TEMA HOT OCH VÅLD Vissa tjänstemän löper större risk än andra att utsättas för trakasserier, hot eller våld i jobbet. Det är de som har långvariga relationer eller beslutar i frågor som får stora konsekvenser för enskilda. Klimatet har blivit hårdare, säger de intervjuade i en undersökning från Brottsförebyggande Rådet.
Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, har i en stor studie undersökt i vilken utsträckning tjänstemän – främst statliga – utsätts för det som kallas otillåten påverkan. Det är trakasserier, hot, våld, skadegörelse eller korruption som syftar till att på något sätt påverka de anställdas arbete.
– Intervjupersonerna uppger att det har blivit ett hårdare klimat med kunder och klienter. Det går snabbare till att någon blir upprörd eller aggressiv.
Det säger Karolina Hurve, forskare och utredare på BRÅ, som tillsammans med kollegorna Anna Jonsson och Johanna Skinnari gjorde studien. De är också författare till handboken Att förebygga och hantera påverkansförsök, som kom ut 2017.
Ovanliga händelser
Hot- och våldshändelserna ser ut att ha blivit fler, jämfört med en tidigare studie. Men det kan även vara så att arbetsplatserna nu är mer uppmärksamma på problemen, vilket gör att mer rapporteras.
– Man ska komma ihåg att de här händelserna ändå är ovanliga, särskilt hot och våld är ovanligt, säger Karolina Hurve.
BRÅ-studien handlar främst om tjänstemän vid statliga myndigheter, som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket, polisen och domstolsväsendet. Ett par a-kassor ingår också.
Inom kommun- och landstingssektorn riskerar personal inom psykiatrin, missbruksvården och socialt arbete att utsättas för hot och våld från patienter eller klienter. Det visar andra undersökningar.
Men även nya yrkesgrupper i kommuner och landsting beskriver trakasserier, hot och våld som ett växande arbetsmiljöproblem. Det är bibliotekarier, lärare och medarbetare på sjukhusens akutmottagningar till exempel.
Långvariga kontakter
Det finns vissa särskilda kännetecken för de yrkesgrupper som drabbas mest av trakasserier, hot eller våld, enligt BRÅ-studien.
Ofta har de långvarig kontakt med en och samma person.
Tjänstemännen har mycket externa kontakter, exempelvis med klienter. Ofta har de långvarig kontakt med en och samma person. Och det är vanligt att de beslutar i frågor som rör pengar, eller på annat sätt får stora konsekvenser för enskilda.
Trakasserier är det vanligaste. De är ofta diffusa, men ändå olustiga. Det kan vara sådant som obehagliga telefonsamtal, skällsord eller självmordshot.
– Man kan skuldbelägga tjänstemannen, exempelvis genom att säga att ’det är ditt fel att jag mår så dåligt att jag tänker ta livet av mig’, säger Anna Jonsson.
Trakasserier kan nöta ner
Människor som befinner sig i kris kan bli arga eller ledsna – det förvånar nog ingen som jobbar i välfärdssektorn. Men det är stor skillnad mellan att bli upprörd och att försöka skrämma tjänstemannen, menar de båda.
– Det finns en gräns, säger Karolina Hurve. Det handlar mycket om hur den utsatta personen uppfattar situationen.
Trakasserier kan nöta ner anställda och få dem att tvivla på sig själva, fortsätter hon. Man kan känna sig lite löjlig efter ett obehagligt samtal: Var det här egentligen något att bry sig om? Borde jag ha agerat annorlunda?
– Fysiskt våld är mycket allvarligt, men det är också en typ av händelse som omgivningen har lättare att förstå, säger hon.
Ta frågorna på allvar
Trakasserier och hot ska tas på allvar, även om de är diffusa, betonar BRÅ-forskarna. De rekommenderar att man noterar datum och innehåll vid alla hotfulla samtal. Det kan ju hända att samma person utsätter andra medarbetare också.
Skapa en kultur där det är högt i tak.
Systemet för incidentrapportering bör vara tydligt och enkelt. Klara och välförankrade rutiner för vem som gör vad minskar risken för att något faller mellan stolarna.
Hur chefen agerar har stor betydelse när något obehagligt händer. Det är viktigt att skapa en kultur i organisationen där det är högt i tak, så att frågorna kommer upp i ljuset.
– Om jag berättar om ett obehagligt samtal, ska jag inte behöva vara osäker på om chefen kommer att ta händelsen på allvar, säger Karolina Hurve.
Stöd och polisanmälan
När medarbetare rapporterar incidenter får ledningen den kunskap som krävs för att kunna agera. De som har drabbats kan behöva hjälp av företagshälsovården eller någon annan stödfunktion.
