Höj- och sänkbar diskbänk, ledarhundhörna, och dämpad ljudnivå. Det är några av de saker som Myndigheten för delaktighet tänkte på när de skulle flytta in i nya lokaler. Medarbetarna var med hela vägen, för att se till att det nya kontoret blev så tillgängligt som möjligt.
– När vi skulle flytta in i nya lokaler ville vi se till att de skulle vara tillgängliga både för medarbetare och besökare.
Diana Oskarsson, kommunikatör på Myndigheten för delaktighet, visar runt i de kontorslokaler som de flyttade in i några månader tidigare. Hon är en av de personer som jobbade med flytten, bland annat med att samla in medarbetarnas synpunkter.
Kontoret ligger i Liljeholmen i Stockholm. Stora fönster släpper in dagsljus från tre väderstreck. Färgerna är dova; valda för att skapa en lugn arbetsmiljö och en mysig känsla. Senapsgult och vinrött kommer igen på många platser.
När vi skulle flytta in i nya lokaler ville vi att de skulle vara tillgängliga både för medarbetare och besökare.
Diana Oskarsson, kommunikatör
55 medarbetare med olika behov
Myndighetens uppdrag är att ”guida samhällets aktörer och främja deras arbete så att fler människor självständigt ska kunna använda de miljöer, produkter och tjänster som erbjuds”.
– Vi följer upp funktionshinderpolitik och skickar kunskap till regeringen, bland annat.
Nyligen har de även tagit över statens ledarhundsverksamhet. Alltså att bestämma vem som har rätt till ledarhund, tillhandahålla utbildning, utrustning och veterinärvård, bland annat.
Här jobbar 55 medarbetare. En del av dem har funktionsnedsättningar. Rullstol, nedsatt syn eller hörsel för att nämna några. De har inte kartlagt ifall medarbetare har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men har tagit höjd även för det.
Ville flytta till mindre och mer anpassade lokaler
När kontraktet på myndighetens förra lokaler gick ut bestämde de sig för att flytta. Eftersom de, likt många andra, gått över till hybridarbete var det gamla kontoret för stort.
I och med flytten gick de över från fasta arbetsplatser till aktivitetsbaserat, det vill säga att man sätter sig där det finns plats.
I alla fall de flesta. Medarbetarna som har ledarhund har ett eget litet område, med fyra skrivbord omgivna av grindar som gör att hundarna inte kan smita ut i resten av lokalerna.
– Jag tycker att det kändes jobbigt att flytta till aktivitetsbaserat. Eftersom jag är synskadad är det svårt för mig att gå runt och leta efter lediga platser. Men här i ledarhundshörnan funkar det bra.
Det säger Elisabeth Ravstijs, som jobbar på ledarhundsverksamheten. Bredvid henne sitter ledarhunden Pax och spanar in fotografens kamera.
Elisabeth Ravstijs är nöjd med de nya lokalerna.
– Det finns punktskrift på kaffeautomaterna och så. Jag tycker att lokalerna funkar bra.
Elisabeth Ravstijs, som jobbar på ledarhundsverksamheten, tycker att de nya lokalerna funkar bra. Ledarhunden Pax verkar hålla med.
Har tänkt tillgänglighet från början
En annan som jobbar här är kommunikatören Daniella Ås, som är rullstolsburen. Även hon är nöjd med de nya lokalerna. Hon kommer hit nästan varje dag, trots att det är tillåtet att arbeta hemifrån tre dagar i veckan.
– Jag trivs bättre här än i de förra lokalerna, det är så mysigt här. Och hemma måste jag samsas med sambon om arbetsplatsen, säger hon med ett skratt.
Hon säger att i de nya lokalerna har man tänkt tillgänglighet från början.
– Här finns det finess, eftersom tillgängligheten är integrerad i lokalerna. Mitt behov är inte en lösning som är påkopplad i efterhand.
Hon tar ett exempel från den förra lokalen. Det fanns en terrass, ett par trappsteg ner från lokalen. Det fanns en trapphiss som hon kunde använda för att komma dit.
– Men det blev ett extra moment, och mina kollegor blev alltid tvungna att vänta på mig. Här fungerar allt sömlöst.
Tillgängligheten är integrerad i lokalerna. Mitt behov är inte en lösning som är påkopplad i efterhand.
