Så stärker de språket i Östersunds äldreomsorg

Äldreomsorgen i Östersunds kommun jobbar både praktiskt och strategiskt med att stärka språket. Målet är fler medarbetare som är utbildade och kan svenska, för att lägga grunden till framtidens äldreomsorg med kvalitet och bra arbetsmiljö.

Många kommuner har svårt att få tag på personal till äldreomsorgen. Samtidigt finns det många arbetslösa som inte har utbildning för äldreomsorgen och som behöver öka sina kunskaper i svenska språket. Östersunds kommun är inget undantag, men här jobbar de genomtänkt med att stärka språket hos praktikanter och vikarier, för att de på sikt ska bli tillsvidareanställda.

Stöd till alla enheter i äldreomsorgen

I Östersund, som ligger i Jämtland, tar äldreomsorgen och sektorn funktionshinder emot praktikanter och personer med arbetsmarknadsanställningar som lär sig svenska parallellt med att de lär sig vårdbiträdesyrket. För att det här ska fungera rustar kommunen arbetsplatserna med olika former av stöd.

Anna Itzigehl är språkutvecklingsstrateg inom Vård- och omsorgsförvaltningen. Hon jobbar med att alla enheter inom äldreomsorgen i Östersunds kommun ska erbjudas stöd för språkutveckling på arbetsplatsen.

De som har arbetsmarknadsanställningar, KIVO-deltagare som de säger här, går på ett program som heter KIVO. KIVO står för kvalitetssäkrad inkludering i verksamhet och organisation, och finns även i andra kommuner. I nuläget har äldreomsorgen i Östersund cirka 25 deltagare i KIVO.

Alla ska förstå vad som sägs på möten

KIVO-deltagarna har en handledare, men även chefer och andra medarbetare får stöd i hur de kan främja språket på olika sätt. Det går till så att Anna Itzigehl till exempel deltar på olika möten på arbetsplatserna, som arbetsplatsträffar. Då stöttar hon chefen som håller i mötet att kommunicera så att alla förstår. Hon väcker medvetenhet om vad som är svåra ord, och hur man kan göra för att få med alla.

Hon ger ett exempel:

– På personalmötet kan en chef säga meningar som ”vi måste öka de boendes välbefinnande.” Men ordet välbefinnande är svårt, vet alla ens vad det betyder? Och vad händer om ingen vågar be om en förklaring?

Därför lär hon chefer att stanna upp och försäkra sig om att alla förstår vad som menas.

Det behövs också en psykologisk trygghet i arbetsgruppen för att alla ska våga säga till om de inte förstår vad som sägs.

– Grunden till den tryggheten och till vanan att prata svenska lägger vi bland annat i de vardagliga samtalen på arbetsplatsen. För att nå en språklig nivå där de viktiga samtalen kan föras måste man först börja med de mindre viktiga samtalen, säger Anna Itzigehl.

Arbetsplatserna har fått olika praktiska stöd som ökar språkkunskaperna, till exempel olika språkutvecklande spel att spela med vårdtagare.

– Med hjälp av spelen lär sig medarbetaren som inte har svenska som modersmål nya ord samtidigt som vårdtagaren får stimulans.

Anna Itzigehl har också delat ut samtalspärmar med övningar och förslag på sätt att få igång samtal på arbetsplatsen.

Språkombudet skapar trygghet

Äldreomsorgen har dessutom 30 utbildade språkombud som arbetar i sju hemtjänstgrupper och på tio särskilda boenden. Språkombuden får en sex dagar lång utbildning av Anna Itzigehl och Jenny Lindahl, som är inkluderingssamordnare och jobbar särskilt med KIVO. Efter utbildningen stöttar Anna Itzigehl språkombuden.

I nuläget är det ett tiotal arbetsplatser inom äldreomsorgen här som börjat jobba mer medvetet med språket. Till dem hör det särskilda boendet Häradsgården och Indalens korttidsboende. De ligger båda i samhället Lit, ungefär två mil norr om staden Östersund.
Med sex avdelningar och 73 platser är Häradsgården ett av kommunens större äldreboenden. Här finns just nu två språkombud, tre KIVO-deltagare och minst två medarbetare som gått över från KIVO till fasta tjänster.

Undersköterskan Camilla Wågström är ett av språkombuden. Hon är även fackligt förtroendevald för Kommunal.

– Som språkombud försöker jag skapa trygghet för de som är svaga i språket. Det här kan vara deras första arbete i Sverige, och då ska de känna sig välkomna, för de är behövda, säger Camilla Wågström.

Hon har till exempel tagit upp frågan om språket med alla nysvenskar, som hon säger, på en arbetsplatsträff.

– Det var några som hade känt sig orättvist behandlade i olika situationer, och som behövde prata om det. Det kan också finnas en osäkerhet, man kanske inte har förstått en arbetsuppgift och inte heller vågat ta upp det.

Hon har även lyft svåra ord eller andra oklarheter i hela arbetsgruppen, utan att någon pekas ut. Hon tar sig också tid att visa arbetsuppgifter, och inte bara förklara dem med ord.

”Utan personal har vi ingen verksamhet”

Enhetschefen Karin Thalin säger att det är lätt hänt att man mest fokuserar på det svåra när man pratar om språkets roll på arbetsplatsen.

– Det är så lätt att prata om språket som en belastning, men det finns också fördelar när medarbetare kan flera språk. Om det kommer en vårdtagare med demens och som bara talar ett visst språk, då är de språkkunskaperna guld värda, säger Karin Thalin.

För henne är det språkutvecklande arbetet absolut nödvändigt.

– Utan personal har vi ingen verksamhet. Att jobba med språket nu lägger grunden till äldreomsorgens kvalitet och arbetsmiljö även framåt.