”Tabut att prata om döden är borta”

Motstånd och rädsla har bytts mot lugn och trygghet. Numera pratar anställda på Axgården gärna om sista tiden i livet med de äldre. Utbildning i ”dödssamtal” och en kortlek gör det lättare att göra rätt vid vård i livets slutskede.

En äldre dam äter allt mindre och mindre. Hon är inte sängliggande men vill inte längre äta med de andra. Varför då? Det visar sig vid ett viktigt samtal.

Axgårdens äldreboende ligger i området Fruängen i sydvästra Stockholm. På boendet finns 49 lägenheter på fem avdelningar och 50 anställda. De flesta är undersköterskor, några är vårdbiträden. Det finns även sjuksköterskor, arbetsterapeut och fysioterapeut.

De äldre som bor här har ett stort vård- och omsorgsbehov. Det är deras sista anhalt i livet. Sedan väntar något annat.

Vård i livets slutskede

För att kunna ge så god och personcentrerad vård som möjligt behöver de anställda veta vad de boende värdesätter, hur de vill ha det i livet och vad som är viktigt för dem inför döendet och döden. Därför går numera alla medarbetare en utbildning i att samtala om fysiska, psykiska, sociala, praktiska och existentiella aspekter av att vara i livets slutskede.

Startskottet var ett forskningsprojekt om ett samtalsverktyg för tidiga samtal inför livets slutskede, där Axgården och intilliggande Fruängsgården deltog. Läs om forskningen i artikeln Så blir de tryggare att möta döden på jobbet. Efter projektet har Älvsjö-Hägersten stadsdelsområde infört utbildning i samtalsverktyget, en struktur kring samtalen och tillhörande dokumentation i hela sin äldreomsorgsförvaltning.

Allt före döden är liv

Reidun Saitoria projektleder, håller workshops och stöttar vid samtalen. Hon jobbade tidigare som administrativ samordnare på äldreboendet.

– Jag började hålla utbildningar 2023. Först för de palliativa ombuden, som har lite mer expertis runt själva döendet och om livets sista tid. Men vi märkte att det handlade mer om livet än om döden. Man lär känna de boende snabbare och hittar varandra, vilket gör arbetet lättare. Nu utbildar jag all personal.

Viktiga tankar i livets slutskede

Samtalsverktyget är en kortlek med 37 kort där varje kort har ett påstående som kan vara viktigt i livets slutskede. Det kan handla om religion/livsåskådning, omvårdnad, relationer, smärta/ångest, själva döendet och begravningen.

Under utbildningen träffas 15–20 medarbetare från samma enhet. De tittar på dokumentärfilmen Hitta in i samtalet, som spelats in på Axgården och Fruängsgården. Sedan får de själva ta ställning till korten och öva två och två samt reflektera kring upplevelsen, pröva i verksamheten och återkoppla.

Lär känna hela människan

– Jag upplever att det finns ett motstånd först, en rädsla att det blir läskigt, svårt och jobbigt. Det hade jag också förut. Senare säger personalen: Men oj – man fick en helhetsbild av människan! Anhöriga känner sig också lite lugnare och tryggare och säger att man ser deras mamma eller pappa och vad hon eller han vill ha, säger Reidun Saitoria.

I samtalen drar de boende själva ett kort i taget och sorterar dem i tre högar: Inte viktigt, ganska viktigt och mycket viktigt. Sedan kan man rangordna eller helt enkelt välja själv bland de viktiga vad man vill prata om.

– Vissa samtal går på tio minuter. Andra tar flera timmar och man får hela livsberättelsen. Det finns några som tackar nej, men då prövar man igen, berättar Reidun Saitoria.

Utvecklas av samtalen

Beroende på vilken information som kommer fram skrivs den sedan in i journalen, i genomförandeplanen och i levnadsplanen.

– Det här har hjälpt oss jättemycket. Nu vet alla vad personen vill före döden. Det gör allt lättare att hantera. Samtalen har även utvecklat mig själv mycket, säger undersköterska Marie Ndow, som är skyddsombud och medlem i Kommunal.

I början tycker hon att det var jättesvåra samtal.

– Men nu är tabut att prata om döden borta.

Nytt förhållande till döden

Biträdande enhetschef Zohreh Anvari beskriver hur medarbetarna i början kände sig osäkra kring hur man ska börja med samtalen och prata. Nu tycker hon att de kommit långt, kan hantera det och också kan få stöd av Reidun om det behövs.

– När man sedan har haft samtalet och har allt dokumenterat är det mycket tryggare för personalen. Man vet att man gör rätt och enligt den boendes önskemål. Känslan att vi är säkra på att det är det här den boende vill innebär väldigt personcentrerad vård, säger Zohreh Anvari, som också ser hur medarbetarna kommer närmare sig själva och får ett helt annat förhållande till döden.

Gör färre ”fel”

Marie Ndow, som har jobbat på Axgården i 15 år, minns tiden förut, när hon och kollegorna inte pratade om livets slutskede med de boende. Hon berättar om en gång, när en boende skulle ha haft sin brudklänning på sig vid döendet.

– Men det visste inte vi och satte på henne något annat.

En annan gång var det en person som var jude men bara hade bibeln till hands. De anhöriga frågade varför.

– Vi visste inte vilken religion han hade.

Kan uppfylla önskemål bättre

Och så var det damen som inte ville äta. Det visade sig vid samtalet att hon ville klippa sig. Det var viktigt för henne att få vara fin för att sitta med de andra och äta. Personalen tog då med henne på utflykt. Damen fick klippa sig och färga håret hos frisören. Efteråt åt de pizza bland ungdomar på restaurang.  

– Det är kanske svårt att tillgodose allas önskemål, men man ser i samtalen att det oftast går att göra något, säger Reidun Saitoria.

Som när en annan boende önskade prata med en diakon eller präst för att förbereda sin begravning så att den blev som hon ville.

– Vi ringde upp Brännkyrka församling och de kom hit. Kvinnan var jättenöjd. Hon avled tre veckor senare.