Arbetet med covid-patienter är tufft. Gemensam reflektion, handledning och återhämtning är några sätt att göra det lättare för IVA Helsingborg att hantera pandemins andra våg.
Under några månader våren 2020 ökade IVA Helsingborg antalet vårdplatser från sex till femton. Nio månader senare har personalen vårdat 62 covid-patienter.
Wiveca Lind var från början ensam chef för avdelningens drygt hundra medarbetare. Sedan hösten delar hon ansvaret med en kollega.
För att klara bemanningen har hon låtit ordinarie personal ta frivilliga extra pass. Hon har också ”lånat” personal från andra enheter. Något som varit svårt eftersom IVA-vård kräver specialistkunskaper. Det gäller särskilt respiratorvård.
– Att vända en patient i bukläge är en svår övning som kräver extra personal, goda kunskaper och bra samarbete. Sedan pandemin startade har vi både lärt oss mer och förfinat tekniken, säger hon.
Oro och rädsla
Den plötsliga omställningen skapade mycket oro, rädsla – och ibland ilska – hos personalen. Det menar Lisa Hassel som är sjuksköterska på IVA. Som skyddsombud för Vårdförbundet såg hon i början ofta ”panik i personalens ögon”.
Mycket oro handlade om skyddsutrustning: Var den tillräcklig? Skulle den räcka? Skulle man klara att jobba långa tuffa arbetspass med den på? Att det mesta var ”hattigt och osäkert” spädde på oron.
Sämst mådde nyblivna sjuk- och undersköterskor samt personal från andra enheter.
– En del tvingades byta arbetsplats, fick nya kollegor och ofta sämre arbetstider eftersom vi på IVA jobbar med samma bemanning dygnet runt, vardag som helg, säger hon.
Även lokalen där de extra covid-platserna inkvarterades skapade problem:
– Det var trångt och varmt, vi hittade inte det vi behövde och det tog längre tid för läkarna att komma när vi larmade.
Gemensam riskanalys
Hur man skulle skapa en bättre arbetsmiljö diskuterades ofta och mycket. Som skyddsombud drev Lisa Hassel frågan på olika nivåer.
– Cheferna var lyhörda och vi gjorde en gemensam risk- och konsekvensanalys utifrån personalens erfarenheter, säger hon.
I efterhand är det lätt att tycka att det tog onödigt lång tid men det var, enligt enhetschef Wiveca Lind, inte möjligt att bedöma riskerna förrän ”vi var inne i det”.
Öppet samtalsklimat
Gemensamma samtal om arbetsmiljön var inget nytt. Sedan 2018 har personalen på IVA utöver APT träffats gruppvis två gånger om året för att prata om hur arbetet fungerar.
– Under min tid som chef på IVA, och särskilt under Covid 19, har det funnits frågor kring den psykosociala arbetsmiljön som har vi behövt diskutera djupare, säger Wiveca Lind.
Både hon och Lisa Hassel är övertygade om att dessa samtal är en förklaring till det öppna samtalsklimat som råder på avdelningen. När bristen på tid gjorde att samtalen inte kunde genomföras under våren 2020, skapade Wiveca Lind utrymme för reflektion tillsammans med avdelningens kurator efter sommarsemestern.
Då fick personalen tillsammans gå igenom både vad som hade fungerat bra – och mindre bra.
Under våren erbjöd hon också all personal handledning med avdelningens kurator två gånger i veckan. Något som fortsatte under hösten.
Uppskattat att få handledning
Reflektionen visade att många hade mått betydligt sämre än vad de velat erkänna tidigare. En utvärdering i form av en enkät visar också att många uppskattade att få prata om sina mardrömmar eller berätta om hjärtklappningen när de kom in på avdelningen.
Både Wiveca Lind och Lisa Hassel tror att samtalen och reflektionen gjorde det lättare för många att komma tillbaka efter semestern.
Något som inte kändes självklart i våras.
Liksom flera kollegor tänkte Lisa Hassel ibland att hon skulle säga upp sig om det kom en ny smittvåg efter sommaren.
Åtta månader senare är både hon och de flesta andra kvar. Och trots den stora smittspridningen i norra Skåne, konstaterar hon att det går bättre än väntat. Mycket tack vare erfarenheterna från i våras:
Vi var bättre förberedda nu.
– Vi var bättre förberedda och vet vilken skyddsutrustning vi ska ha och att den fungerar. Vi har också fått respiratorer på hjul som gör jobbet lättare och den utrustning vi behöver ligger där den ska.
Kunskapsstöd från Smittskyddet
Wiveca Lind lyfter också samarbetet med Smittskydd Skåne som arbetar för att minska smittspridning till och mellan människor. Smittskydd Skåne ansvarar även för att ge allmänheten råd och upplysningar i smittskyddsfrågor. Kunskap som även gynnar vården:
– Det har hjälpt oss att göra rätt vad gäller skyddsutrustning och övriga hygienfrågor. Att vi har lärt oss mer om vilken behandling som är bäst, gör det lättare för mig att anpassa scheman och rutiner.
Både hon och Lisa Hassel tar också upp bra kommunikation som en viktig nyckel för att jobbet ska fungera.
Cheferna lyssnar på oss och tar våra tankar på allvar.
– Sjuksköterskor och undersköterskor är inte alltid överens med cheferna men alla anstränger sig för att vara transparenta och enhetscheferna lyssnar på oss och tar våra tankar på allvar. Att diskutera det som inte fungerar kan ibland vara tillräckligt för att vi ska förstå varandra bättre, säger Lisa Hassel.
Utrymme för återhämtning
För att fånga upp personalens åsikter och tankar försöker båda att vara så tillgängliga som möjligt. Wiveca Lind är ofta ute på avdelningen och hennes dörr står ”alltid öppen” – även om det frestar på.
Viktigt att jag visar att jag finns till för personalen.
– Alla arbetar långa och tuffa pass och det märks att vi är trötta. Det gör det extra viktigt att jag visar att jag finns till för personalen och agerar professionellt i våra möten.
En av hennes ambitioner är att värna personalens återhämtning.
I somras fick alla som ville ta ut fyra veckors sammanhängande semester. Under hösten beviljade hon ledigheter så fort patienttrycket lättade eller om en inställd utbildning skapade luft i det ansträngda schemat.
För att inte tappa greppet om arbetsmiljön följs arbetet upp varje torsdag genom ett digitalt möte med skyddskommittén på verksamhetsområdet IVA, Operation/anestesi och Dagkirurgi.
