Maria Morris Nilsson och Johan Boeryd har bipolär sjukdom. De har känt både stöd och osäkerhet på jobbet. Men att vara öppen med sin erfarenhet av psykisk ohälsa på arbetsplatsen har mest haft fördelar, menar de.
– Om man inte är öppen med sin sjukdom kan man inte få hjälp, konstaterar Maria Morris Nilsson, en av föreningen Hjärnkolls 350 så kallade ambassadörer, under ett seminarium om psykisk ohälsa i arbetslivet.
– Jag ville också röja upp bland fördomarna och visa att psykisk sjukdom är vanligt, säger hon apropå att hon numera pratar öppet om ohälsan på sina arbetsplatser.
Hon arbetar på en gruppbostad och som peer support, ett slags professionell kamratstödjare inom socialpsykiatrin.
Mer allmänna samtal om psykisk ohälsa på jobbet kan också vara värdefulla.
– Det är bra att prata förebyggande om vad som händer om någon på arbetsplatsen blir psykiskt sjuk och att prata förebyggande om det när det inte är skarpt läge, säger Johan Boeryd, även han ambassadör för Hjärnkoll.
Han är civilingenjör och har tidigare arbetat på Ericsson och i kommunala skolor. Nu jobbar han som kyrkvaktmästare.
Både Johan Boeryd och Maria Morris Nilsson har bipolär sjukdom, det som tidigare kallades manodepressivitet.
Öppenhet i media har gynnat
Bägge är överens om att det har blivit lättare att berätta om hur de mår psykiskt.
– Det var ett jättesteg när jag började prata om min ohälsa på jobbet för tio-elva år sedan. Nu är det mycket lättare att göra det, säger Maria Morris Nilsson.
Johan Boeryd instämmer.
– Det finns numera alla möjligheter, som jag ser det, att prata öppet om psykisk ohälsa. Mycket tack vare att man talar så mycket om det i media, säger han.
Ändå är det många som tvekar. Enligt en enkätundersökning som Länsförsäkringar gjorde 2016 skulle endast var fjärde berätta för chefen om de tror att de håller på att bli deprimerade. Två av tre ansåg dessutom att psykisk ohälsa fortfarande är mindre accepterad än fysisk ohälsa i arbetslivet.
Bägge ambassadörerna har känt stor osäkerhet inför vad deras sjukdom skulle betyda för deras anställningar och möjligheter på jobbet. De har dessutom mött fördomar.
– En del tror att psykisk sjukdom syns. Folk blir chockade om de får veta vad jag gått igenom och att jag legat inne på Beckomberga, säger Maria Morris Nilsson.
Johan Boeryd tar också upp de egna skamkänslorna, som till en början gjorde det svårt att acceptera sjukdomen och ta hjälp.
– Att jag skulle gå till psykakuten var nästan otänkbart, säger han.
Stöd behövs vid psykisk ohälsa
Men bägge har också fått mycket stöd och oväntade reaktioner. Maria Morris Nilsson berättar om en anställningsintervju där hon sa att hon har bipolär sjukdom och den som intervjuade svarade ”Vad spännande!”. Johan Boeryd berättar om kollegan som sa till honom när han insjuknade att ”jag tror på dig, ta din tid och kom tillbaka”.
– Hur visar vi på arbetsplatsen att vi tror på den som är utmattningsdeprimerad eller har någon annan typ av psykisk ohälsa, och hur riggar vi för den personens återkomst till jobbet? undrar han.
Bägge behöver ibland vara borta från jobbet när de inte mår bra.
– Det kan räcka med att jag är hemma i två dagar, säger Maria Morris Nilsson.
Hon har också en överenskommelse med arbetsgivaren om att hon får sprida ut semesterdagar över året.
Det är också viktigt att andra vågar ta kontakt och prata.
– Det är jättebra om någon kollega eller chef ringer mig och frågar hur det är när jag är sjuk, säger Maria Morris Nilsson.
För den som har bipolär sjukdom kan det finnas tidiga tecken på att man håller på att bli uppvarvad eller deprimerad. Då kan det vara bra om någon på jobbet ser det och säger till, för det är inte alltid man märker det själv. Åtminstone inte till en början.
– En tidiga tecken-kontakt. För mig kan det till exempel handla om att jag börjar jobba för mycket, säger Johan Boeryd.
Många drabbade gör ämnet viktigt
Runt 200 000 svenskar har bipolär sjukdom. Betydligt fler har depression, ångest och utmattningsdepression. Två av tre svenskar har egen erfarenhet, eller en nära anhörig med psykisk ohälsa. Så det är ett viktigt ämne att prata om på jobbet.
– Man kan säga till exempel: Jag är ganska välutbildad, men har behov av tydlighet och att vara ledig ibland. Det är faktorer som behövs på jobbet för att jag ska komma dit och jobba bra, säger Johan Boeryd.
Anki Sandberg är ordförande för föreningen Hjärnkoll. När folk frågar om de ska berätta, kan föreningen inte säga att de alltid ska göra det, menar hon.
– Det måste vara ett individuellt ställningstagande. Men det är lättare för arbetsgivaren att tänka rätt om man berättar, säger hon.
Fotnot: Hjärnkoll startade som en statlig, nationell kampanj 2009, och är sedan 2015 ett riksförbund. Hjärnkoll arbetar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa, med målet att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt.
