Man kan känna arbetsglädje först när det är högt i tak, så att alla får lov att säga ifrån och protestera. Man ska inte sopa konflikterna under mattan, säger Annika Härenstam.

Foto: Göran Olofsson

Mer än kafferumstrivsel - gemenskap bra för hälsan

Arbetsgemenskap får oss att må bättre – isolering och konflikter hotar hälsan. Det gäller att se till att alla har ett språk, som gör att de kan kommunicera med varann, säger Annika Härenstam.

Annika Härenstam är professor vid Göteborgs universitets institution för arbetsvetenskap och sociologi och är själv är inriktad på forskning om arbetsorganisation och hälsa.

Många anställda i kommuner och landsting har i arbetet en mycket nära relation till tredje part, patienter, klienter, elever. Just den kontakten gör, när det är som bäst, att de kommun- och landstingsanställda ofta ligger högt när det gäller att tycka att arbetet känns meningsfullt. Och detta kan vara en viktig friskfaktor i sig – men tredjepartkontakten kan omvänt bli en riskfaktor, på grund av allt från frustration över att inte kunna göra ett så bra jobb som man vill, till att man själv blir utsatt för hot och våld . Och i sådana lägen blir den sociala relationen på arbetsplatsen desto viktigare.

–När man blir uppbackad och uppskattad av arbetskamrater klarar man mycket, även om man har tuffa klienter. Detta är a och o.

Det upptäckte Annika Härenstam redan när hon på 1980-talet arbetade med sin doktorsavhandling som handlade om kriminalvården.

– Halten av stresshormoner var lägre när vårdarna hade bra relationer på arbetet, både med arbetskamrater och med cheferna hela vägen upp. Det var till och med så att fångarna rymde mindre!

Det finns flera skäl till att det är hälsosamt med bra arbetsrelationer.

– I våra studier är det så uppenbart att när man ingår i ett kollektiv kan man hjälpa varandra att sätta gränser för att inte bli överutnyttjad, säger hon. Tydligast är detta bland industriarbetare, men även bland undersköterskor är det tydligt. Starka fackliga gemenskaper gör det lättare att stå emot överkrav. När arbetskraven hela tiden ökar blir det allt viktigare att veta vad som är en tillräcklig arbetsinsats.

De som av olika skäl inte har relationer med arbetskamrater blir mer sårbara och kan alltför lätt själva ta på sig skulden om något går fel, menar Annika Härenstam. I ett kollektiv på arbetsplatsen kan man få en trygghet i att man duger.

I det här sammanhanget blir täta omorganisationer ett problem, som nog åtskilliga känner igen:

– De stör de sociala relationerna i arbetet. Ofta tvingas de flesta bygga nya relationer, och det tar tid.

Mer än ytligt ”gemenskapande”

För Annika Härenstam är sociala relationer i arbetslivet inte först och främst är en fråga om att arbetskamrater gillar varandra och trivs ihop, även om detta kan vara nog så värdefullt och något som många människor spontant säger är viktigt för deras arbetsglädje och trivsel. Men hennes intresse är mer inriktat på att människor ska kunna lösa frågor i arbetet tillsammans. När ett arbetslag fungerar bra behöver man inte ens alltid utbyta ord.

Annika Härenstam reagerar mot modetrender bland chefer idag, som går ut på ett ytligt ”gemenskapande” som är helt bortkopplat från arbetet. Det kan ta sig uttryck i kickoff- och afterwork-evenemang, där man inte ska prata jobb.

– Mer eller mindre uttalade krav om att på fritiden delta i sådana aktiviteter kan dessutom vara påfrestande och stressande, för anställda som har familjer som vill att de kommer hem från jobbet så fort de kan. Vad vi istället behöver för att främja sociala relationer på arbetet är formella arenor för att diskutera jobbet, säger hon.

Fikarum utmärkta platser för att klara ut saker

Det finns också möjliga informella arenor. På de svårt utrotningshotade kafferasterna kan arbetskamrater kombinera en stunds avkoppling med att de lär känna varann bättre, vilket ofta underlättar kommunikationen i arbetet, inte minst när det bränner till. Men de kan också bli ett sätt att mer direkt underlätta samarbetet i arbetet:

– Fikarum kan vara alldeles utmärkta platser för att klara ut en del saker i arbetet till vardags, där man kort informerar och stämmer av och ger uppskattning till varandra, säger Annika Härenstam.

