12 § Arbetstidsförläggning

Arbetsgivaren ska förebygga ohälsa som har samband med hur man förlägger arbetstiden.

Det här är exempel på riskabel arbetstidsförläggning:

1. Skiftarbete/rotation
2. Nattarbete
3. Delade arbetspass
4. Övertid i stor omfattning
5. Långa arbetspass
6. Förväntningar att vara ständigt nåbar, som en följd av att anställda får stora möjligheter att jobba på olika tider och platser

Återhämtning

Möjligheterna för de anställda att återhämta sig är något man särskilt bör uppmärksamma. Det handlar om att man under arbetspasset verkligen kan ta kortare och längre pauser, men också att man under dessa pauser får goda förutsättningar för att återhämta sig, både mentalt och fysiskt, och inte bli störd på olika sätt. Semesterledigheten har också stor betydelse för enskildas möjlighet till återhämtning.

Policy för tillgänglighet

Jour och beredskap förekommer i många verksamheter, och det är ofta tydligt reglerat. Men det finns också mer informella förväntningar om att ”vara tillgänglig” på fritiden och detta har ökat med tillgång till datorer och smarta telefoner. Här kan det, för att värna om verkligt fri tid för återhämtning, vara nödvändigt att man kommer överens om en policy för vad det innebär att ”vara tillgänglig”. Vilka gränser finns för när och hur ofta man kan bli kontaktad, och för vad?

Minimera riskerna

I många jobb är skift/rotations- och nattarbete oundvikligt, som inom vård, omsorg och kollektivtrafik. Frågan blir då hur man kan minimera riskerna som finns med dessa arbetstider. Det kan exempelvis handla om hur man fördelar olika arbetsuppgifter, med olika krav, mellan dag- och nattskift.

Hur väl man kan återhämta sig hänger också samman med i vilken ordning olika slags skift kommer. Skift som rullar framåt – morgon, dag, eftermiddag, kväll – är bättre än skift som är ”rygg mot rygg”, som till exempel ett kvällspass följt av ett morgonpass.

För att tidigt upptäcka och åtgärda risker är det viktigt att regelbundet genomföra och utvärdera hälsokontroller av anställda, som arbetar på riskabla arbetstider. Detta är redan obligatoriskt inom många verksamhetsområden.

Arbetsgivarna bör särskilt ta hänsyn till risken för att olyckor ökar, på grund av hur man förlägger arbetstiden.

Arbetstider i lag och avtal

• När det gäller arbetstidsfrågor finns ett samspel med arbetstidslagen, som sätter gränser för hur länge de anställda får arbeta som längst, och minimigränser för viloperioder. Det som skiljer föreskrifterna från arbetstidslagen är att Arbetsmiljöverket kräver att arbetsgivaren i sitt systematiska arbetsmiljöarbete ska ta med hur man förlägger arbetstiden.
• Det finns också avsnitt om arbetstiden i kollektivavtalen för kommuner, regioner och kommunala företag, som har betydelse för förläggningen av arbetstid.