Kollegorna behövs när det krisar

31 augusti 2020 Lästid: 5 min
En kvinna i läkarrock pratar med kollega som sitter med ryggen till, i sjukhusmiljö i en korridor.
Hård press på vårdpersonal under coronakrisen. Att få tid att sitta ner och prata med varandra om vad man var med om hade underlättat för vårdpersonalen. Det visar en ny studie.

Foto: Maskot / TT

Socialt stöd från arbetskamrater – det var en av de saker som vårdpersonalen behövde mest under vårens coronapandemi. Ett sätt att underlätta i kommande kriser kan vara schemalagda möten med kollegor, där de får prata med varandra om hur det känns.

Coronakrisen under våren innebar ett högt arbetstempo för vårdpersonal, och många anpassningar för att minska smittspridning. Det gjorde att en del av dem kände sig ensamma och utan stöd.

Det berättar de för sociologen Erika Wall, som intervjuat vårdpersonal om hur det var att arbeta under de mest intensiva veckorna i våras. Vårdpersonalen efterfrågade också samtal med professionella, men viktigast var möjligheten att få stöttning från kollegor.

En intervjuad säger i rapporten att det behövs möten ”för oss kollegor, så att vi får se och höra varandra och erbjuda lite stöd.”

Arbetsdagarna var så intensiva att man inte hade tid att sitta ner och prata med varandra. Intervjupersonerna önskade att det skulle finnas utrymme för det i personalgruppen snarare än att exempelvis skickas iväg till en kurator för samtal, säger Erika Wall.

Hon menar att det behövs en struktur på arbetsplatsen för möten och samtal med kollegor. Det ska inte behöva vara en fråga för enskilda anställda eller chefer att ta tag i.

Den kollegiala samvaron var central för dem jag intervjuade. De vill bli kallade till möten för att prata med varandra. Det gäller att skapa förutsättningar för stöd från kollegor. Chefer och ledning behöver se till att den tiden finns.

Inte säkert man ser sitt behov av socialt stöd

Erika Wall förespråkar obligatoriska möten under arbetstid även av andra skäl. Det är inte säkert att man ser sitt behov av stöttning. En av hennes intervjupersoner säger i rapporten att ”jag vet att de har pratat om att det ska finnas kuratorskontakt och så för den som behöver, men jag tror att det är många som behöver det utan att egentligen kanske förstå att man behöver det.”

Under vårens vårdkris verkar det kollegiala stödet ha fungerat bäst i verksamheter som vanligtvis har många svårt sjuka och dödsfall. Så vill man hitta verksamheter där detta fungerar ska man titta där.

Där fanns exempel på att man hade debriefing efter varje arbetspass och skillnaden mot hur man arbetar vanligtvis var inte så stor, säger Erika Wall.

Krav-kontroll-stödmodellen är en väletablerad modell för att förklara stress i arbetslivet. Den visar hur viktigt stöd är i en stressig arbetssituation. Enligt den kan socialt stöd balansera upp exempelvis en hög arbetsbelastning så att man inte får det stresspåslag man skulle få annars.

Att inte kunna ge den där klappen på axeln när det är extra tufft

Det är dock inte alla former av stöd som är möjligt att ge under en pandemi.

Många tyckte det var ett problem att de inte kunde ta på varandra. Att inte kunna ge den där klappen på axeln när det är extra tufft, säger Erika Wall.

Kände sig osynliggjorda

Tuffast verkar det ha varit för dem som arbetade långa arbetspass i slutna vårdsalar med full skyddsutrustning. Utan att kunna ta pauser eller gå på toa.

De hade handskar, förkläden, visir och andningsskydd, i vissa fall gasmask. Och de arbetade många timmar i sträck, berättar Erika Wall.

Hon nämner också att anställda i den psykiatriska vården haft det extra besvärligt under coronapandemin. De berättade att den galopperande pandemin väckte mycket oro och ångest hos patienterna.

De som inte arbetar i intensivvården tog upp att de ville bli sedda och uppskattade. De kände sig osynliggjorda eftersom det främst var intensivvårdspersonal som syntes i tidningar och hyllades på sociala medier. Trots att andra vårdanställda också arbetade hårt och under svårare omständigheter än normalt.

Man pratade hela tiden om fronten som arbetet med de svårast sjuka i intensivvården. Men som en av intervjupersonerna sa: Det är vi som är fronten. Det är vi som ska se till att patienterna inte hamnar där.

Beslutsvägarna är kortare nu

Men det fanns också ljusglimtar under coronakrisen i vården. Om det till exempel behövdes ett skåp för skyddsutrustning i en korridor kunde chefen ordna det utan att personalen måste vänta på något beslut i en ledningsgrupp en kommande vecka. En av de intervjuade berättar i rapporten: ”Beslutsvägarna är kortare nu. Saker behöver inte avhandlas i möten i hundra år, utan när man belyser någonting som ett problem så får man gehör för det på en gång.”

Rapport om vård under coronakrisen

Om rapporten Hellre en rimlig jobbsituation än applåder

  • Rapporten grundar sig på intervjuer med 33 anställda från olika vårdområden.
  • De vårdanställda intervjuades under coronakrisen våren 2020.
  • Intervjuerna är gjorda av Erika Wall, forskare på Institutionen för hälsovetenskap vid Mittuniversitetet.
  • Rapporten publicerades i juni 2020.
  • Rapporten är en del av forskningsprojektet Vårdpersonalens corona-vardag.

Tre tips för att underlätta för personalen under vårdkriser

  • Schemalägg möten där personalen kan få möjlighet att stötta och prata med varandra.
  • Under pandemin kommer ständigt nya riktlinjer. Se till att göra klart vad som är nytt i nya riktlinjer, så att man inte tvingas betrakta allt i dem som nytt.
  • Under coronapandemin har det gått att få till snabbare beslutsprocesser. Se till att behålla de snabba beslutsvägarna och processerna.

Källa: Erika Wall, docent i sociologi och forskare i hälsovetenskap

Så kan ni hantera kris och oro

Det är normalt att känna oro – det är en del i att vara människa. När oron tar över och påverkar vår förmåga att göra ett bra jobb är det dags att ta tag i oron. Här finns tips och råd för hur du och dina kollegor kan hantera oro. Både på egen hand och tillsammans.

Observera oron – Att skriva ner vilka orostankar du har kan vara till hjälp. Reflektera över vad oron gör med dig. Påminn dig om att oro är tankar och känslor.

Dela dina oros-tankar – Att få uttrycka sin oro kan vara viktigt för att själv förstå oron. Det kan vara en vän eller kollega som är närvarande och lyssnar. Kom ihåg – lagom är bäst. Vad är bra att dela?

Normalisera och bekräfta – Att känna oro är normalt och inte minst i en situation som denna. Bekräfta dina egna och andras tankar och känslor.

Fokus här och nu – Det kan hjälpa att fokusera på andningen eller något i rummet som lugnar. Träna dig i att vara ”här och nu”. Fokusera på ert viktiga uppdrag.

Sortera och värdera – Släpp det som inte går att påverka och lägg energin på det som är viktigt och som ni kan påverka. Vad i oron behöver skickas vidare till exempelvis chef?

Värna rutiner, både på jobbet och hemma – Behåll de rutiner som fungerar på jobbet och håll dina rutiner med mat, sömn och träning.

Fokusera på det som fungerar – Lyft något som du eller kollegan har gjort bra och påminn om något som blivit bra. Lyft något att vara tacksam över.

Källa: Suntarbetslivs verktyg Arbetsmiljöarbete i tider av corona

Text: Michael Nyhaga