Med omtankesamtal som verktyg – så fångar de tidiga tecken på ohälsa

Omtankesamtal är ett sätt att fånga upp tidiga signaler på ohälsa – och i region Uppsala finns det gott om stöd för chefen som vill hålla ett samtal. På onkologen är samtalen en del av vardagen. ”Vi är så vana att prata om hur man mår, här på avdelningen”.

Onkologen ligger i en ganska nybyggd del av Akademiska sjukhuset i Uppsala. De handspritsdoftande korridorerna är upplysta av lysrör. Stämningen är lugn, och man ser bara enstaka patienter. De flesta är inne på sina rum.

Det här är avdelningen för onkologens inneliggande patienter, där man har hand om de allra sjukaste. Ofta befinner de sig i en brytpunkt. Vissa har precis fått ett allvarligt cancerbesked, andra byter till palliativ vård, och många befinner sig i livets slutskede.

Ibland är det tungt

– Ibland är det jättetungt att arbeta här. Många av våra patienter behöver väldigt mycket vård. Och när det går dåligt väcker det så klart mycket känslor, speciellt om det är en patient man hunnit komma nära. Man måste lära sig att sålla bland känslorna.

Det säger Christina Sedvall, som jobbar på avdelningen som undersköterska, administratör och skyddsombud.

De flesta av patienterna kommer hit till vårdavdelningen akut – antingen från onkologens dagmottagning eller från sjukhusets vanliga akutavdelning. Det gör att dagarna är svåra att planera, och vissa dagar är betydligt stressigare än andra.

– Hur dagen blir beror helt på vilken sorts patienter som kommer in. Ibland får man gå hårt in på prioriteringslistan, berättar avdelningschefen Julia Larsson.

Bra på att ta hand om varandra

När arbetsmiljön är tuff, då gäller det för kollegorna att ta hand om varandra. Och det är man bra på här, menar både chef och skyddsombud.

– Vi är duktiga på att hjälpa varandra; att avlasta, säger Christina Sedvall.

– Ja, det är en fin grupp som visar mycket omtanke om varandra, fortsätter Julia Larsson.

Omtankesamtal

Ett sätt att ta hand om varandra är genom omtankesamtal. Omtankesamtal hålls av chefen med enskilda medarbetare, och är ett sätt att fånga upp tidiga signaler på ohälsa.
Hos Region Uppsala finns det ett gediget stöd för omtankesamtalen. På intranätet finns bland annat:

• Ett frågebatteri med 30 – 40 frågor som chefen kan välja bland, när den ska prata med sin medarbetare.
• Informationsblad till både chef och medarbetare om omtankesamtalen
• Apt-material, för att chefen ska kunna förklara för sin grupp vad omtankesamtalen handlar om
• Informationsmaterial om omtankesamtalen, med filmer om tidiga signaler på ohälsa och så vidare.

Får tips från medarbetare eller skyddsombud

Julia Larsson berättar att hon ofta får tips från medarbetare som är oroliga för varandra, att hon borde hålla omtankesamtal med någon.

– Men det kan också vara så att jag, någon av mina biträdande chefer, eller skyddsombudet fångar upp någonting.

Men hon brukar inte göra det så formellt.

– Jag brukar inte säga att jag kallar in någon till omtankesamtal, utan det handlar mer om att jag fångar upp medarbetarna och frågar hur de mår.

Julia Larsson berättar att det kan handla om ett snabbt samtal i korridoren eller i fikarummet, eller ett spontant möte inne på arbetsrummet.

Vana att prata om känslor

– Tröskeln för att prata om hur man mår är väldigt låg här, eftersom vi jobbar med så svårt sjuka patienter. Jag tror dessutom att jag har en fördel i att jag är sjuksköterska i grunden; jag är så van att prata om mående.

När hon fångar upp att någon mår dåligt försöker hon också reda ut vad personen behöver. Ibland handlar det om arbetsanpassning.

– Vissa kanske inte orkar handleda studenter under en period. Eller så kanske man inte orkar arbeta med en ung patient i livets slutskede just den dagen. Då kan man byta patienter med varandra.

Ibland handlar det om att hänvisa medarbetaren vidare till företagshälsovården, eller om att boka in fler uppföljande samtal mellan medarbetare och chef.

– Och ibland vill man inte prata om det. Man kanske säger att ”nej, jag mår inte bra, men det är väldigt skönt att vara här och jobba. Jag vill inte prata om det”.

Reflektionssamtal och mindfulness

Förutom omtankesamtal arbetar onkologen också med reflektionssamtal i grupp varje torsdag. Här får sjuksköterskor och undersköterskor tillsammans reflektera kring hur veckan har varit och om de är något speciellt de vill ta upp. Ibland har de mindfulness på reflektionerna. Även det finns det stöd för hos regionen.

Trots att Julia Larsson har 40 medarbetare under sig försöker hon vara en närvarande chef. Hon har två biträdande chefer som avlastar med lönesamtal och utvecklingssamtal, vilket gör att hon kan fokusera på verksamhetsutveckling – och ledarskap.

Jag ser till att finnas ute på avdelningen.

– Jag ser till att finnas ute på avdelningen. Äta lunch, fika. Om någon berättar att de till exempel ska gå på en marknad i helgen så ser jag till att fånga upp dem på måndagen och fråga hur marknaden var. Jag ser också till att gratta på födelsedagarna. Det gör att alla känner sig sedda, tror jag. Plus att jag tycker om att skämta mycket, och driva med mig själv.

Julia Larsson försöker också alltid se till att beslut kommer nerifrån och upp, istället för uppifrån och ner. Diskutera fram lösningar på avdelningen.

Allt sammantaget har gjort att avdelningens rykte har gått från dåligt till bra.

– När jag klev upp som chef för fem år sedan var det jättehög stress här, och många slutade på grund av dålig arbetsmiljö. På sista tiden är personalomsättningen en helt annan. Visst slutar medarbetare fortfarande, men det är snarare på grund av att de vill testa något nytt eller börja plugga. Nu har vi ett gott rykte och många studenter söker sig hit.