Här får de språket att blomstra tillsammans

Heby kommun har som ambition att alla fasta medarbetare inom äldreomsorgen ska bli språkombud. Tanken är att det ska hjälpa kommunen att få utbildad personal. När alla blir bättre på språket får de också en bättre arbetsmiljö. Det har de märkt på Kvarnängens vård- och omsorgsboende i Östervåla.

Våren är på väg i Östervåla. Orten ligger på Uppsalaslätten och hör till Heby kommun. På Stora Torget sitter tre äldre farbröder med näsorna vända mot söder, solen värmer försiktigt. Några minuters promenad därifrån ligger Kvarnängens vård- och omsorgsboende med 18 platser.

De flesta som bor på Kvarnängen kommer från Östervåla, liksom många i personalen. Undersköterskan Wahida Ahmedi bor också i Östervåla, men kommer från Afghanistan.

Hon minns väl när hon satte sin första fot på äldreboendet. Det var i mars 2020, hon började som vikarie och hade absolut noll erfarenhet av äldreomsorgen och svenska språket som det används i arbetslivet. Första missförståndet skedde redan i entrén – hon hade inte förstått att hon skulle ta med sig egna arbetsskor. Men i dörren mötte hon också den erfarna undersköterskan Anneli Johnsson, som blev en trygg lots den första tiden.

Trots sfi-studier och fem år i Sverige vågade Wahida Ahmedi knappt prata med någon, än mindre fråga när det var något hon inte förstod. Nu forsar orden ur munnen på henne.

– När jag kom in första dagen satt de och rapporterade, och jag fattade ingenting. Jag förstod inte vissa ord och i början trodde jag inte att jag skulle klara jobbet. Jag skämdes över hur lite svenska jag kunde och på rasterna satt jag bara tyst och lyssnade på vad de andra sa, säger Wahida Ahmedi och skrattar åt minnet tillsammans med de andra språkombuden som sitter med i personalköket.

Elva av 18 fast anställda är språkombud

Sen dess har hon utbildat sig till undersköterska, fått en fast tjänst och blivit språkombud. Rollen som språkombud delar hon med Anneli Johnsson och många fler av arbetskamraterna på Kvarnängen. Här har de haft språkombud i snart två år. De är 18 fast anställda och av dem har elva gått en utbildning till språkombud.

Heby kommun sticker ut med sin ambition att all fast anställd omsorgspersonal ska bli språkombud. Kommunen har tre tydliga syften med detta:

• Att klara bemanningen för Hebys äldreomsorg.
• Att säkerställa att medarbetarna förstår varandra.
• Förståelse mellan medarbetare och äldre.

Så här långt har 84 av de cirka 300 fasta medarbetarna inom äldreomsorgen och LSS gått utbildningen. Den följer Vård- och omsorgscolleges koncept för språkombudsutbildning och är på fyra dagar med övningar på jobbet mellan kurstillfällena.

– Alla hos oss på Kvarnängen har inte gått än. Det egna intresset får styra lite, plus att vi inte kan skicka alla samtidigt. Vi behöver personal på plats också, säger enhetschefen Lisa Säfström på Kvarnängens vård- och omsorgsboende.

Finns många fackuttryck i äldreomsorgen

Den som håller i språkombudens utbildning heter Eva Tobiasson. Hon är undersköterska och har gått Vård- och omsorgscolleges utbildning för språkombudsutbildare. Eva är anställd i bemanningspoolen, då blir det lättare att koppla loss henne för utbildningsdagarna.

Jobbet gör också att hon får bra koll på vanliga språkliga hinder och vad de kan leda till. Det har hon nytta av i utbildningen. Den här dagen jobbar hon på Kvarnängen.

Äldreomsorgen och LSS har ett yrkesspråk med många fackuttryck som gör att det kan uppstå språkliga missförstånd, berättar hon och ger ett exempel:

– En van undersköterska ber en timanställd som är ny i svenska språket att hämta handskar. Den som har gått sfi har visserligen lärt sig ordet handskar, att de är av skinn och något man har på händerna utomhus. Då är det lätt hänt att man hämtar sina utomhushandskar istället för just engångshandskar, säger Eva Tobiasson.

Wahida Ahmedi har ett annat exempel på utmaningar med språket. Den här gången handlar det om omskrivningar istället för ett rakt och enkelt språk.

– Jag hade suttit en kväll hos en boende som var döende. När jag kom till jobbet nästa dag sa de att personen hade gått bort tidigare på dagen. Jag förstod ingenting – hur kunde hon gå någonstans idag när hon var döende, palliativ, igår? Det tog en stund innan jag förstod att hon var död.

