Under coronapandemin har många inom vården fått nya, tillfälliga och krävande scheman. Scheman som egentligen inte är att rekommendera, utifrån kunskap om vila och återhämtning. Men det finns sätt att ändå underlätta situationen, och nu ska forskare undersöka vad som fungerar bäst.
En av de grupper som har drabbats allra hårdast av coronapandemins omställningar är vårdpersonal. Förutom förändringar i själva arbetssituationen har många också fått sina scheman omgjorda, och det har kommit rapporter om att fler än vanligt har arbetat så kallade riskpass. Riskpass är förenade med trötthet, otillräcklig återhämtning och risk för stressrelaterad ohälsa.
Riskpass innebär till exempel:
- Arbetspass som är längre än tolv timmar
- Dubbelpass
- Fler än fem arbetspass i rad
- Övertidsarbete
- Kort framförhållning
- Nattpass
- Dygnsvila som är kortare än elva timmar
- Komprimerade arbetstider
- Avsaknad av rast eller paus
Viktig kunskap om pressade situationer
Under hösten 2020 sätter en studie igång som ska titta närmare på det här problemet.
– Det finns inte mycket forskning på arbetstider och återhämtning i en sådan här kontext. Vi vet vad som behövs för återhämtning, men inte hur man får till den i den här extrema situationen.
Det säger Anna Dahlgren, doktor i arbetspsykologi vid Karolinska Institutet och projektledare för den nya studien. Hon fortsätter:
– Det är viktigt att ha den här kunskapen, eftersom vården då och då hamnar under press. Det kan till exempel handla om att det kommer en våg av kräksjuka samtidigt med en våg av influensa. Det kan också handla om mer extrema situationer, som pandemier, terrorattacker, stora bränder och så vidare.
Strategier för återhämtning
Studien kommer att bygga på intervjuer och enkäter med chefer, hr-personer och vårdpersonal på olika sjukhus. Forskarna kommer också att intervjua människor från andra branscher, som militären, för att se hur de har hanterat liknande situationer.
Frågorna som de vill ha svar på är hur mycket vårdpersonalens arbetstider har förändrats under pandemin, och hur det har påverkat deras mående. Forskarna vill också undersöka vilka strategier som personal och chefer har använt för att hantera förändringarna, och vilket stöd de skulle ha behövt för att göra situationen så bra som möjligt.
När arbetstiderna inte är att rekommendera, och schemana blir krävande, hur kan man då ändå göra det bästa av situationen?
– Vi vill lära oss hur man kan jobba med återhämtning, och hur man får till en så bra arbetstidsförläggning som möjligt. Vad har människor gjort som har fungerat – och inte fungerat – när situationen har varit så tajt? Och när arbetstiderna inte är att rekommendera, och schemana blir krävande, hur kan man då ändå göra det bästa av situationen?
Anna Dahlgren säger att man får vara realistisk och titta på vad som är möjligt att göra.
– Det kanske inte är genomförbart att sova mer än sex timmar, eller att ha så mycket rast som man borde ha. Då tittar vi på vad man ändå kan göra för att mildra smällen, och värna om återhämtningen.
Studie på flera nivåer
I studien undersöker man vad som kan göras på flera nivåer, både på organisatorisk nivå, för arbetsgruppen och för den enskilda medarbetaren.
I de fall man inte kan justera arbetstiderna, kan man till exempel fundera på strategier för snabbavspänning, stresshantering och återhämtning under arbetsdagen, eller använda sig av avslutningsrutiner och nedvarvningsrutiner efter arbetsdagen.
– Vi vet att om man kan hitta sätt att återhämta sig under arbetsdagen, så är det lättare att återhämta sig efter arbetsdagen också.
Det är också viktigt att reflektera över var i krisen man befinner sig.
– Vi vet att i en kris brukar välmåendet variera. I början är man peppad och sluter upp, men efterhand tappar man ofta energi. Och i det läget är det många som säger upp sig eller går in i sjukskrivningar. Därför behöver man bidra med olika stöd i olika skeden av en kris.
