Tidspress hindrar medarbetare i äldreomsorgen från att göra vad de känner är ett gott arbete. Det viktigaste – relationerna – hinner de ofta inte med. Det kan skapa stress och påverka hälsan, enligt en ny doktorsavhandling.
Arbetsvillkoren i äldreomsorg och hemtjänst har länge intresserat Lena Ede. Hösten 2020 disputerade hon med en avhandling i socialt arbete vid Karlstads universitet.
Avhandlingen innehåller fyra delstudier. Två handlar om hur förändrade arbetsvillkor i äldreomsorg och hemtjänst påverkar arbetsmiljön för undersköterskor och vårdbiträden. Sammanlagt intervjuades 165 personer, i fem kommuner.
Förändringar i äldreomsorgen
Äldreomsorgen har förändrats mycket från 1990-talet och framåt, konstaterar Lena Ede.
Som exempel nämner hon styrningsmodeller hämtade från näringslivet, ökad konkurrens och högre krav på effektivitet.
– Det är viktigt att lyfta fram röster från dem som är berörda, ute i verksamheterna. Samtidigt måste intervjuerna sättas in i ett perspektiv av de stora förändringar som har skett de senaste decennierna, säger hon.
I en studie följde hon upp en satsning på heltid i äldreomsorgen.
Rörlig tid stressade
Modellen innebar att verksamheterna slutade att anlita timvikarier och la pengarna på att utöka heltiderna.
Den ordinarie personalen hade 80 procent av arbetstiden schemalagd. Resten var rörlig tid, som låg på ett tidskonto. På den skulle de hoppa in som korttidsvikarier där det behövdes. Den som inte hade arbetat hela sin rörliga tid fick löneavdrag i efterhand.
Syftet var gott, men förändringen fick oönskade följder, såg Lena Ede.
Den byggde in en osäkerhet i arbetet, som skapade stress. Medarbetarna kände sig inte helt lediga på fritiden, eftersom de kunde bli inringda. De visste inte när de skulle jobba, eller med vilka kollegor.
Relationerna blev lidande
Modellen förutsatte också att de anställda i princip var utbytbara. De förväntades arbeta tillfälligt med äldre som de inte hade träffat tidigare. Deras arbete sågs som en serie uppgifter, som skulle utföras på en viss tid.
Det synsättet hade fått fäste när äldreomsorgen ”marknadiserades”, beskriver Lena Ede. Att räkna på hur lång tid det tar att utföra uppgifter är inte så svårt. Kanske fem minuter för att bädda en säng.
– Men man tar ingen hänsyn till hur lång tid det tar att motivera personen som ligger i sängen att gå upp.
Relationen är grunden i omsorgsarbete, fortsätter hon. Det medarbetarna värderade högst var just relationen till omsorgstagarna. De blev frustrerade när de hindrades arbeta från att arbeta på ett sätt som de ansåg gav god omsorg.
För tungt med heltid
Samma dilemma kom fram i den andra delstudien. Många undersköterskor och vårdbiträden valde att arbeta deltid, trots att de erbjöds heltid. Arbetet är för tungt, sa de. Lena Ede ville veta på vilket sätt.
En förklaring var att tidspress och bristande kontinuitet gjorde att medarbetarna kände sig otillräckliga.
De kunde inte bara gå in, dra på ett par stödstrumpor och så ut igen.
– De kunde inte bara gå in, dra på ett par stödstrumpor och så ut igen. Det är ju människor vi möter, sa de. Man kan inte gå ifrån en äldre, gråtande människa.
Deltidsarbetet gjorde inte arbetssituationen mindre tung. Men det gav dem mer tid att återhämta sig från den belastning det var att inte kunna leva upp till de egna kvalitetsnormerna.
Viktigt få göra ett bra jobb
Lena Edes slutsats är att arbetstidsmodellen, som skulle göra heltidsarbete möjligt, snarare gjorde det svårare att arbeta heltid.
– Ofta sägs det att undersköterskor och vårdbiträden inte vill ha heltid. Det vill de, men med villkor som gör att de kan arbeta heltid ett helt yrkesliv, och känna att de gör ett gott arbete.
Det handlar om hur man organiserar arbetet. Därför är det viktigt att inte göra det till en individuell fråga, betonar hon.
Lena Ede gjorde intervjuerna under åren 2001-2010, delvis inom ramen för andra forskningsprojekt. Under arbetet med avhandlingen djupdök hon på nytt i det omfattande materialet.
Att rösterna har några år på nacken spelar ingen roll, menar hon. Arbetstidsmodeller av den typ som hon studerade förekommer fortfarande. De organisatoriska förutsättningarna i äldreomsorg och hemtjänst har inte ändrats på något avgörande sätt.
– Organisationen är snarast ännu tajtare idag. Det har också andra studier visat, säger hon.
