Att ge svåra besked – 10 stöd för läkare

Tuffa besked är inte bara tunga att få. De kan också vara svåra att ge. Läkare som gör det i jobbet behöver rätt förutsättningar. Det kan till exempel handla om möjlighet att förbereda sig eller att ha med en sjuksköterska. Det visar psykologen Mattias Tranbergs forskning.

– Det är inte lätt att vara den som orsakar smärta även om det är sjukdomen och inte orden i sig som åstadkommer det, säger forskaren Mattias Tranberg.

– För många läkare skapar de här samtalen känslor av maktlöshet, uppgivenhet, oro och frustration. En del kanske till och med undviker dem om de haft negativa erfarenheter tidigare.

Mattias Tranberg är psykolog och forskare vid Palliativt utvecklingscentrum på Lunds universitet. Där arbetar han även med samtalsträning för läkare och andra vårdprofessioner.

Genom djupintervjuer har han, och en kollega, undersökt hur det är för läkare att ge patienter svåra besked. Det kan handla om en dödlig sjukdom, en behandling som inte fungerar – eller kanske att en yrkeschaufför aldrig kommer att kunna köra bil mer.

– Ett svårt besked kan vara allt som varaktigt påverkar livet negativt för en patient, säger Mattias Tranberg.

Måna om att det ska bli bra

Resultaten visar att de här situationerna omfattar mycket mer än att förmedla medicinsk information. Läkarna känner en oro för att orsaka smärta och ett ansvar för att hantera situationen skonsamt. De kan aldrig förutsäga hur beskedet ska tas emot, och anstränger sig för att vara närvarande och omsorgsfulla.

– Läkarna är väldigt måna om att det ska bli bra, och när det inte blir så känner de sig ofta misslyckade, säger Mattias Tranberg.

Hur det går beror på vilken relation som skapas mellan läkare och patient. Och den påverkas inte bara av de två personerna. Även de organisatoriska förutsättningarna på arbetsplatsen spelar roll, påpekar han.

– De här situationerna skapar mer stress än de skulle behöva göra med rätt stöd och förutsättningar.

Dåliga exempel

Mattias Tranberg berättar att det är vanligt att läkare får ge tuffa besked till patienter eller närstående som de aldrig har träffat tidigare. (61 procent i en annan studie) Ibland har de inte hunnit förbereda sig. Det är inte heller självklart att de har tillgång till ett avskilt rum. Kanske ringer till och med telefonen mitt i det för patienten livsavgörande samtalet.

De här situationerna skapar mer stress än de skulle behöva göra med rätt stöd och förutsättningar

En ganska ny läkare, som deltar i studien, berättade till exempel om uppgiften att tala om för en dotter att hennes sjuka mamma inte skulle få mer behandling. Läkaren hade inte hunnit läsa på ordentligt. Dottern var däremot väl påläst och ställde frågor läkaren inte kunde svara på.

Det ledde till att allt fokus hamnade på läkarens osäkerhet – inte på mammans och dotterns behov.

– Ingen av dem blev nöjd med mötet, konstaterar Mattias Tranberg.

Goda förutsättningar som underlättar

Han ser flera saker som skulle kunna underlätta för läkarna. Några av dem är:

• Tid att förbereda sig.
• Tillräckligt med tid för samtalet.
• Samtalsrum.

Dessutom har det stor betydelse att det finns en kontinuitet i vårdkontakten, det vill säga att läkaren och patienten har träffats förut.

– Det går aldrig att ta bort osäkerheten helt kring vilka reaktioner man kommer möta. Men om man vet vem patienten är, vad som gjorts tidigare och vilka förhoppningar personen har om framtiden kan man ändå ha en föraning, säger Mattias Tranberg.

Ju mer läkaren vet av det som går att veta – desto lättare blir det att fokusera på det som är viktigt för patienten

– Ju mer läkaren vet av det som faktiskt går att veta – desto lättare blir det att fokusera på det som är viktigt för patienten i just den här situationen.

Han menar att vårdgarantin har medfört att sjukvården prioriterar att ge en snabb tid, framför att en patient ska få träffa samma läkare. Samtidigt visar studier att många hellre väntar lite för att få återkomma till samma person, berättar han.

– Man vill känna sig sedd och förstådd av sin läkare. Och det är jättejobbigt att behöva dra sin historia om och om igen för olika personer. Det behöver man nog inte ha forskat på för att förstå.

Omsorgsbelöning eller empatitrötthet?

Ytterligare en effekt av en kontinuerlig relation är att vårdgivaren kan belönas för sin omsorg. Har läkaren hanterat ett svårt besked med medkänsla uppstår ett förtroende från patientens sida, en slags omsorgsbelöning.

– Vi är skapta för att ge omsorg. Det är en nödvändig komponent för vår överlevnad. Men om vi tar bort möjligheten att se effekten av den stärks inte vår impuls att visa omsorg, förklarar Mattias Tranberg.

Motsatsen till empatibelöning är empatitrötthet. Det innebär att läkarna distanserar sig känslomässigt från patienternas lidanden för att klara av sitt jobb.

Många gånger leder det så småningom till sjukskrivning, med symptom som liknar utmattning.

Som läkare behöver man vara medmänniska i detta och få det stöd man behöver för att kunna vara det

– Att stänga av är inget skydd i längden, som läkare behöver man vara medmänniska i detta och få det stöd man behöver för att kunna vara det, säger Mattias Tranberg.

Orsaken till empatitrötthet är ofta en alltför slimmad vårdorganisation, menar han.

– Idag varierar det jättemycket vad läkarna får för stöd. På vissa ställen har man en form av handledning som utgår från relationen mellan patient och läkare. Men det står inte i proportion till antalet läkare.

Tar stöd av kollegor

I studien ingår flera läkare som arbetar i mobila team. Då åker en läkare och en sjuksköterska ut till patienten tillsammans.

– Det upplevs som positivt att de då har möjlighet att reflektera tillsammans i bilen efteråt. De kan tala om hur patienten tog beskedet och hjälpas åt att fånga upp behov, berättar han.

Att vara två vid svåra besked är bra både för vårdpersonal och patient.

Som arbetsgivare behöver man visa att det är viktigt att medarbetarna har möjlighet att ta hand om sig själva

Det är också betydelsefullt om patienten kan ha med en närstående vid dåliga nyheter.

– Det är jätteviktigt med socialt stöd i sådana här situationer, och som vårdpersonal kan vi aldrig ersätta närstående annat än temporärt.

Viktigt ta hand om sig själv

Mattias Tranberg jämför med andra branscher där det oftare förekommer olika aktiviteter för att stärka medarbetarna och gruppen. Sådana signalerar att arbetsgivaren förstår att det är viktigt för verksamheten att medarbetarna mår bra, menar han.

– Som arbetsgivare behöver man visa att det är viktigt att medarbetarna har möjlighet att ta hand om sig själva och må bra. För har man det blir man också bättre på att ta de här samtalen.

Porträttbild av Mattias Tranberg: Ingemar Hultquist