I särskilt allvarliga fall kan de också ha behov av skydd i privatlivet, som personlarm, inbrottslarm eller kameror i bostaden. HR-funktionen och säkerhetsavdelningen behöver samarbeta kring insatserna.
Arbetsgivaren ska även anmäla arbetsolyckor och allvarliga tillbud till Arbetsmiljöverket. Arbetsskador, som sjukdom efter en våldshändelse, ska anmälas till Försäkringskassan.
När handlingarna verkar vara ett brott, bör arbetsgivare polisanmäla trakasserier, hot, våld och korruption – även om anmälningarna sällan leder till att någon fälls, menar både Anna Jonsson och Karolina Hurve.
Sociala medier oroar
Sociala medier är en nyare typ av arbetsmiljörisk, som kommer fram i BRÅ:s studie. Många intervjuade svarar att de är oroliga för att bli uthängda på nätet på grund av jobbet. Samtidigt var det ändå en liten andel som hade drabbats av detta.
Karolina Hurve och Anna Jonsson rekommenderar att medarbetare, med hjälp av arbetsgivaren, tar ställning till hur synliga de bör vara på sociala medier.
– Man kanske inte ska ha sitt eget namn i profilen, inte lägga ut bilder på barnen eller prata om vad man gör i jobbet, säger Anna Jonsson. Det kan förhindra en hel del om man gör en egen riskanalys.
Svårt hindra filmning
Ett annat problem är att medarbetare ibland blir filmade då de jobbar, eller får samtal inspelade. De har sedan ingen större kontroll över hur materialet används, redigeras eller sprids.
Det kan vara en anhörig som plockar upp mobilen för att dokumentera vården, eller en elev som sänder live från klassrummet till exempel.
Reglerna är snåriga, men sammanfattningsvis är det svårt att hindra att medarbetare blir inspelade.
– Det är mycket situationen som avgör, säger Karolina Hurve. I vissa fall spelar människor in samtal för att dokumentera, inte för att påverka tjänsteutövningen. Är det däremot en person med känt våldskapital, en känd kriminell eller någon som bär hotfulla symboler, upplevs det vanligtvis som hotfullt.
Bedöm risken för hot och våld
Hur kan man då förebygga trakasserier, hot och våld på arbetsplatsen?
Ta upp frågorna på arbetsplatsträffar och i liknande sammanhang, råder BRÅ-forskarna.
Riskbedöm arbetsuppgifterna inom det systematiska arbetsmiljöarbetet. I vilka situationer finns det en risk för hot eller våld? Hur gör vi konkret för att hantera exempelvis negativa reaktioner på beslut?
– Involvera de anställda i riskbedömningen, säger Karolina Hurve. Personal som har varit med länge kan arbetsuppgifterna och har varit om många olika händelser. Be att få intervjua dem.
Ta stöd: Suntarbetslivs verktyg Säkerhetsdialogen
Bemötande, lokaler och larm
Medarbetarna kan behöva utbildning och träning i kommunikation och bemötande. Ofta kan man lära av att lyssna på hur duktiga kollegor gör, eller av att jobba i par när det är möjligt.
En annan sak att tänka på är den fysiska utformningen av lokalerna. Det gäller sådant som var besökare tas emot, hur rummen är möblerade och hur man tar sig ut om något händer. Lås, övervakningskameror och larm är andra inslag.
Medarbetare kan behöva bli mer medvetna om riskerna i arbetet, utan att de överdrivs, menar Anna Jonsson.
– Anställda på ett bibliotek är kanske inte lika förberedda på att hotfulla situationer kan ske, som man är inom polisen eller kustbevakningen, säger hon.
Arbetsmiljö och demokrati
Trakasserier, hot och våld är inte bara en arbetsmiljöfråga. Demokratin och rättssäkerheten hotas ifall någon lyckas påverka beslut, genom att skrämma en tjänsteman.
I BRÅ-undersökningen svarar ytterst få att deras beslut faktiskt har påverkats. Men mellan 10 och 20 procent har dock någon gång tvekat, eller undvikit situationer, som en följd av påverkansförsök.
Det är allvarligt för demokratin att trakasserier, hot och andra påverkansförsök får tjänstemän att tveka inför åtgärder eller beslut, anser Anna Jonsson och Karolina Hurve. Det är också ett problem att känslan av utsatthet kan göra att duktiga medarbetare slutar, särskilt när de känner att privatlivet påverkas.
– Samtidigt ger nästan alla i studien uttryck för hög integritet. De är stolta över sitt uppdrag, säger Karolina Hurve.
TEMA HOT OCH VÅLD:
Läs också: Nu är det en dröm att arbeta här
Läs också: Bättre rustade att möta tufft klimat
