När män gör IT-system för vårdens kvinnor

2 oktober 2017 Lästid: 4 min
Sjukvårdspersonal en man en kvinna pekar och tittar på dator, IT i vården
Det finns många olika IT-system i vården som påverkar arbetsmiljön. Nu ska forskare se hur systemen bättre kan anpassas till slutanvändarna, framför allt sjuksköterskorna.

Foto: TT/Nyhetsbyrån

En dåligt designad IT-miljö stressar. I vården drabbar det bland annat sjuksköterskor, som använder många digitala system, utvecklade av män. En studie ska nu se hur digitaliseringen påverkar sköterskornas arbetsmiljö och hjälpa landstingen införa bättre anpassade IT-system i vården.

Sjuksköterskor hanterar enorma mängder data i olika digitala system. Men de är inte med när systemen utvecklas.

– Tekniken görs av män och betraktas som manlig domän. Det får effekter när man pytsar ut den på kvinnodominerade arbetsplatser, som sjukvården, säger Minna Salminen-Karlsson, genusforskare på Uppsala universitet.

Hon ingår i en forskargrupp som undersöker genus och IT i sjukvården och hur systemen påverkar arbetsmiljön. Projektet ska ta fram ett beslutsstöd för när IT-lösningar ska upphandlas och införas i vården, särskilt de som berör sjuksköterskor. Digitala system som är bättre anpassade för slutanvändarna kan bidra till en bättre IT-arbetsmiljö och på sikt minska sjukfrånvaron bland personalen.

– Det är fokus på funktion och teknik när landstingen inför nya IT-system i dag. Arbetsmiljö och genus finns sällan med – de perspektiven måste kompletteras med, säger hon.

Under projektets tre år ska forskarna:

  • Observera sköterskor i deras IT-vardag.
  • Intervjua sjuksköterskor och undersköterskor inom kirurgi, barnsjukvård och onkologi.
  • Samla in data genom enkäter.
  • Intervjua patienter, anhöriga och beslutsfattare inom vården samt utvecklare av IT-system.

Många IT-system i vården

– Det vi hittills sett är att väldigt mycket av sjuksköterskornas tid och energi går åt till IT. De hanterar en mängd olika digitala system som inte alltid kommunicerar med varandra, kräver olika inloggningar och fungerar olika.

Kortklippt kvinna med glasögon tittar in i kamera, porträttPå större sjukhus kan det handla om tio-femton IT-system, även om alla inte används dagligen. Det är system för patientjournaler, för att hantera operationer, blanda mediciner, söka information, skriva ut patienter, rapportera avvikelser, beställa, hålla koll på mediciner. Sjuksköterskorna hanterar det mesta eftersom de har bredast arbetsuppgifter.

– Och även om det bara är tre-fyra system så kanske de inte fungerar optimalt för dig som sjuksköterska. Då blir det ett arbetsmiljöproblem, säger Minna Salminen-Karlsson.

Kreativ vårdpersonal

En sak som forskarna slagits av vid sina observationer är hur viktig telefonen fortfarande är.

– Sjuksköterskorna använder väldigt mycket telefon, särskilt när IT-systemen inte är uppdaterade, inte används av båda parter i en kommunikation eller inte fungerar som det är tänkt. Då hittar man ändå sätt att förmedla information, säger Minna Salminen-Karlsson.

Åsa Cajander projektleder studien och forskar om IT och arbete. Hon beskriver den mycket skiftande bilden av IT-system i vården eftersom landstingen bestämmer sina system själva. Exempelvis har Uppsala ett större journalsystem medan det finns många små i Skåne.

Mörkhårig Åsa Cajander ler in i kameran, porträttEftersom Sverige var tidigt ute med IT i vården finns också gamla omoderna system.

– Man måste bli bättre på att avveckla system, tycker hon, och fortsätter:

– Men framför allt behövs en gemensam infrastruktur så att de system vi har kan prata med varandra. Landsting och regioner behöver använda de standarder som finns. Och IT-människor måste ta ett större ansvar för arbetsmiljöfrågor. Utbildningarna behöver ta in mänskliga aspekter och inte enbart tekniska. Arbetsmiljöforskarna måste också titta mer på digitalisering.

Verktyg och stöd

Fakta om studien

Projekt
Mellan patienter och datorprogram: Digitalisering och dess effekter på sjuksköterskors arbetsmiljö (DISA)
Projektledare
Åsa Cajander, Uppsala universitet
Medverkande
Minna Salminen-Karlsson & Bengt Sandblad, Uppsala universitet
Tid
2017–2019

Text: Jeanette Neij