Samtalsgrupper på arbetstid – det är ett sätt att värna om personalens hälsa. På barn- och ungdomssjukhuset i Linköping har metoden spridit sig snabbt mellan avdelningarna, och gett en rad vinster för arbetsmiljön och välbefinnandet.
Ett fotbollsspel möter besökaren, så fort man kliver ut ur hissen. Det är så man vet att man har kommit till den del av Universitetssjukhuset i Linköping som är till för barn. Här, i ett litet sjukhus i det stora, finns alla olika specialavdelningar som behövs för att vårda barn.
Här finns också bibliotek, lekrum, tonårsrum, skola och till och med en lekplats på terassen. Ett av lekrummen är inrett som en sjukhussal komplett med droppställning och monitorer – men här är det dockor som är sjuka och barnen som utför alla slags undersökningar och behandlingar.
En våning längre upp finns avdelningens olika mötesrum, och gläntar man på en av dörrarna så försvinner plötsligt sjukhusmiljön. Här finns ingen stress och inga blinkande skärmar. På bordet ligger istället en grå linneduk. På den står ljusstakar dekorerade med höstlöv, blommiga kaffekoppar i porslin en rejäl fikabuffé.
Det är dags för reflektionsstund. Här pratar man om existentiell hälsa.
– Det handlar om hur vi förhåller oss till vår egen existens – eller vårt förhållningssätt till livet i stort. Det finns en koppling mellan det och hur man mår, vilket också har betydelse i vårdsituationen.
Lina Asklöv, samtalsledare och projektledare för projektet ”Hållbart arbetsliv med existentiell hälsa”, förklarar begreppet. Och begreppet är inte ”bara flum”, påpekar hon, utan det är forskningsbaserat och används av bland annat WHO (se faktaruta längst ner).
Reflektionen nyttig på flera sätt
Inom existentiell hälsa brukar man prata om åtta olika dimensioner.
- Upplevelse av sammanhang
- Existentiell styrka och kraft
- Tillit som livskraft
- Meningen med livet
- Upplevelse av helhet
- Harmoni och inre lugn
- Upplevelse av förundran
- Förhoppning
Tanken är att genom att samtala kring och reflektera över de här begreppen så lär man sig att hantera stress och möta motgångar, man får ökat självförtroende och lättare att be om hjälp, bland mycket annat.
Gruppen startades av Lena Trossö, undersköterska på Neonatal IVA. När hon var sjukskriven efter dödsfall och separation i familjen blev hon själv inbjuden till en ledarutbildning i existentiell hälsa på ett studieförbund.
– Det kändes som en gåva, berättar hon.
Eftersom kursen kändes så välgörande för henne så ville hon gärna ta med sig konceptet tillbaka till jobbet efter sjukskrivningen. Hon fick okej från chefen att hålla i en reflektionskurs på prov.
Jag kände att vi behöver detta
– Vi jobbar ju ständigt med kriser på sjukhuset, med barn som är allvarligt sjuka, så jag kände att vi behöver detta.
Grupperna blev populära
Det här var hösten 2020, och den första gruppen blev snabbt fullbokad. Ett år senare hade fyra grupper genomgått reflektionskursen och fler stod på kö, enbart på Neonatal-IVA.
Verksamhetscheferna ville nu ge fler möjlighet att ta del av konceptet, och det var då som Lina Asklöv kom in i bilden. Det var nämligen hon som hållit i kursen på studieförbundet – och nu blev hon istället rekryterad till sjukhuset för att hålla i grupper på andra delar av barnkliniken. Det efter att man sökt pengar från Socialstyrelsen för projekt inom hållbart arbetsliv.
Just nu är det åtta parallella grupper igång på sjukhuset. De träffas en och en halv timme per gång, en gång i veckan, åtta gånger totalt. Grupperna hålls på arbetstid, under överlappningen mellan förmiddags- och eftermiddagspasset.
– Många säger att det är så skönt att få komma hit och bara vara. Det är läkande, säger Lena Trossö.
Som att komma till en oas
En som har deltagit vid en serie träffar är Charlotte Sahlen Helmer, sjuksköterska på Neonatal IVA.
– Jag anmälde mig direkt när grupperna kom igång; de passar mig jättebra. Att komma hit efter ett arbetspass är som att komma till en oas. En hel arbetsdag har man funnits till för andra och nu får man göra detta för sig själv.
Att komma hit efter ett arbetspass är som att komma till en oas.
Förutom vinsterna för henne själv tycker hon att samtalen även har varit bra för gruppen. Inom Neonatal-IVA är de nämligen flera som har gått tillsammans.
– Nu när vi har lärt känna varandra mer har det blivit lättare att samarbeta. Vi har också fortsatt att ses privat efter att reflektionstillfällena har tagit slut.
Minskar stressen i kroppen
Hanna Rahm, arbetsterapeut på barnrehab, har också deltagit i en serie träffar.
– Det är nödvändigt att reflektera och landa ibland. Den tiden finns liksom inte annars – jag har ständig markservice hemma med tre barn att ta hand om. Jag tycker att reflektionen minskar stressen i kroppen. Och när man får lämna jobbet utan stress kommer man också tillbaka utan stress. Det är jätteviktigt för ett hållbart arbetsliv.
Hon säger att samtalen har hjälpt henne även i arbetslivet.
– Jag jobbar som arbetsterapeut för barn med förvärvad hjärnskada, och har mycket svåra samtal med dem. Nu har jag lättare för att prata med dem om meningsfullhet och hopp också.
Måste ha hand om våra medarbetare
Nu är projekttiden snart slut, men biträdande verksamhetschef Åsa Lundberg vill att projektet ska leva vidare. Hon hoppas att de ska få nya medel från Socialstyrelsen för att behålla Lina Asklöv ett år till. Och får de inte det så kommer det att hålla arbetssättet vid liv ändå. De har redan Lena Trossö som samtalsledare, och vill gärna utbilda fler.
Vi måste helt enkelt ta hand om våra medarbetare.
– Hållbarhet i arbetslivet är ett område som vi inte har råd att missa. Vi måste helt enkelt ta hand om våra medarbetare, avslutar Åsa Lundberg.
