Vad händer i hjärnan vid beroende?

1 juni 2012 Lästid: 3 min
Sammanfattning av artikeln

Forskning visar hur rusmedel påverkar hjärnan. Beroende minskar känsligheten för naturliga lustupplevelser.

På sikt blir användningen tvångsmässig och utlöses av något man förknippar med drogen. Vid abstinens producerar hjärnan mer stresshormon.

I pannloben finns ett stoppsystem som ska bromsa impulserna att ta rusmedel. Längre tids missbruk förändrar pannloben och gör det svårare att styra impulser.

Förändringarna i hjärnan gör det svårt att motstå återfall, men mediciner kan minska suget.

En blond kvinna dricker vitt vin ur ett vinglas.
Under senare år har det utvecklats metoder som gör att man fysiskt kan se vad som händer i hjärnan vid beroende. Kunskapen om vad som får den beroende att fortsätta sitt missbruk har också bidragit till effektivare behandlingsformer.

Foto: Cecilia Elander

Sammanfattning av artikeln

Forskning visar hur rusmedel påverkar hjärnan. Beroende minskar känsligheten för naturliga lustupplevelser.

På sikt blir användningen tvångsmässig och utlöses av något man förknippar med drogen. Vid abstinens producerar hjärnan mer stresshormon.

I pannloben finns ett stoppsystem som ska bromsa impulserna att ta rusmedel. Längre tids missbruk förändrar pannloben och gör det svårare att styra impulser.

Förändringarna i hjärnan gör det svårt att motstå återfall, men mediciner kan minska suget.

Dagens kunskaper om beroende av berusningsmedel bidrar till utvecklingen av effektivare behandlingsmetoder. Förutom mediciner som minskar suget erbjuds i dag samtalsterapi som fokuserar på att bryta beteendemönster.

Under senare år har det utvecklats metoder som gör att man fysiskt kan se vad som händer i hjärnan vid beroende. Denna forskning kan förklara varför personer som inte längre har något nöje av drogen ändå fortsätter, trots att de vet att det förstör hälsan, familjeliv, jobb och social status. De system i hjärnan som hjälper oss att prioritera tas helt enkelt över av drogen.

Från njutning ….

Till en början ger alkohol, narkotika och nikotin hjärnan en dopaminchock och framkallar känslor av eufori. Hjärnan svarar med att balansera nivån och skruvar ner dopaminreceptorerna, vilket gör att den beroende förlorar känsligheten för naturliga lustupplevelser. Är man beroende av en drog är man därför vanligen mindre känslig för naturliga glädjeämnen. Det enda sättet att ta sig ur detta tillstånd är en ny dos av drogen.

… till tvång

Efter en tid minskar njutningen och användningen av drogen blir allt mer tvångsmässig. Den beroende utvecklar en överkänslighet för vissa av drogens effekter och får allt svårare att stå emot den. Hjärnan har skapat starka betingade reaktioner som utlöses av någonting man lärt sig att förknippa med drogen. Exempelvis kan en alkoholberoende få ett nästan oemotståndligt tvång att dricka mer vid bara anblicken av en Systembolagsskylt.

Stressnivån höjs

Det är många signalsubstanser i hjärnan, förutom dopamin, som har betydelse för drogberoende. Ett annat exempel är CRF, Corticoptonie Releasing Factor. Vid abstinens ger CRF signaler att öka produktionen av stresshormon. Så förutom att hjärnan skriker efter en högre dopaminnivå mobiliseras hjärnans stressystem, vilket bidrar till stress och ångest.

Det finns ett stoppsystem som kan bromsa impulserna att ta droger. Stoppsystemet är lokaliserat i pannloben, som är centrum för impulskontroll och förmågan till långsiktig planering. En längre tids missbruk ger förändringar i pannloben, vilket gör det svårare för personen att handla långsiktigt och styra sina impulser. Forskare har kunnat konstatera att personer som är beroende ofta har lägre aktivitet i pannloben än normalt.

Ny forskning ger bättre behandling

Förr var behandling av beroende fokuserad på avgiftning. Inställningen var att dålig karaktär styrde huruvida en person klarade av att hålla sig drogfri eller ej. I dag vet man att abstinens är den lättaste delen att behandla. De största problemen kommer när avgiftningen är klar. Droger åstadkommer förändringar i hjärnan som gör det svårt att motstå återfall.

Behandlingen måste pågå under lång tid

Ombyggnaden av hjärnan sker gradvis under lång tid, och försvinner inte efter en veckas avgiftning. Även om personen i fråga slutar helt med droger kvarstår förändringarna i hjärnan länge, hos vissa kanske hela livet. Det innebär att också behandlingen måste pågå under lång tid.

I dag finns mediciner som minskar suget. Kunskapen om vad som händer i hjärnan bidrar också till utveckling av bättre återfallsprevention och psykoterapi, som ju även det påverkar hjärnans biokemi.

Är beroende ärftligt?

Dopaminet i hjärnan driver och motiverar människan att göra saker. Personer med ett beroende har ofta färre dopaminreceptorer än människor som aldrig missbrukat. Antalet receptorer kan vara ärftlig och variera mellan enskilda individer. Men även det sociala samspelet och miljön påverkar biokemin i hjärnan och därmed risken att hamna i ett beroende.

Källa: Kidnappad hjärna – En bok om missbruk och beroende, Studentlitteratur Lund 2004, Miki Agerberg.

Text: Mette Lagergren