Precis som för Wahida Ahmedi så är bemanningsenheten inkörsporten för nya timanställda. Därför är bemanningsassistenterna också språkombud. Då kan de lättare bedöma om en person som söker jobb kan läras upp i svenskan, eller ”klä på dem språket och kulturen” som de säger här.

Språket blommar upp med rätt stöd

Heby kommun anställer också fler personer som är svaga i svenskan än vad andra kommuner gör, enligt bemanningsenheten. Men det finns också ett motstånd mot detta på arbetsplatser inom Hebys äldreomsorg.

Bemanningsenheten har fått flytta på timanställda som inte tagits emot väl på en enhet, men som blommat upp på en annan där de fått stöd. Personer som sedan utbildat sig till undersköterska och blivit fast anställda medarbetare.

– Vi har enheter inom äldreomsorgen där det ibland finns ett visst motstånd på arbetsplatserna mot att arbeta språkutvecklande och där de inte vill ta emot personer från andra länder som inte pratar svenska flytande. Den inställningen gör det också svårare att få tag på personal, säger Eva Tobiasson.

Hon fortsätter:

– En del undrar varför de ska stötta språket hos andra. De tycker att den som gått sfi ska kunna tillräckligt med svenska för att platsa på en arbetsplats i äldreomsorgen. Men det är ju att nedvärdera sitt eget kunnande om man förväntar sig att den som är ny ska kunna allt redan efter några dagar.

Språkombuden stärker kommunikationen

Eva Tobiasson påpekar att det de gör faktiskt även står i språklagen, som kom 2009.

– Språklagen säger att det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas, och att språket är vårdat, enkelt och begripligt. Och visst är vi i äldreomsorgen en del av det allmänna!

Caroline Ternström är också undersköterska och språkombud. Hon är anställd i bemanningspoolen, men placerad på Kvarnängen i några månader.

Språkombudsutbildningen har gett henne kunskap och metoder för att kommunicera så att alla förstår.

– Vi har lärt oss hur viktigt det är att våga prata och fråga när man är osäker. Vi har också lärt oss att stämma av med varandra, säger Caroline Ternström.

Det kan göras på olika sätt, exempelvis att be den andra återberätta med egna ord vad man just sagt. Att stämma av med varandra är samtidigt ett sätt att säkerställa att en boende får den vård och omsorg som den behöver.

Språkombuden kan också fånga svåra ord tillsammans med timanställda under dagen. Ord som de skriver upp i stunden och pratar om senare när det finns tid.

Stöttar varandra med dokumentation

Men att vara en språkutvecklande arbetsplats handlar inte bara om att stötta dem som inte har svenska som första språk. Det handlar också om att skapa en öppenhet kring språkfrågan och att ge varandra stöd vid dokumentation.

Språkombudet Annelie Johnsson berättar att hon skriver mer i arbetet efter utbildningen.

– Efter språkombudsutbildningen vågade jag be en arbetskamrat att kolla om han förstod det jag hade skrivit i en dokumentation. Det gjorde han, och det kändes bra, säger Annelie Johnsson

En extra bonus var att den som kollade texten inte har svenska som första språk. Det blev ett dubbelt lärande för dem båda.

Språkombuden har ett tips till andra som kanske bara har ett språkombud på sin arbetsplats:

– Ha en fast punkt för språkombudet på arbetsplatsträffen. En del kan känna att det är lite läskigt att ensam ta den platsen, men så länge punkten finns på dagordningen har alla möjlighet att lyfta frågor om språk och kommunikation, säger Caroline Ternström.

Har blivit trevligare på arbetsplatsen

Enhetschefen Lisa Säfström tycker att satsningen bidrar till en kulturförändring.

– Medvetenhet om språk och kommunikation ger ett bättre bemötande och en mer förlåtande inställning till varandra. Vi vet att vikarier som kommer hit tycker att det har blivit trevligare, och även brukare har sagt att vi verkar ha det trevligare på jobbet, säger Lisa Säfström.

Wahida Ahmedi har växt mycket i språket sen hon började jobba på Kvarnängen.  

Nu silar eftermiddagssolen in genom persiennerna. Doften av nybakad sockerkaka sprids från köket. Där dröjer sig två äldre damer kvar efter fikat. Lisa Säfström slår sig ned på en av damernas rullator och vickar stilla fram och tillbaka. Damerna pratar minnen om när de i ungdomen dansade på festplatsen – så att skorna åkte av och de fick gå barfota hem. I korridoren leder språkombudet Anneli Johnsson varsamt en annan boende hem till lägenheten för en tupplur.