Vid en händelse

Prioritera säkerheten, både för att minska risk för ytterligare skador och för att skapa trygghet hos alla. Vid hot och vid våld som kan eskalera kan en utsatt person behöva fly eller ta skydd om det finns en risk att farligt våld uppstår. Konkret kan det innebära att exempelvis lugnt avsluta ett pågående möte, backa ur eller fly en situation, och tillkalla hjälp.
Även om säkerheten är hög kan känslan av trygghet vara låg, så värna trygghetsskapande åtgärder. Det kan vara att ta utsatta personer till en lugn och trygg miljö, prata lugnt med den eller de utsatta. För att minska lidande är psykologisk första hjälpen viktig och är ett viktigt stöd för att stabilisera, öka trygghet och snabbare komma tillbaka efter en svår händelse.

Tillkalla alltid närmsta chef. Det är bra att någon har överblick och kan prioritera vad som behöver göras, och även leda arbetet. Om det handlar om ett hot eller en våldssituation som kan eskalera behöver situationen återkommande bedömas och analyseras. Agera utifrån bedömning av situationen, prioritera trygghet och säkerhet.

Om behovet av stöd och insatser förväntas pågå under en längre tid behövs en plan för vad som behöver göras av vem den närmaste tiden. Säkerställ att de som behöver får återhämtning. Ta också ställning till om ni behöver vara fler i situationen som hjälps åt.
Ta ställning till om eventuell krisgrupp ska aktiveras.

Om det finns personer som har lättare fysiska skador behöver de tas omhand. Likaså behöver mindre blödningar hanteras med enklare första hjälpen-åtgärder. Vid små blödningar är det viktigt att rengöra såret med tvål och vatten.
Var och en gör vad den kan för att hjälpa skadade. Om någon med sjukvårdskunskaper finns tillgänglig är det lämpligt att den leder arbetet. Vid behov ring 1177 för att rådgöra eller se till att den skadade personen får tillgång till sjukvård.

Vid behov kontaktas andra som kan behöva veta vad som hänt så fort som möjligt.

• Informera de funktioner eller enheter som behöver veta vad som hänt, och involvera närmsta chef och skyddsombud om situationen kräver.
• Säkerhetsansvarig, receptionen, andra enheter och andra fackliga företrädare kan behöva information om händelsen.
• Be om hjälp av andra funktioner eller enheter om ni behöver.
• Ta stöd från extern part vid behov: vaktbolag, polis, företagshälsovården, kris- och traumaenhet eller dylikt.
• Säkerställ att det är tydligt vad som ska kommuniceras och av vem, om media hör av sig.
• Gör en plan för när medarbetare som inte är direkt berörda ska informeras. Även dessa kan få starka reaktioner, så ha beredskap.
• Sätt in akuta skyddsåtgärder för den drabbade och dennes familj om det behövs. Tydliggör vad som ska göras, vem som ansvarar och hur det ska följas upp.

Tydliggör vem som ansvarar för vad, och även vem som följer upp de olika kontakterna.

Stäm av hur den som blivit utsatt reagerat. Det behöver göras kontinuerligt.

• Kan personen fortsätta jobba?
• Behöver hen gå ifrån en stund, men ändå vara kvar på arbetsplatsen eller behöver hen gå hem?
• Vid hemgång är det viktigt att stämma av vilket stöd personen har hemma.
• Erbjud stöd om det behövs.
• Som chef eller kollega kan du ringa och kolla hur personen mår. Det kan vara särskilt viktigt om personen bor ensam. Bestäm vem som ska ringa när. Åk om möjligt hem till medarbetaren vid behov.
• En person som blivit utsatt på jobbet kan få kraftiga reaktioner även efter ett tag.

Du som är utsatt
Det är viktigt att berätta vad som hänt för någon på jobbet. Då kan ni tillsammans göra en bedömning av situationen, och du kan få stöd av en kollega.
Berätta gärna för dina närstående vad som hänt så att det finns en förståelse om du skulle få starka reaktioner.

Oavsett vilken händelse det handlar om ska både hot och våld dokumenteras, rapporteras och utredas internt. Alla händelser, även de till synes mindre allvarliga, ska också rapporteras internt i de system som verksamheter har.

Skriv ner vad som hände och när:

• Var och när ägde händelsen rum?
• Vilka personer var inblandade, både förövare och utsatta?
• Vilka skador som uppkom? Kan vara såväl fysiska som psykiska.
• Rapportering vid hot:

Vad består hotet av?

