Krig, naturkatastrofer och andra samhällskriser väcker oro hos många människor, och det kan märkas även på arbetsplatsen. Det finns de som har släkt och vänner som nu tvingats fly. För andra kan det väcka minnen av egna traumatiska upplevelser. Alla reagerar olika – men alla som vill kan stötta en kollega i kris, på det ena eller andra sättet. Det menar Cela Zetterstedt på företagshälsan Avonova.
Cela Zetterstedt är psykoterapeut och socionom och arbetar bland annat med Avonovas krisjour. När en kris inträffar på en arbetsplats är hon en av dem som kan åka ut och träffa hela arbetsgruppen, enskilda individer eller en chef som till exempel behöver stöd för att upprätta en krisplan.
Ofta behöver man kanske inte ringa krisjouren – det räcker långt att vara medmänniska och kollega. Då kan det vara bra att veta lite om hur en kris kan påverka en människa. Det berättade Cela Zetterstedt om vid ett digitalt seminarium som Avonova arrangerade den 17 mars.
Många vill hjälpa till
Under syrienkriget åren kring 2015 träffade Cela Zetterstedt många medarbetare som hade anhöriga i Syrien, och som påverkades mycket av det som hände där. På samma sätt kan det idag på våra arbetsplatser finnas människor med anknytning till Ukraina, till jordbävningen i Turkiet eller andra dramatiska händelser i vår omvärld.
– Det som händer påverkar oss alla. Jag ser samma kraft oavsett om en kris är liten eller stor – folk sluter upp och vill hjälpa till.
Det som händer nu påverkar oss alla.
För den som har tidigare liknande erfarenheter, till exempel att ha flytt från ett krig, kan de nya händelserna väcka svåra minnen.
Men en sådan person kan också vara en extra tillgång i en arbetsgrupp där det finns en person med släkt eller vänner i det drabbade området. Och de med tidigare erfarenheter är ganska många i Sverige.
Cela Zetterstedt tycker att man på arbetsplatser bör se över hur krisen kan påverka på den egna arbetsplatsen. Hur kan det här påverka vår arbetsgrupp? Vad finns det för erfarenheter bland medarbetarna? Vad kan vi behöva tänka på?
En kris har olika faser
För den som vill stötta en kollega i kris kan det vara bra att tänka på det här:
En kris kan bestå av olika faser:
- Chock
- Förnekelse
- Reaktionsfas med olika typer av känslor
- Bearbetning
- Nyorientering
Många kriser har inte någon tydlig början eller slut. Det kan vara till exempel skogsbränder, en pandemi eller som nu, det pågående kriget i Ukraina.
– Och tyvärr är det så att en tråkig händelse ju kan följas av fler.
De här faserna följer alltså inte alltid en kronologisk ordning – utan man kan växla mellan dem.
Chock tränger undan känslorna
– Vid chock åker känslorna ner i källaren. De trängs undan för att vi ska kunna fungera mer eller mindre som en robot så att vi kan ta oss i säkerhet. Man kan uppleva en overklighetskänsla – man tar inte in vardagsinformation. Det kan man se på tv-bilder av dem som flyr från kriget – de kämpar sig bara framåt.
En chock kan hålla i sig tills man verkligen känner att man är i säkerhet. En chockfas kan därför pågå i flera dygn.
Träffar man någon i chock ska man vara väldigt enkel i sitt bemötande och bara hålla sig till det viktigaste när det gäller information.
Förnekelse – också viktigt
Förnekelse har också ett värde. Det hjälper oss ta in det hemska man varit med om lite i taget, så mycket vi orkar.
– Styrkan i förnekelsen kan variera, därför kan det också vara ganska energikrävande att befinna sig i den här fasen. Att få hjälp att tänka på annat en stund kan hjälpa en person i den här fasen – att kanske bara få sitta ner och fika lite och prata om annat, eller att få fokusera på sitt arbete.
Reaktionsfas med starka känslor
Sen kommer känslorna, och de kan vara både blandade och yttra sig i starka reaktioner, som ilska, gapskratt, hulkande gråt, eller att skaka och darra.
– Alla känslor behöver komma ut, och för den som står bredvid handlar det om att stå ut med det. Man kan också hjälpa till att normalisera känslan genom att visa att man tycker det verkar rimligt att känna som de gör, kanske säga: jag förstår att du kan känna så.
Den som drabbats kan också behöva älta sina känslor, och de kommer kanske inte ut så sorterat utan lite blandat. Det är helt okej det med, menar Cela Zetterstedt. På en arbetsplats kan man vara fler som hjälps åt att lyssna, vara fler som delar på det, så blir det lättare.
För den som står bredvid kan man hålla sig till en tumregel som är universell och gäller alla åldrar och situationer, menar Cela Zetterstedt: Bekräfta negativa känslor lite mindre, och positiva känslor lite mer.
Bearbetning hjälper till att reflektera
Här börjar känslorna lugna sig lite, och känslor och tankar börjar samverka. Man återfår sin förmåga till reflektion.
– Det kan likna ältandet, men lyssnar man noga märker man att det bit för bit ändå går framåt. Det är som att lägga ett pussel för att förstå vad som hänt. Och det kan den som står bredvid hjälpa till med.
Nyorientering med tankar på framtiden
– Vi längtar ju efter att se ljuset vid horisonten. Då vet vi var vi har våra ärr och har nya erfarenheter i ryggsäcken och en större acceptans inför vad som har hänt. Det kan märkas på att man hör att personen ifråga börjar ha lite planer för framtiden.
Bra att få gå till jobbet
Ska man jobba fast man befinner sig en kris? Det beror förstås på, men i princip tycker Cela Zetterstedt att man ska tänka att det är bra. Rutiner är lugnande och hjälper till att få stänga av och vila en stund från det svåra.
Det har ett värde att ha en vardag som pågår
– Det har ett värde att få gå till jobbet, att ha en vardag som pågår, få göra det jag kan och känna mig kompetent, även om jag inte kan prestera som vanligt, säger hon.
Och att då ha kollegor som orkar lyssna lite, som erbjuder lite avlastning med arbetsuppgifterna, eller en stunds skratt om vardagliga situationer, det kan betyda mycket.
– Vi kan inte ta bort det svåra, men vi kan fylla på med gott, säger Cela Zetterstedt.