Daniella Ås, kommunikatör
Medarbetarna var med hela vägen
En anledning till att det nya kontoret blev så bra är att medarbetarna var med hela vägen. En referensgrupp med medarbetare åkte runt och valde mellan möjliga lokaler, och alla medarbetare fick vara med och tycka till om vad som var viktigt när de renoverades.
– Jag var med i referensgruppen. Jag hade åsikter om allt möjligt, från höjd på displayer till utformning av vilorum, kök och diskbänk. Det var till exempel viktigt för mig att kunna röra mig självständigt i köket och förbereda mat utan att behöva be om hjälp, säger Daniella Ås.
Tillgänglighet är ett tankesätt, inte en punktinsats
En annan nyckel till framgång är att jobba med ständiga förbättringar, även efter flytten.
Väl på plats i Liljeholmen insåg myndigheten till exempel att trösklarna till konferensrummen var för höga, så att medarbetare i rullstol inte kunde komma in utan att spilla ut sin tekopp. Det var även svårt att komma in under diskbänken med rullstolen, eftersom det stod hyllor där. Så trösklarna byttes ut och hyllorna togs bort.
– Tillgänglighet är inte en punktinsats. Det är ett tankesätt, ett perspektiv som man alltid har med sig, säger Diana Oskarsson.
Tillgänglighet är inte en punktinsats. Det är ett tankesätt.
Fortsätter jobba med tillgänglighet
Medarbetarna fortsätter komma med synpunkter, och hon välkomnar dem. Antingen kommer de direkt till Diana Oskarsson, eller så skriver de i ett formulär på intranätet. Myndigheten jobbar också med ständiga pulsmätningar, där de också samlar in medarbetarnas åsikter.
Hennes bästa tips till andra som vill jobba med tillgänglighet är just det, att ta med medarbetarna tidigt och kontinuerligt. Och så en sak till.
– Många vill anställa personer med funktionsnedsättning, men innan det kan ske behöver man skaffa lokaler där de kan jobba. Tänk efter redan innan du har någon som behöver anpassningar.
Och det är inte bara personer med funktionsnedsättning som har nytta av ett tillgängligt kontor.
– Jag har ingen funktionsnedsättning, men jag använder anpassningarna varje dag. Att kopparna finns här nere till exempel, är ju jättepraktiskt!
Diana Oskarsson säger att anpassningarna är bra för henne också, även fast hon inte har något funktionshinder. Jättebra med koppar i olika nivåer, till exempel.
Här är några anpassningar, för personer med
Rullstol:
- Alla bord är låga – inga ståbord.
- Låga trösklar överallt.
- Höj- och sänkbar diskbänk i köket.
- Koppar, tallrikar och så vidare står i olika höjd – både högt upp och långt ner. Samma sak med mikrovågsugnarna och knapparna på kaffeautomaterna.
Synnedsättning:
- Kaffemaskiner, skåp och soptunnornas olika fack har punktskrift.
- En av mikrovågsugnarna har knappar som gör ljud så att man ska veta vad man trycker på.
- Det finns kontrastmarkeringar på glasväggarna och runt alla handtag.
- Upphöjda markeringar i golvet visar vägen.
- En ledarhundshörna, för personer med ledarhund. Hörnan har grindar så att hundarna inte kan gå iväg därifrån.
Hörselnedsättning:
- Hörselslinga och mikrofoner i konferenslokaler och mötesrum.
- Man tittar på att installera blinkande brandlarm på till exempel toaletterna.
Allergi:
- Ett separat hundrum, dit medarbetare får ta med sin privata hund. Det finns en egen ingång hit, för att medarbetare med allergier inte ska utsättas i onödan av privata hundar. I hundrummet kan man också lämna hunden själv, för att till exempel ta ett möte. Stora glasväggar och glasdörrar separerar rummet från resten av kontoret.
Övrigt:
- Hörnan med mikrovågsugnar är inbyggd för att dämpa ljudnivån.
- Tekniken är enkel. Allting ansluts med samma sorts kabel.
- Kontoret är uppdelat i zoner med olika ljudnivåer. Den tysta zonen har två ingångar, så att man inte behöver passera kollegor och störa dem lika ofta.
- Ljuddämpande draperier på väggarna och mattor på golvet. En stor tyglampa i receptionen dämpar också ljud.
- Mycket växter överallt som skapar lugn.
- I köket finns sittplatser i olika konstellationer, så att man kan välja om man vill äta själv eller i grupp.
