Arga mejl, uthängning på sociala medier eller sms på kvällar och helger. Det här är exempel på digitala aggressioner som kan drabba en på jobbet. Nu finns det ett nytt verktyg för att ta itu med problemet på arbetsplatsen: Forskning på 5, om digitala aggressioner.
– Det kan vara att man vill påverka vården. Man är orolig för sin närstående och då kan man ta upp sin mobiltelefon och filma och fota, och så använder man det som påtryckningsmedel.
Det säger Melina Mellin, säkerhetschef på Södertälje sjukhus, i en film som ingår i det nya verktyget.
I filmen berättar även Anna Veström, socialsekreterare och skyddsombud i Norrköping, om vad hon har blivit utsatt för på digitala kanaler:
– Främst har det väl varit personangrepp. Hot, fast ofta inlindade så att det inte är ett rakt hot utan mer ett underliggande hot.
Det här, och mycket annat, är exempel på digitala aggressioner. Den som drabbas kan tappa självförtroende, arbetsglädje och motivation. Det kan leda till stress och sjukskrivningar, eller till att man lämnar yrket, visar forskning.
Forskning på 5: Digitala aggressioner
Nu har Suntarbetsliv lanserat ett nytt verktyg som hjälper till att lyfta och hantera problemet på arbetsplatsen. Det heter Forskning på 5: Digitala aggressioner, och ingår i den serie av verktyg som kallas Forskning på 5.
Tanken med Forskning på 5 är att göra forskning lätt tillgänglig och användbar på arbetsplatsnivå.
Rebecka Cowen Forsell, biträdande universitetslektor vid Malmö universitet, har lett den studie om digitala aggressioner som ligger till grund för det nya verktyget. Så här säger hon om det:
– Det tar upp en problematik som kan ha stora konsekvenser för medarbetares hälsa och motivation. Det är viktigt att uppmärksamma och tala om den här problematiken.
Det är viktigt att uppmärksamma och tala om den här problematiken.
Rebecka Cowen Forsell, biträdande universitetslektor vid Malmö universitet
Rebecka Cowen Forsells studie handlar egentligen om digitala aggressioner mot lärare. Ett problem som kan förvärras när föräldramöten och utvecklingssamtal numera ofta är digitala. Avståndet som det skapar kan leda till att man tappar empati och förståelse för varandra, menar hon.
Men kunskaperna från studien går att tillämpa även på andra yrken.
– Även om problematiken kan uttryckas olika för olika grupper, menar vi att digital aggressivitet i grunden är en arbetsmiljörisk som kan förebyggas på liknande sätt.
Verktyget hjälper till att prata
– Verktyget hjälper till att prata om frågor som: Vilka erfarenheter finns hos oss?, Var ska vi sätta vår gräns?, Hur kan vi förebygga så det inte händer hos oss? och Om det händer, hur ska vi hantera det?.
Det säger Susann Lundqvist, projektledare på Suntarbetsliv och en av personerna bakom verktyget om digitala aggressioner.
Verktyget hjälper till att prata om frågor som: Vilka erfarenheter finns hos oss? och Var ska vi sätta vår gräns?
Susann Lundqvist, projektledare på Suntarbetsliv
I verktyget finns bland annat:
- En film med tillhörande dialogfrågor, som passar på till exempel en arbetsplatsträff.
- En vägledning i sex steg för att förebygga digitala aggressioner.
- Ett stöd för att forma arbetsmiljöpolicy, riktlinjer och rutiner.
Ta upp det som en arbetsmiljörisk
Det är nämligen viktigt att ta upp frågan om digitala aggressioner som en arbetsmiljörisk, som hanteras inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det ska man göra även om hoten sker på fritiden och i medarbetarens privata kanaler.
Digitala aggressioner är dock ett ganska nytt fenomen, som det inte finns så mycket kunskap om ute på arbetsplatser. Dessutom finns det en tystnadskultur, där många inte pratar om det som händer. Och den måste brytas, menar Rebecka Cowen Forsell.
– Det gäller att skapa en kultur där man kan blotta svagheter, eller visa sig sårbar i sitt professionella arbete.
Det nya verktyget ger både grundläggande kunskap kring vad digitala aggressioner är – och får igång dialogen om hur situationen ser ut på den enskilda arbetsplatsen.
– Jag hoppas att vi kan nå ut med budskapet att digitala aggressioner inte är en naturlig del av ens profession, utan något man bör arbeta med att förebygga och hantera, säger Rebecka Cowen Forsell.
