Alla som är nya på jobbet behöver ett bra bemötande. Det säger språkstödjaren Emilia Karlin, som efter bara en dags utbildning kommit igång med att skapa en tryggare arbetsmiljö för nya och gamla medarbetare på sin arbetsplats.
Inne på det kommunala vård- och omsorgsboendet Rungården har undersköterskan Emilia Karlin just delat ut medicin till de boende på Gläntan, avdelningen där hon arbetar. Det är eftermiddag och några barn leker utanför. Snart dags för kaffe.
Rungården, som ligger i Morgongåva i Heby kommun väster om Uppsala, tar emot vikarier och praktikanter från kommunens bemanningsenhet. Det är vanligt att de nya inte har så stora språkkunskaper, och det är här Emilia Karlins uppdrag som språkstödjare kommer in.
– Som språkstödjare strävar jag efter att alla ska vara inkluderade. Jag försöker få till en gemenskap mellan de som redan jobbar här och den som är ny, säger Emilia Karlin. Hon kom igång med uppdraget som språkstödjare efter bara en dags utbildning.
”Vi måste ge dem en chans”
Mycket av språkstödjarens uppdrag handlar om att jobba med själva inställningen till att det kommer nya kollegor med annan bakgrund.
– Jag försöker skapa en förståelse för att det tar tid att lära sig svenska språket och hur det går till att arbeta här. De nya måste ju lära sig båda sakerna samtidigt.
Därför får arbetskamraterna även lära sig lite om att introducera en ny kollega. Då behöver de tänka på att den nya kan vara en person som inte har någon erfarenhet från arbetslivet i Sverige. Dit hör även ungdomar som vuxit upp här men som aldrig varit på en arbetsplats förut.
– I vissa fall kan det vara lite svårare, men vi måste ge dem en chans. Ibland ger man upp lite för fort, säger Emilia Karlin.
Hon tar exemplet med en vikarie som är väldigt tyst.
– Då kanske man tror att personen inte kan språket tillräckligt. Men efter någon månad märks det att vikarien visst pratar, fast när den är själv med de boende, och inte med arbetskamraterna.
Bemanningsenheten såg behovet
Hon säger att arbetsgrupperna även kan behöva stöttning i kulturella frågor. Som det här med att ta ögonkontakt eller inte, och om kroppskontakt.
– Jag kan vara fysiskt ganska nära mina brukare, sätta mig nära och hålla om dem. Men det kanske inte alla kulturer tillåter. Då kan man tro att den nya inte passar in eller är intresserad, fast personen kanske visst bryr sig.
Man kan ju inte tvinga någon, funderar hon högt.
– Det kanske kommer med tiden, att den nya kan släppa på de spärrarna. Vi pratade mycket om det på språkstödjarutbildningen.
Den kursen gick hon när Heby kommun var med i ett nyligen avslutat projekt i Uppsala län för kvalitetssäkrande introduktion i vård och omsorg. Initiativet att Rungården skulle vara med i projektet kom från bemanningsenheten som såg ett behov av språkstödjare på enheterna.
Bättre arbetsmiljö en av vinsterna
På Rungården är även ett av skyddsombuden språkstödjare. Det är Figen Hasgül och hon tycker att arbetsmiljön blivit bättre för de nya sedan de började jobba med språkstöd på arbetsplatsen.
– Prata lite lugnt och börja med att ge dem lättare jobb, som att städa eller servera mat till de boende. Och prata absolut inte om hur dåliga de är på språket framför dem, då får de dåligt självförtroende, säger Figen Hasgül som själv kom till Sverige för 16 år sedan och kan leva sig in i hur det känns att vara ny.
– Jag är fortfarande utländsk, fast mina arbetskamrater ser mig som svensk.
Kräver mer av ordinarie personal
En annan sak är hur man beskriver sitt arbete för någon utan erfarenhet.
lätt att ta kunskap för givet
Ett arbete har många små och stora moment som det är bra att sätta ord på, och det kan de som redan jobbar på arbetsplatsen behöva bli medvetna om, berättar Emilia Karlin.
– Det är lätt att ta kunskap för givet.
Men om man tar ett steg tillbaka och försöker få syn på sina arbetsuppgifter blir det också lättare att beskriva dem för en ny arbetskamrat, förklarar hon.
Enhetschefen Karin Johansson håller med och fyller på med vad cheferna kan göra.
– Vi chefer kan tillsätta mer tid vid introduktion av en person som behöver mer stöttning och tid att lära sig fackuttryck som man behöver känna till, säger hon.
Tillsammans med språkstödjaren och personalen försöker hon skapa en trygg arbetsplats där alla som är nya, oavsett bakgrund och ursprung, blir bemötta på ett bra sätt.
– Innan man blir trygg så är man lite blyg. När förståelsen för varandra ökar ger det en bättre arbetsmiljö, säger Karin Johansson.
Språkombudet stöttar språkstödjaren
Till sin hjälp har Gläntan en pärm med tips på övningar som stärker kommunikationen. Den pärmen har avdelningen fått av språkombudet Eva Tobiasson som jobbar på bemanningsenheten. Än så länge har språkstödjaren Emilia Karlin inte använt pärmen. Men hon kan alltid fråga språkombudet om hon undrar något.
Språkombudet Eva Tobiasson är undersköterska precis som Emilia Karlin och Figen Hasgül, och har arbetat inom äldreomsorgen i 20 år. Hon hör till bemanningsenheten vilket gör att hon går runt på olika avdelningar. På så sätt kan hon stötta språket och kommunikationen på flera ställen, och få en viktig överblick.
– Det är roligt att vara språkombud, och ett intressant sätt att utveckla mig i jobbet, säger Eva Tobiasson.
En dag i veckan ägnar hon helt åt språkombudsrollen. Sen hon drog igång för ett och ett halvt år sedan har hon bland annat besökt arbetsplatsträffarna på Hebys fem äldreboenden, sex LSS-boenden, hemtjänsten och en dagverksamhet.
Det har hon gjort för att berätta om hur de kan jobba språkutvecklande på sina arbetsplatser.
– Jag tycker om det pedagogiska.
För att öka förståelsen och skapa eftertanke hos personalen brukar hon göra jämförelsen med att de som är födda och uppväxta i Sverige har läst andra språk i många år i skolan, till exempel engelska, tyska och franska. Det kan göra det enklare för dem att tänka sig in i någon annans situation.
– Trots det är vi ganska obekväma med att prata de där språken tills vi är tvungna. Men då brukar det lossna det efter ett tag.
Förbereder en mångkulturell framtid
Hon möter ändå en del motstånd på arbetsplatserna.
– För det första har vi människor som inte tycker att invandrare har något här att göra. Sedan är det ganska ansträngt i vården och att då ta emot personer som inte kan svenska så bra tar lite extra tid och kräver att man orkar. Men vi behöver nya medarbetare och jag har inga problem med deras ursprung, för jag ser vilka bra medarbetare vi får, säger Eva Tobiasson.
Nu när projektet är slut ska hon fortsätta med att utbilda språkstödjare i Heby kommun.
– Språkstödjarna på arbetsplatserna är de som gör skillnad och deras förhållningssätt sprider sig som ringar på vattnet.
Framtiden på kommunens boenden kommer att vara mångkulturell, konstaterar språkombudet.
– Då är det en tillgång med olika bakgrunder även i personalen.
Läs mer: Så blir ni en språkutvecklande arbetsplats
Porträttfoto: Staffan Claesson/TT