Sorg, rädsla och maktlöshet – så beskriver personalen på fyra äldreboenden i Stockholm hur de upplevde sin arbetssituation under pandemin. De får komma till tals i en ny rapport. Här finns mycket att lära inför framtida kriser av olika slag, menar forskarna bakom rapporten.
Personalen på äldreboenden var en av de yrkesgrupper som hade det tuffast under coronapandemin. När pandemin slog till i Sverige på våren 2020 visade det sig snabbt att viruset var särskilt farligt för äldre personer. Personalen på äldreboenden fick ett stort ansvar att skydda dem. Men de hade inte alltid kompetens och stöd för att hantera det.
Att det blev svårt berodde inte bara på den nya situationen, utan också på arbetssituationen för den här gruppen redan innan pandemin. Det menar forskarna och författarna till rapporten Covid-19 på äldreboenden – personalens erfarenheter, som ges ut av tankesmedjan SNS.
Forskarna har undersökt hur pandemin påverkade personalen på fyra äldreboenden i Stockholm. De har intervjuat undersköterskor, sjuksköterskor och enhetschefer.
Svårt att inte kunna ge tröst och närhet
För undersköterskorna innebar den nya situationen mer arbete i form av nya arbetsuppgifter som smittspårning, mer städning och desinficering, mer kontakt med oroliga anhöriga, och att se till att de äldre höll social distans mellan varandra.
– Det blev också en hög emotionell belastning att möta sorg och död i så stor omfattning som det handlade om i början. Att inte kunna ge tröst och närhet till de äldre var något många vittnade om, sade Sara Erlandsson, en av rapportförfattarna, vid ett seminarium på SNS.
Det blev en hög emotionell belastning att möta sorg och död i så stor omfattning.
Sara Erlandsson, lektor vid Stockholms universitet
Att hålla isär de äldre från varandra och ibland behöva flytta på dem som var sjuka till särskilda avdelningar, var också en svår arbetsuppgift för personalen. Det krockade med socialtjänstlagen som säger att äldreomsorgen ska bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
Större medicinskt ansvar
I Region Stockholm bestämdes att smittade från äldreboenden inte skulle skickas till sjukhus, utan stanna på sina boenden när de blev sjuka, så långt det gick. Läkarbesöken på boendena blev också färre, och inskränkte sig mest till telefonkontakt med sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna fick då ett större ansvar att göra medicinska bedömningar.
Sjuksköterskorna fick också ett ökat ansvar att utbilda undersköterskor om de utökade hygienrutiner som krävdes i den nya situationen. De basala hygienrutiner som borde vara självklara redan innan pandemin fungerade inte alltid heller. Så sjuksköterskorna fick utbilda undersköterskorna också i det.
Bemanningen tog mycket tid
För cheferna blev det i första skedet mycket jobb med att få fram skyddsutrustning som munskydd och visir. De fick så småningom också mycket arbete med att ta hand om all information som kom från olika myndigheter. Cheferna behövde sålla, sortera och anpassa informationen till personalen. En utmaning med det var att en hel del personal hade bristande språkkunskaper i svenska.
Omsorgspersonalen behöver kunna möta de boendes sociala behov
Petra Ulmanen, lektor vid Stockholms universitet
Den stora sjukfrånvaron gjorde också att bemanning, nyanställning och introduktion tog mer tid än vanligt.
I rapporten har forskarna sammanfattat några saker de menar är viktigt att ta med sig framåt för arbetet på äldreboenden – både inför nya pandemier, andra typer av samhällskriser och inför vardagssituationer.
Mer samordnad information
Vid en samhällskris av något slag behöver myndigheter ta på sig uppgiften att samordna, sammanställa och anpassa viktig information till bland annat omsorgspersonal. Det behövs också en bra struktur för att snabbt kunna informera internt på äldreboendena.
Social kompetens
Under pandemin var det mycket fokus på medicinsk kompetens. Omsorgspersonalen behöver också kunna ge socialt stöd, både vid kriser och till vardags. Det behöver räknas som en särskild kompetens, menar rapportförfattarna.
– Omsorgspersonalen behöver kunna möta de boendes sociala behov, sade Petra Ulmanen, en annan av rapportförfattarna.
Bemanning
– Det behövs fler anställda i äldreomsorgen, och här behöver man göra krafttag, sade Petra Ulmanen.
Bemanning handlar också om en större andel tillsvidareanställningar, och om att säkerställa att de anställda har undersköterskekompetens och tillräckliga kunskaper i svenska språket.
Fler äldre inom snar framtid
De äldre blir en allt större andel av befolkningen i Sverige. Samtidigt har antalet platser på äldreboenden minskat med en fjärdedel sedan år 2000, enligt rapporten. Det innebär att de som hamnar på äldreboenden är mycket sjukare idag. Och det kommer att bli än tydligare inom en snar framtid, menade Petra Ulmanen.
– Vi har ett tidsfönster nu innan det smäller till, sade hon.