• På vilket sätt kom hotet till dig? Från vem? När?
• Om hotet är digitalt, i vilken kanal eller i vilket forum?
• Är förövaren anonym eller känd?

Om du kan göra något för att öka den fysiska säkerheten och tryggheten är det högsta prioritet. Det kan vara att ta personen eller personerna till en annan plats som känns tryggare, att låsa dörrar om ett yttre hot finns kvar. Det kan också handla om att exempelvis skapa ett behagligt ljus, bra luft och sköna möbler att sitta i.

Innan du börjar agera är det bra att stanna upp några sekunder. Se dig omkring. Hur är situationen? Är det många som behöver hjälp? Vilka verkar behöva mest stöd just nu?
Prioritera akuta behov. Människor som visar tecken på stark stress behöver prioriteras först, det kan vara en person som verkar frånvarande eller någon som är väldigt utåtagerande.

Var om möjligt flera i svåra situationer. Då kan ni hjälpas åt och även turas om när någon behöver återhämtning. Det kan också bli för många som vill hjälpa i en krissituation. Känn av vad som är bäst.

Om du själv inte var med i situationen kan du ställa frågor om vad som hänt, men håll igen med frågor om personen inte verkar vilja berätta. Fråga inte efter upplevelser utan fokusera på händelseförlopp och behov.
”Kan jag göra något för dig?” är en enkel fråga för att närma sig en annan person.
Ta reda på vad personen behöver och vill, eller om den har ont. Kanske behöver personen information, få kontakt med någon närstående, något att dricka eller en filt. Var lyhörd. Människor i en akut situation kan ha svårt att tänka och prioritera. Om det behövs – hjälp till att göra en plan. Att någon tar kommandot och säger ”Nu gör vi så här” kan kännas tryggt.
Använd enkelt språk och tala lugnt och vänligt.
Alla vill inte ha hjälp och stöd – det ska alltid respekteras. Signalera att du finns där om hen ångrar sig.

En person som är väldigt upprörd kan behöva hjälp att stabilisera sig. Personer kan också behöva stöd att orientera sig i vad som hänt, var hen är och vilket sammanhanget är.
Om personen är svår att få kontakt med, verkar desorienterad, har extremt starka känsloreaktioner, hyperventilerar, skakar, vaggar, gråter okontrollerbart ska personen inte skickas hem. Rådgör med familj eller vårdgivare.
Starka reaktioner klingar oftast av utan extra stöd. Om personens sömn, möjlighet att få i sig mat, och fungera i vardagen är påverkat är det ofta bra att söka hjälp efter några dagar.

Om personen kan bidra på något sätt och vara aktiv är det bra. Det stärker tron på den egna förmågan. Visa också att du finns där som stöd om personen bara behöver ”få vara”. Sträva efter att göra situationen hanterbar så backa upp när och om det behövs.
Ge hopp och stärk personen i tron att det kommer gå bra.
Stärk personen i att ”du har gjort allt du kan” eller ”du gjorde det absolut bästa utifrån den situationen som var”. Kanske finns tankar om ”varför gjorde jag så” och det kan väcka skuldkänslor som inte är hjälpsamma i stunden.
Om fler är utsatta kan de också ofta vara ett stöd för varandra. Ofta finns någon i gruppen som kan ta ett litet ansvar för andra. Det kan kännas bra att ha en uppgift och en betydelse för andra i en svår situation.

Svara sakligt på frågor. Ge korrekt information om du själv har informationen. Säg annars att du inte vet.
Om informationen gör personen väldigt upprörd kan det vara en bra idé att låta personen vila från information en stund.
Om personen kan ta in det du säger kan du berätta att starka känsloreaktioner är vanliga vid den här typen av händelser, att de periodvis kan vara mycket starka. Informera om att det är viktigt med egenvård som att äta, sova och försöka komma ut på kortare promenader.

Fråga vilket socialt nätverk personen har. Det är viktigt för att kunna göra bedömningen om personen kan åka hem eller inte. Om det finns någon hemma räcker det ofta långt för att hantera situationen.
Hjälp till att koppla ihop personen med familj eller andra närstående för att säkerställa att det finns stöd när personen kan åka hem.
Om det hänt något med personens närmaste nätverk kan en kollega göra stor nytta genom att erbjuda stöd, och kanske en säng att sova i.
Om personen bor ensam kan någon behöva kontakta den drabbade vid hemkomst, och även senare under dagen och kvällen. Bestäm vem som ska ta de kontakterna. Sträva efter att göra situationen så trygg som möjligt även sedan personen åkt hem.