Svåra samtal – så kan du tänka

Svåra samtal är en del av arbetet för många, bland annat inom vården. För att kunna hantera dem så bra som möjligt finns det sätt att rusta sig själv och stötta varandra. Här delar två experter med sig av sina bästa tips.

– Det ingår i vårdyrket att ge råd och bota. Det är ofta när det inte längre går som de svåra samtalen uppstår. Då handlar det om att lyssna och finnas där, säger Hanna Enbom, pastor i Equmeniakyrkan.

Liksom Eva Ellnemyr, präst i Svenska kyrkan, är hon en del av sjukhuskyrkan på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Deras expedition ligger precis intill Rum för stillhet, en plats dit alla – oavsett trosuppfattning – kan söka sig för en stunds ro.

Tillsammans har de en gedigen kompetens när det gäller svåra samtal – med fortbildningar inom själavård, kris, katastrof, sorgebearbetning och psykoterapi.

Tillsammans håller de också seminariet Det svåra samtalet för anställda på sjukhuset. Under cirka en timme får deltagarna – i små grupper – reflektera kring tuffa situationer de möter i sina jobb.

Viktigt prata om svåra samtal

Workshoppen kom till i nuvarande form efter pandemin. När nära och kära inte fick komma på besök var personalen ofta de enda patienterna kunde vända sig till med sin ångest och oro.

– Det fanns och finns ett stort behov av att mötas kring detta, inte bara bland omvårdnadspersonalen utan även bland andra yrkesgrupper på sjukhuset, säger Hanna Enbom.

Bland dem som visat intresse finns till exempel bibliotekarier och fotografer. Svåra samtal kan även uppstå när man lånar ut böcker eller dokumenterar skador och sår.

Ofta sker det också under övningar med fysioterapeuten. Därför ingår workshoppen i introduktionen för fysioterapistudenter som ska praktisera på sjukhuset.

– Svåra samtal uppstår när utrymme finns och vi behöver vara lite bättre rustade när det händer, säger Eva Ellnemyr.

Många olika svåra samtal

Vad är då ett svårt samtal?

Det beror inte bara på innehållet, utan även på situationen och ens egna erfarenheter.

– Svåra samtal är allt som någon av parterna tycker är svårt. Det kan vara väldigt olika saker för olika personer. Det jag tycker är svårt behöver inte vara det för dig, säger Eva Ellnemyr.

Svåra samtal är allt någon av parterna tycker är svårt.

Med det sagt finns det en rad tunga samtalsämnen personalen kan behöva ha särskild beredskap för. Det kan till exempel handla om:

• döden
• tuffa sjukdomsbesked
• att behandling inte längre hjälper
• skuld och skam (till exempel: har jag inte ätit rätt, motionerat tillräckligt?)
• religion (till exempel: är detta Guds vilja?)
• ensamhet (till exempel: att inte ha någon att ringa)
• ekonomi (till exempel: att inte ha råd med medicin)
• våld i nära relationer, incest
• olika uppfattningar hos anhöriga och patienter.

Från existentiellt till praktiskt

När man är svårt sjuk kommer ofta stora livsfrågor – som meningen med livet och döden, ensamhet och gemenskap, skuld och förlåtelse, andlighet och religion – närmare.

– Det här är saker jag tror alla funderar över, även om de inte får så mycket plats i vardagen. Vi behöver stärka varandra i att inte vifta bort dem. För en person på sjukhus kan de vara jätteviktiga, säger Hanna Enbom.

Men svåra samtal kan även handla om andra saker – och ibland kan det vara något helt annat än det man tror.

Eva Ellnemyr berättar att hon blev kallad till en avdelning med en man som låg för döden. Men han ville inte alls tala om döden, utan om vem som skulle ta hand om katten. Först när de hade hjälpts åt att tänka ut en plan för den var det läge att tala om annat.

– Det är viktigt att vara öppen för vad som dyker upp och hela tiden vara medveten om vems samtal det är – nämligen patientens. Din roll är att lyssna in, försöka förstå och följa den personen, säger Eva Ellnemyr.

Var förberedd på svåra samtal

För att hantera svåra samtal är det för det första viktigt att vara beredd på att de kan uppstå, menar Eva Ellnemyr och Hanna Enbom.

