Satsningen på språkombud har skapat ett öppnare klimat, menar Pernille Seibaek, språkombud på kostenheten inom en förvaltning i Stockholm stad. Nu pratar alla på personalmötena, och talar om när de inte förstår.
Pernille Seibaek är språkombud på kostenheten inom stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör i Stockholm. Det betyder att hon har ett särskilt uppdrag att stödja medarbetare som har ett annat modersmål än svenska. Hon ska dessutom jobba brett för bättre kommunikation på arbetsplatsen.
Pernille Seibaek är utbildad i Danmark till kock och kallskänka. Nu jobbar hon bland annat med dataprogrammet för beställningar av exempelvis livsmedel, med externa kontakter och med att ordna evenemang för de äldre i restaurangen.
I kostenhetens kök i förorten Rågsved lagar personalen maten till äldreboendena i stadsdelen. Restaurangen i lokalerna är öppen för alla. Arbetsgruppen består av 16 medarbetare, varav ungefär hälften har ett annat modersmål än svenska.
Språkkraven har ökat
Kraven på språkkunskaper i arbetet har höjts, menar Pernille Seibaek. Det finns till exempel högre förväntningar på att medarbetarna ska kunna kommunicera skriftligt på datorn.
– Det som de äldre ska ha att äta blir också mer komplicerat, säger hon. Om man till exempel paketerar dietmat, så får det bara inte bli fel. Det har aldrig hänt, men det kan ju vara en risk om man inte förstår fullt ut vad det står i instruktionerna.
Pernille Seibaek har själv har danska som modersmål. Hon har varit språkombud sedan 2017.
Först gick hon en utbildning som Vård-och omsorgscollege (VO-college) anordnade. Deltagarna träffades vid fyra kurstillfällen. De deltog också i webbutbildning och fick ”hemuppgifter” att utföra på sina egna arbetsplatser. Det skapades en Facebookgrupp som fortfarande är aktiv.
Förklara och låt rollen växa
Språkombud behöver tid i början, för att introducera den nya rollen för arbetskamraterna, menar hon. Sedan kan uppdraget få utvecklas och med tiden bli en naturlig del av arbetet.
Det första Pernille Seibaek gjorde var att berätta ordentligt på en arbetsplatsträff vad språkombud är. Det är viktigt att alla förstår att ombudet både ska stödja dem som har svenska som andraspråk och lyfta kommunikationsfrågor i allmänhet på arbetsplatsen.
Jag förstår mycket mer själv nu av varför man kanske inte vill tappa ansiktet.
När hon märker att en arbetskamrat behöver extra stöd, sätter de sig enskilt och samtalar. Hon kan be kollegan läsa den text som känns svår, och så pratar de om innehållet. Ibland läser hon själv högt och förklarar.
Medarbetarundersökningen, som alla anställda förväntas svara på, visade sig delvis vara svår för arbetskamrater som inte har svenska som modersmål. Pernille Seibaek har därför gått igenom undersökningen med dem som behövt det – fråga för fråga, tills alla har förstått dem.
Vissa samtal känsliga
Hon har behövt ha en del känsliga samtal. Några arbetskamrater tyckte att de inte behövde utveckla sitt språk, trots att det fanns tydliga behov. ”Jag kan minsann så det räcker!”
Då hade hon nytta av språkombudsutbildningen.
– Jag förstår mycket mer nu av varför man kanske inte vill ’tappa ansiktet’.
Nu har de tveksamma börjar öppna upp för att språkutveckling är en bra grej, beskriver hon. Men processen kräver tålamod och det handlar om att ta små steg i taget. Att prata om språket leder till att man hjälper varandra och utvecklar språket på arbetsplatsen.
– Jag som språkombud kastar en sten i vattnet och det sprider sig som ringar på vattnet, säger hon.
Viktigt att chefen stöder
Pernille Seibaeks chefer är positiva och stöder henne i uppdraget. Det är viktigt för att hon ska kunna utföra det, betonar hon.
Arbetet med kommunikationen har gett ett bättre arbetsklimat.
– De som har svenska som modersmål har fått mer förståelse för vad de andra kämpar med. De vet lite mer, och tänker lite mer i vardagen på hur de pratar.
Alla har också blivit mer uppmärksamma på hur de bemöter sina arbetskamrater, anser hon.
– Det är mindre av att man skriker och gapar på varandra nu. Om någon inte förstår, så försöker man säga på olika sätt, så att kommunikationen inte dör. Det får man göra tills man förstår varandra.
En annan skillnad är att fler nu vågar fråga, då de inte förstår. De som brukade försöka dölja att de inte hängde med gör inte så längre, upplever hon.
– Förut sa ingen ett ord på personalmötena, men nu pratar vi alla!