Hur påverkas den psykologiska tryggheten på jobbet för den som har en annan etnisk bakgrund och svårigheter med språket? Det har beteendevetaren Lisa Wallberg undersökt genom att intervjua undersköterskor i äldreomsorgen.
Just nu pratas det en del om vikten av psykologisk trygghet på arbetsplatsen. Psykologisk trygghet handlar om att kunna vara sig själv, uttrycka vad man upplever, känner och tycker. Våga ta risker och prova sig fram, ställa frågor, presentera nya idéer och erkänna misstag. Utan att samtidigt riskera att bli förlöjligad, kritiserad eller bestraffad.
Äldreomsorgen blir mer komplex
– Google gjorde en stor undersökning om vilka faktorer som kännetecknade en framgångsrik arbetsgrupp. Den visade att många faktorer var viktiga för att bedöma prestationsförmåga. Men den klart viktigaste var just psykologisk trygghet, säger Lisa Wallberg.
Hon är beteendevetare och arbetar bland annat som kurator inom äldreomsorgen med samtal med äldre. Hon håller också i reflektionsgrupper och etikforum för omvårdnadspersonal. Där har hon fått många tillfällen att fundera över hur viktig kommunikationen är på en arbetsplats.
– Äldreomsorgen blir mer och mer komplex, med multisjuka äldre och mer krävande arbetsuppgifter. Där är det extra svårt för medarbetare som kommer från en annan etnisk bakgrund och inte behärskar svenska så bra.
Utsatt grupp
Antalet utrikesfödda som jobbar inom äldreomsorgen är omkring 35 procent (SCB 2021). Men hur dessa medarbetare upplever sin psykologiska trygghet är i princip helt outforskat ur ett kvalitativt perspektiv.
När det har forskats kring etniska, kulturella och språkliga skillnader i arbetslivet så har det nästan alltid gjorts utifrån en kvantitativ ansats. Dessutom med stora svarsgrupper och inom helt andra yrkesområden.
Mot den bakgrunden ville Lisa Wallberg undersöka hur den psykologiska tryggheten och gruppdynamiken fungerade i äldreomsorgen för de som hade annan kulturell och språklig bakgrund .
– De är en utsatt grupp på arbetsmarknaden, och jag ville undersöka hur man som ny i samhället upplever sin psykosociala arbetssituation.
Nio undersköterskor intervjuades, från två privata särskilda boenden i Stockholms län.
– Men jag är övertygad om att det ser väldigt lika ut hos både kommunala och privata utförare. De skillnader som kan finnas har mer att göra med geografiskt område.
Alla var fast anställda, hade utomeuropeisk bakgrund och olika kunskaper i det svenska språket liksom det svenska samhället. Varje intervju varade mellan 45 och 55 minuter och innehöll frågor som är framtagna just för att mäta psykologisk trygghet. Lisa Wallberg ställde också olika följdfrågor under intervjuerna beroende på vad intervjupersonen svarade.
Vågade inte rapportera avvikelser
Intervjupersonerna vittnade dels om att de blivit fördomsfullt och ibland direkt rasistiskt bemötta av både boende och anhöriga. Exempelvis är det inte ovanligt att brukare hellre vill ha en ”svensk” personal.
Alla nio uttryckte också att de helst inte ville rapportera avvikelser och när det gäller fel eller bortglömd medicinering till boende kan det få allvarliga konsekvenser.
– Och om de valde att berätta, mådde de ändå väldigt dåligt eftersom de var rädda för att bli kritiserade eller utfrysta. Det behöver inte betyda att de verkligen blivit utpekade eller kritiserade, men att rädslan för att bli det var så stark. De upplevde också att kollegor kunde visa missnöje med sitt kroppsspråk eller minspel, utan att säga rakt ut vad som var problemet.
Lärandet uteblir om man är rädd
Likaså undvek man att berätta för sin chef om man sett någon kollega göra fel. Det upplevdes även känsligt att erbjuda sin hjälp till en kollega, eftersom man ofta fick svaret att ”det klarar jag själv”.
De här mönstren gör att arbetsgrupperna präglas av ängslighet och otrygghet där man inte litar på varandra och inte heller stöttar varandra, menar Lisa Wallberg.
Rädslan lamslår hjärnan, och då uteblir också lärandet.
Lisa Wallberg, beteendevetare, Mittuniversitetet
– Vissa av de intervjuade sa att de inte trivdes i den här situationen och några uttryckte att de mådde dåligt. Rädslan lamslår hjärnan, och då uteblir också lärandet. Det är förödande både för individen, arbetsgruppen och även vårdtagarna om man inte har en tillåtande och utvecklande miljö där arbetstagarna känner sig trygga.
Mer forskning behövs
Lisa Wallberg konstaterar att nio intervjupersoner är för få för att dra några generella slutsatser. Samtidigt är personalsammansättningen ofta densamma på andra liknande arbetsplatser.
– Intervjuerna visade också tydligt att den psykologiska tryggheten inom arbetsgrupperna var väldigt bräcklig, likaså tilliten på individnivå. Det är viktig information som man redan nu kan ta till sig inom äldreomsorgen. Men som man också kan använda för att forska vidare i ämnet.
Lisa Wallberg och lektor Pär Löfstrand från Mittuniversitetet har nyligen skickat in en ansökan om medel för ett treårigt forskningsprojekt om psykologisk trygghet i utsatta grupper på arbetsmarknaden. Om ansökan går igenom, kommer fokus bland annat att ligga på undersköterskor och vårdbiträden med utländsk bakgrund.
– Även om man alltså inte kan dra några generella slutsatser av den tidigare studien, är det tydligt att det finns en del att göra när det gäller psykologisk trygghet inom äldreomsorgen.
Visste du att...
”Psykologisk trygghet innebär en tro på att arbetsplatsen är trygg för socialt risktagande. Konceptet omfattar känslan av att det är accepterat att ta upp relevanta idéer, frågor och farhågor.
Psykologisk trygghet råder när kollegor litar på, och respekterar, varandra och upplever att de kan – eller till och med bör – vara uppriktiga.”
Amy C Edmondson, forskare vid Harvard Business School, som myntade begreppet psykologisk trygghet.