– Ta några djupa andetag innan du går in till en patient. Ha beredskap för att något annat än det du förväntar dig kan dyka upp, och var redo att lyssna, säger Eva Ellnemyr.

Känn inte att du måste gå in i allt vid varje tillfälle.

Att en patient har behov av att tala om svåra saker betyder däremot inte att du alltid måste ta samtalet. Kanske har du en liknande situation i din familj just då som gör dig mindre lämpad. Då kan det vara bra att lämna över till någon annan, menar Hanna Enbom och Eva Ellnemyr.

– Känn inte att du måste gå in i allt. Och inte vid varje tillfälle. Men bekräfta att du hört patienten, och hänvisa vidare till kuratorer, sjukhuskyrkan eller andra med specialkompetens om det behövs.

Stressande att inte ha tid

Svåra situationer uppstår också när någon fått det förtroende som krävs, men tiden inte räcker till. Hanna Enbom och Eva Ellnemyr möter mycket stress hos vårdpersonal som inte hinner sätta sig ned en stund – trots att de ser att patienten skulle behöva det.

– För chefer är det viktigt att ha med sig att vårdens uppdrag är att se hela människan. Om arbetsbelastningen är så hög så att det inte finns tid för existentiella samtal kan det skapa arbetsmiljöproblem, säger Eva Ellnemyr.

I workshoppen talar de om hur man kan förhålla sig när man inte känner att man räcker till. Man kan till exempel säga: Jag hör att det här är viktigt för dig och jag önskar att jag kunde stanna, men jag har inte tid just nu.

– Det är viktigt både för båda parter att det blir uttalat vad som händer, säger Eva Ellnemyr.

Det finns också situationer där patienter eller anhöriga inte kan sluta tala.

– Då måste man bryta och säga att man behöver gå vidare. Behoven inom vården är oändliga och man måste också se till sina egna behov, säger Eva Ellnemyr.

– Vet man att man bara har en viss tid är det bra om man kan säga det redan när man märker att det håller på att bli ett djupare samtal.

Lämna det svåra på jobbet

Känslan av otillräcklighet är något många bär med sig hem. För att motverka det har Hanna Enbom och Eva Ellnemyr förslag på en mening att säga till sig själv: Jag kände mig inte tillräcklig, men jag var viktig.

– Det är svårt att släppa saker om man hela tiden känner att man kan göra mer. Då kan det vara viktigt att påminna sig om att man faktiskt kommer långt bara genom att vara en medmänniska vid sängkanten, säger Hanna Enbom.

Jag kände mig inte tillräcklig, men jag var viktig

Ett annat tips de har är att försöka sortera vad som är fakta och vad som är egna känslor efter en tuff situation.

– Om du reflekterar en stund över vad som faktiskt hände kan det vara lättare att släppa och gå vidare sedan, säger Eva Ellnemyr

Sätta gränser för svåra samtal

Ibland är det också viktigt att sätta tydliga gränser. Det kan handla om att samtal går över i aggression, rasism eller sexuella trakasserier.

– Sådant ska man inte hantera själv. Där behöver chefen eller kollegor gå in och säga att det inte är okej. Arbetsmiljön är chefens ansvar, säger Eva Ellnemyr.

Det kan också handla om att hjälpa en patient att värna sin integritet. Om man, till exempel befinner sig på en sal med flera sängar, är det viktigt att påminna om det.

Se patienten

Vilka är då de vanligaste misstagen när det gäller svåra samtal?

I sina workshoppar tar inte Hanna En bom och Eva Ellnemyr upp frågan på det sättet. Men de kan ändå tänka sig några saker att vara särskilt uppmärksam på.

Det kan till exempel handla om att:

• använda brådska som en omedveten ursäkt för att slippa lyssna, trots att man har tid
• prata för mycket själv och missa att lyssna
• sväva bort i tanken, och sedan inte våga säga det och be patienten upprepa
• inte möta patientens blick.

– Att möta blicken betyder mer än man tror för att en människa ska uppleva närvaro och känna sig sedd, säger Eva Ellnemyr.

– Man kan också ta patientens hand. Men alla vill inte det – och det är inte heller alltid kulturellt accepterat – så då är det viktigt att fråga först, säger Hanna Enbom.