I Västervik bestämmer hemtjänstpersonalen själva hur länge de ska vara hos de äldre. Personalens stress har minskat och de äldre är delaktiga i besluten. Alla blev nöjda när hemtjänsten började med Fri tid.
2017 började hemtjänsten i Västervik arbeta på ett nytt sätt. Det nya arbetssättet infördes både i den privata och den kommunala hemtjänsten efter ett beslut i Socialnämnden. Arbetssättet kallas Fri tid och är unikt för svensk hemtjänst.
Istället för att biståndshandläggare bestämmer hur lång tid hjälp med morgonbestyr eller städning ska ta lägger personalen själva upp arbetet tillsammans med brukaren.
Innan var de äldre missnöjda och personalen stressad. Samtidigt ville kommunen att brukarna skulle bli mer delaktiga i besluten som gäller dem.
Tidigare fick också brukarna hjälp mycket mindre tid än de fick beviljad. Det talar för att tidsbesluten inte riktigt stämde med deras behov. Nu betalar brukarna enbart för den tid som de får hjälp och verksamheten är mer kostnadseffektiv.
– Eftersom vi bemannade efter den beviljade och inte den utförda tiden blev det en dyr hemtjänst, konstaterar Emma Säfström, enhetschef på den kommunala hemtjänsten i Västervik.
Små arbetslag med fri tid
De började arbeta i små arbetslag med fem personer i varje, två kontaktpersoner och tre så kallade ersättare. Varje kontaktperson har ansvar för mellan tre och tio brukare och arbetar dagtid. När en kontaktperson inte är på plats tar en ersättare över dennes roll. Skulle det köra ihop sig ordentligt har varje arbetslag en tvillinggrupp som känner till deras brukare, varifrån personal kan rycka in vid behov.
När biståndshandläggaren beviljat en ansökan om hemtjänst går uppdraget till den utförare – kommunal eller privat – som brukaren valt. Kontaktpersonen planerar sedan hjälpen tillsammans med brukarna. När de gör det talar de aldrig om tid utan bara om vad som ska göras.
Nu har vi tid att prata med de äldre.
– Vi pratar inte om hur länge vi ska vara hos brukarna utan lägger bara upp arbetet så att det flyter på bra. Och nu har vi tid att prata med de äldre, säger Camilla Strand, undersköterska och kontaktperson i hemtjänsten som jobbar med Fri tid.
Planerar själva sitt arbete
Arbetslaget planerar själva sitt arbete och justerar om det tillkommer eller faller bort insatser för de brukare som de har hand om. Dagens arbetsinsatser läggs inte upp av en samordnare eller planerare.
– Vi är delaktiga, kan själva lägga upp vår dag och slipper stressen som blir när någon annan gör upp schemat, säger Camilla Strand.
– Det ger personalen kontroll vilket gör dem mindre stressade, konstaterar Emma Säfström.
För kommunens biståndshandläggare innebär arbetssättet att de inte behöver diskutera tider. Då kan de ägna sig mer åt annat som gynnar verksamheten, som uppföljningar.
– Det är absolut bra för handläggarna. Det här systemet skapar också tillit till personalen. Nu ligger inte makten hos handläggarna och brukarna får vara delaktiga i besluten, säger Theresia Wiklund Enström, chef för bistånd på utredningsenheten för äldre och funktionsnedsatta i Västerviks kommun.
Västerviks hemtjänst får mycket bra betyg av de äldre i Socialstyrelsens öppna jämförelser av kommunernas service. Förra året var 95 procent av brukarna nöjda.
Tar inte mer tid
Att det inte finns tidsgränser för arbetet hemma hos de äldre låter som att vissa brukare skulle kunna se till att få mer tid än andra. Och att vissa i personalen skulle kunna jobba i makligare tempo. Men så har det inte blivit.
– Det fanns ju en risk för orättvisor redan när olika handläggare gjorde bedömningarna. Chefen följer ju också upp så att tiden inte sticker iväg för vissa brukare eller anställda, säger Theresia Wiklund-Enström.
Det här systemet skapar också tillit till personalen.
Det fanns farhågor när projektet startade att tiden skulle rusa iväg. Men uppföljningar visar att hemtjänsten inte tar mer tid med det nya systemet. Emma Säfström gissar att det beror på att brukarna vill klara sig själva så mycket som möjligt. Ytterligare en förklaring är, enligt Theresia Wiklund-Enström, att hemtjänstpersonalen arbetar nära brukarna och därför kan planera bättre utifrån det verkliga behovet. Vilket också är bra för dem.
– Samordnarna är inte ute och jobbar och planerar kanske inte in tid mellan brukarna. Då kan det bli väldigt stressigt att ta sig från en brukare till en annan. Vi känner brukarna och vet hur lång tid det tar att ta sig mellan dem och att hjälpa dem, säger Camilla Strand.
