Många med svår psykisk ohälsa vill arbeta. Flexibilitet och bra stämning på arbetsplatsen är viktiga faktorer för att det ska fungera, visar ny forskning.
Många av dem som har allvarliga psykiska besvär – som bipolaritet, psykoser eller svåra depressioner – arbetar inte. Forskare vid Mälardalens högskola har därför försökt hitta faktorer som kan underlätta för dem att jobba. Inte minst för att det skulle kunna få dem att må bättre.
– De som arbetar har bättre självkänsla och känner att de tillhör ett socialt sammanhang, säger Magnus Elfström, fil dr i psykologi och ansvarig forskare bakom studien.
Kön och ålder påverkade inte
Forskarna bad ett antal personer inom den psykiatriska öppenvården svara på frågor om vad de behöver från vården, arbetsgivare och sig själva för att kunna arbeta. De flesta av dem hade varit i kontakt med psykvården länge och hade svåra besvär. Personer med ångest eller lättare depression söker ju vanligtvis bara hjälp på vårdcentralen.
De fick in 272 svar på ungefär 400 utdelade enkäter – en ovanligt bra svarsfrekvens för en frågeundersökning där enkäterna distribueras på det sättet. Forskarna utgick bland annat från tidigare forskning och information från patientföreningar som RSMH när de tog fram sina frågor.
Svaren visade att kön och ålder inte spelar någon roll för om svarspersonerna haft arbete eller ej. Däremot hade de med enbart grundskoleutbildning inte arbetat lika ofta det senaste året.
Ville gärna jobba
Av dem som svarade hade fler arbete än forskarna förväntat sig. Ungefär hälften hade arbetat det senaste året.
De flesta som svarade, drygt 70 procent, ville också arbeta. Trots sina besvär.
Det fanns en stark önskan hos dem att jobba.
– Det fanns en stark önskan hos dem att jobba. Samtidigt tvivlade över hälften av dem på sin förmåga att planera, kunna påverka sitt självförtroende och åstadkomma saker, säger Magnus Elfström.
En förklaring till det kan vara att deltagarnas besvär oftast varit både svåra och långvariga. 70 procent av dem hade haft psykiska besvär i minst två år och närmare hälften hade kontakt med den psykiatriska vården minst en gång i månaden.
Vården saknade betydelse för arbetet
Graden av upplevt stöd från vården var inte alls kopplat till om svarspersonerna jobbat eller ej det senaste året. Den enda påverkan på arbete som vården hade, var om svarspersonerna upplevt fördomar i sitt möte med den. Bland dem som upplevt fördomar var det färre som jobbade.
– Vår rekommendation är därför att om deras önskan att arbeta ska slå in så behöver deras självförtroende stärkas i en faktisk arbetssituation. Det handlar mer om hjälp att komma ut i arbete och hjälp i arbetslivet, säger Magnus Elfström.
– De flesta var nöjda med själva vården. Det är steget in i arbete som har störst betydelse för om de jobbat eller ej.
Socialt stöd, struktur och flexibilitet
Stöd på arbetsplatsen var betydelsefullt.
– De som kände att de fått stöd på sina arbetsplatser, som känt sig accepterade och inkluderade, hade oftare jobbat det senaste året, säger Magnus Elfström.
Stödet handlade inte bara om stödet från chefer utan också om arbetskamraternas roll för känslan av sammanhållning och för att känna sig accepterad på arbetsplatsen. Som exempel på bra arbetsklimat nämnde deltagarna att det finns en förståelse för psykisk ohälsa som både resurs och svårighet och att inga kränkningar förekommer.
Svarspersonerna ansåg också att det var viktigt med en förståelse från arbetsgivaren när det gäller anpassning av arbetstider och möjlighet att kunna stanna hemma från jobbet vissa dagar. Många av dem som svarade såg också gärna att chefen tar ansvar för arbetsklimatet och hjälper till med att strukturera deras arbete.
– Men man ska inte läsa det som att det bara är chefens ansvar. Chefer kan bidra med mycket men personer med psykisk ohälsa behöver annat stöd. Helst av en extern coach, mentor eller handledare.
– Chefer får inte pekas ut som ensamt ansvariga. Då tror jag att man hamnar fel.
Läs också: Vad är psykisk ohälsa?