En riskanalys – för såväl anställda som patienter

Landstinget i Östergötland har utvecklat sina riskanalyser. Nu tar man med både arbetsmiljö och patientsäkerhet.
– Det gäller att göra rätt från början och redan från start få med bägge perspektiven. De är viktiga för varandra, säger Eva Ljunggren, verksamhetsutvecklare vid Linköpings universitetssjukhus.

Eva Ljunggren och hennes kollegor har deltagit i ett flerårigt nationellt utvecklingsprojekt med Socialstyrelsen kring hur man gör riskanalys.

– Vi har lärt oss mer och mer efter hand. Det gäller att utveckla både kulturen och systematiken, säger hon.

Det gäller att utveckla både kulturen och systematiken

Landstinget i Östergötland är indelat i ett tiotal centrumbildningar. Eva Ljunggren arbetar vid hjärt- och medicincentrum, med 13 kliniker med 1 100 anställda. Där är målet att göra sex riskanalyser per år. Det kan vara allt från tämligen små och begränsade, till större som också påverkar högre nivåer.

– Just nu arbetar vi exempelvis med en analys av riskerna i samband med en större utbyggnad, där man bland annat kommer att spränga nära lokaler där vård pågår, med teknisk utrustning som kan påverkas av vibrationer. Det är en patientsäkerhetsrisk, men byggnationen innebär också arbetsmiljörisker med otroligt störande buller och förtäckta fönster, säger Eva Ljunggren.

Skyddsombud med i tidigt skede

År 2002 gick några av sjukhusets ”riskanalytiker” en utbildning vid universitetet om säkerhetskultur som leddes av professor Erik Hollnagel, som hade arbetat med kärnkraftssäkerhet.

– Det viktigaste som han förmedlade var att se alla perspektiv: människa, teknik och organisation, säger Eva Ljunggren. Vi lärde oss att det gäller att vara noggrann när man planerar en riskanalys och tänker igenom vad som är syftet, vad det är man ska analysera och vilka som ska vara med i gruppen för att få med alla perspektiv.

Ofta är skyddsombud med, men det är inte alltid självklart.

– Jag hör oftare att det är självklart att skyddsombud ska vara med tidigt, till exempel i samband med en omorganisation, säger Eva Ljunggren.

Läs också: Vad är ett skyddsombud?

Chefer med specialkunskaper om verksamheten är nästan alltid med. Vid större riskanalyser finns någon från sjukhusets säkerhetsavdelning med. Ibland kan det finnas en övervägande inriktning på arbetsmiljö eller patientsäkerhet, men det vanligaste är att man har både – och.

– Ofta gör vi upp checklistor för att se till att vi inte missar något. På en sådan lista kan det exempelvis stå ljud, ljus, ergonomi, stress, kommunikation, organisation – man kan göra listan hur lång som helst beroende på behovet.

Ökad medvetenhet med riskanalys

När de har identifierat de olika riskerna sammanställer och grupperar de olika frågor där de måste planera åtgärder, och fördelar sedan ansvaret. I exemplet med byggnationen handlar det om allt från en handlingsplan för vibrationsriskerna till en plan för att informera anställda och patienter. De rätta experterna på olika områden hjälps åt.

– Risker kommer alltid finnas kvar, men det handlar om att bli bättre på att hantera dem. Detta är den största lärdomen och vi kan se en ökad medvetenhet. Men fortfarande kan det klicka, säger Eva Ljunggren.

– En del ifrågasätter ibland om det verkligen behövs riskanalyser och åtgärdsplaner inför en förändring. Men de som tycker att det är lite jobbigt i förväg säger sällan efteråt att det var onödigt att genomföra analysen. Man kan ju också välja olika former för riskanalysen, beroende på omständigheterna. Ibland kan det räcka att man samlas till en hjärnstorm för att få fram riskerna.

Riskanalys för semestertider

Sedan något år har de en särskild checklista inför överbeläggningar på Universitetssjukhuset, för att bedöma allt från risker i samband med stress till avståndet mellan sängar. Och i år beställde ledningsgruppen för första gången en riskanalys av ”sommarläget”. Den innehöll frågor kring:

• tillräcklig kompetens under ledigheterna
• risker som kan uppstå beroende på att det blir för få anställda i förhållande till vårdbehovet
• vad man ska göra om inte alla patienter får plats

Riskanalysen leder fram till åtgärdsförslag på både kort och lång sikt.

Mycket handlar om att göra tydligt vem som har ansvar för vad och att förstärka samarbetet mellan de olika enheterna, med dagliga samordningsmöten där cheferna deltar, för att bättre dela på arbetet när någon enhet får en ökad arbetsbörda. Allt för att undvika risker för såväl vårdskador för patienter som stresskador för vårdanställda. På sikt handlar det också om att förändra synsätt och kultur när det gäller vilken vård som bör utföras var.

Läs också: Bemanning i semestertider – så gör Upplands-Bro