Offentlig sektor är inte jämställd och det påverkar arbetsmiljön. Det menar forskaren Karin Sjöberg Forssberg i sin avhandling. Men det finns en väg ut, visar hon. Den går genom tillräckliga resurser och organisatorisk förändringskompetens.
Vi värderar arbeten olika beroende på vilket kön som är i majoritet på arbetsplatserna. Det har forskning visat flera gånger om.
Karin Sjöberg Forssberg har studerat hur de ojämställda normerna påverkar det systematiska arbetsmiljöarbetet. Hon har jämfört hemtjänst och tekniska förvaltningar inom samma kommuner, och sett hur samma arbetsgivare gör stor skillnad på de olika verksamheterna.
Resultaten beskriver hon i sin avhandling ”Makt och möjlighet att förändra?”
– Villkoren är olika både materiellt och socialt. Vi vet sedan tidigare att kvinnor har sämre resurser i fråga om arbetskläder, bilar, datorer – utrustning överhuvudtaget. Men det finns också stora skillnader i förväntningarna på kvinnor och män. Det påverkar deras möjligheter till lärande och kompetensutveckling, berättar hon.
Förändringsarbete kräver kompetens
Det påverkar också deras möjligheter till ett systematiskt arbetsmiljöarbete. En av utgångspunkterna i avhandlingen är att det är ett förändringsarbete som kräver viss kompetens, annars kommer det inte att fungera som tänkt.
– Arbetet innebär att tillsammans kartlägga och synliggöra villkor i arbetsmiljön. Att tillsammans analysera dem och komma fram till vilka åtgärder som ska vidtas. Att prova åtgärderna, och att följa upp. Det är frågan om ett gemensamt systematiskt lärande, och det behöver finnas strukturer för lärande på arbetsplatsen för att det ska komma till stånd.
Karin Sjöberg Forssberg har gjort 79 djupintervjuer i fyra olika delstudier. I två studier berättar medarbetare, skyddsombud och chefer inom hemtjänstverksamheter och tekniska förvaltningar om arbetsmiljöutmaningar och betydelser av kön. De redogör också för organisatoriska villkor för arbetsplatslärande och systematiskt arbetsmiljöarbete på sina respektive arbetsplatser.
Svaga strukturer för lärande
Fram träder bilden av svaga strukturer för lärande inom hemtjänsten, och en kultur med låga förväntningar på medarbetarnas lärande. Här ser man kompetensen mer som ett resultat av personlig läggning och erfarenhet, än av formellt lärande och professionell utveckling.
Utrustningen anpassas i hög grad till förväntad kunskapsnivå, man arbetar ofta med papper och penna. Den som råkar vara bra på dator får hantera datorn.
De tekniska förvaltningarna skiljer sig mer åt inbördes – vissa verksamheter kunde ha tillräckliga resurser men samtidigt svaga strukturer för lärande. Medan andra hade tillgång till modern teknik och möjlighet att lära sig att klara av den, samt möjligheter att vidareutbilda sig i arbetet.
Machokultur gav riskbenägenhet
Här fanns delvis andra problem. Jargong och machokultur innebar att benägenheten att rapportera in risker eller fel kunde vara låg. Medarbetarna såg sig som problemlösare, som skulle klara jobbet utan att påtala svårigheter eller arbetsmiljörisker. Man tummade på säkerheten och var benägen att ta risker för att ordna problem som uppstod.
Men resurser fanns alltid i de tekniska förvaltningarna. ”Vi har de muskler vi behöver” som någon sa i en intervju.
– I hemtjänsten hade man en pressad arbetssituation och många tillfälligt inhoppade vikarier. Allt gick ut på att få ihop turerna varje dag. Att därutöver hinna med gemensamt lärande, utvecklingsarbete, eller systematiskt arbetsmiljöarbete, det var i stort sett omöjligt.
Medan frågan om resurser ligger på politisk nivå, visar avhandlingen att normerna om vilka förväntningar man har på förmågor och utveckling finns på alla nivåer – från brukare till personal och chefer till politiker.
Ett första steg mot förändring är att synliggöra organisationers könsnormer
– De här normerna finns överallt. Det handlar om strukturer i samhället: arbeten värderas olika och resurssätts olika. Det ligger djupt rotat och är svårt att förändra. Men ett första steg mot förändring är att synliggöra organisationers könsnormer och hur de påverkar arbetsmiljön och det systematiska arbetsmiljöarbetet, konstaterar Karin Sjöberg Forssberg.
Aktiva politiker knäckte koden
Avhandlingens avslutande delstudie ger hopp. Här har hon undersökt en kommun som fått utveckling av jämställda och könsmedvetna arbetssätt att fungera förhållandevis bra. Vad har de gjort för att få det att funka?
– De hade knäckt koden hur man jobbar med förändringsarbete. Det fanns en organisatorisk förändringskompetens genom hela styrkedjan, från politiker till längst ut i organisationen.
I denna kommun var politikerna aktiva, gav tillräckligt med resurser, efterfrågade resultat och följde upp arbetet. Den politiska nivån hade dialoger med alla förvaltningschefer om hur arbetet fortskred – vad man brottas med, vilken typ av stöd som behövs.
Det fanns en struktur för att ge politikerna insyn i arbetet
– Det fanns en struktur för att ge politikerna insyn i arbetet i kommunen. I intervjuerna visade det sig att insynen var väldigt god och att politikerna agerade i enlighet med den.
Mer resurser inte tillräckligt
Karin Sjöberg Forssberg återkommer ofta till att det inte räcker med mer resurser. Det behöver också finnas en sådan här kompetens för förändring i kommunen, och tillräckligt stöd till cheferna. I denna kommun fanns resurspersoner som stöttade cheferna i de olika förvaltningarna i att sätta i gång och att hålla i förändringsprocesser. Cheferna fick också hjälp med kompetenshöjande insatser.
Ifråga om medarbetarskapet tog man vara på särskilt intresserade medarbetare som ville hjälpa till och ta ett extra ansvar för driva arbetet. Det fanns strukturer för gemensamt lärande både horisontellt och vertikalt.
Exempel på en sådan struktur är att resurspersonerna hade ett nätverk för att stötta varandra.
– Den som arbetar med att förändra könsnormer och utveckla jämställda arbetssätt kommer att möta motstånd, så stöttning behövs. De kunde också tillsammans ta fram utbildningsmaterial och mallar, och förslag på hur jämställdhetsfrågor kunde diskuteras på APT.
Hon poängterar att hennes och andras forskning visar att arbetsmiljöarbete behöver lyftas till en organisatorisk nivå.
– Vi behöver synliggöra hur könsnormer påverkar arbetsmiljön och det systematiska arbetsmiljöarbetet. God arbetsmiljö är en jämställdhetsfråga.
Foto porträtt på Karin Sjöberg Forssberg: Jan Storm