Men hon ser också möjliga problem med fikarasten:

– På en del arbetsplatser är det i praktiken mer eller mindre förbjudet att prata jobb till kaffet. Och i värsta fall kan fikarummet vara ett ställe där man faktiskt odlar dåliga relationer, genom skitprat om den som inte är närvarande och allmänt gnäll om jobbet som inte leder till någon handling.

Att säga ifrån och ge kritik är ett sätt att visa engagemang

Jobbprat får inte vara begränsat till det trevliga och trivsamma, understryker Annika Härenstam:

– Det måste finnas plats också för arbetsilska, inte bara arbetsglädje. Att säga ifrån och ge kritik är ett sätt att visa engagemang. Man kan känna arbetsglädje först när det är högt i tak, så att alla får lov att säga ifrån och protestera. Man ska inte sopa konflikterna under mattan.

Den som är kritisk bryr sig och engagerar sig. Det är viktigt att ta tillvara entusiasm och drivkraft genom konstruktiva dialoger, menar hon.

Inte bara information uppifrån

Vad kan man då göra för att förstärka arbetsgemenskapen och kommunikationen på arbetsplatsen? Ett första svar är att det behövs en plan och en organisation för att föra en regelbunden dialog, inte bara information uppifrån. Det kan exempelvis vara de arbetsplatsträffar och medarbetarsamtal som FAS05-avtalet inom kommuner och landsting beskriver – men det är ju inte alltid som kommunikationen där fungerar som tanken var. Och Annika Härenstam beskriver hur det också handlar om att alla tar sitt ansvar för att den gör det:

– Det gäller att se till att alla har ett språk, som gör att de kan kommunicera med varann. Det fungerar inte, om chefer pratar managementspråk och medarbetarna bara pratar verksamhet och vägrar att prata pengar. Alla måste bjuda till för att kommunicera och gör saker begripliga, så att man kan förstå vad som händer på alla nivåer.

– När som vi forskare har gått in och tittat på arbetsplatser, ser vi ibland hur människor pratar om och inte med varandra. Det är som om de lever åtskilda från varandra på avskurna öar inom verksamheten.

Hon gör en liknelse: om chefen säger att man ska flytta norrut, så hamnar man olika om en del tror att man befinner sig på Götaplatsen och andra tror att starten är på Järntorget.

– Man måste faktiskt prata om hur man har det, på ett juste sätt, så att man begriper att man arbetar i samma verksamhet. Vilka är målen, hur ska vi prioritera? Det fungerar inte om världarna inte möts, om ledningen bara talar om verksamhetsmål, och andra talar enbart talar om hot och våld eller andra problem.

Tydliga strukturer bra för arbetsplatsens relationer

Ett annat svar från Annika Härenstam på vad man kan göra för att förbättra gemenskap och kommunikation, handlar om att det är viktigt med tydliga formella strukturer, med en klar fördelning av ansvar och arbetsuppgifter. Kanske kan det först förvåna en och annan, som kan tycka att det låter – lite byråkratiskt? Men hon förklarar att det idag finns ganska mycket forskningsresultat som visar på riskerna med för mycket av platta nätverksstrukturer och ”självorganisering”, som kan skada arbetsgemenskapen.

– När det blir mer av informella organisationer finns det en stor fara för att det blir oklart vem som ansvarar för vad – och vad man själv inte ansvarar för, säger hon. Detta kan vara ångestväckande och föda konflikthärdar. Arbetet kan också lättare svämma över när ambitiösa individer lappar över och organiserar det som andra inte gör. En tydlig struktur är ett skydd för individen.

”Vi påverkas hela tiden av de relationer vi har”

Tillsammans med Eva Bejerot är Annika Härenstam redaktör för boken ”Sociala relationer i arbetslivet” (Gleerups 2011), som blev utnämnd till årets akademiska bok för HR-folk (personalavdelningsmänniskor) av tidningen Chef.

– Jag tror att det som väcker störst intresse med boken är att vi inte fokuserar på individerna, utan på de strukturer, organisationer och sammanhang som individerna verkar i, säger hon. Människan är en social varelse och vi påverkas hela tiden av de relationer vi har. Men mycket av chefernas managementlitteratur är väldigt riktad till individen. Vi lever ju också i en alltmer individualistisk kultur. Chefer kan frestas att tro att om de bara går en kurs till, så klarar de sin uppgift.

I ett av bokens kapitel visar Annika Härenstam tillsammans med Erik Berntsson både hur god hälsa hänger samman med exempelvis om man får stöd och avlastning från arbetskamrater och om man har högt i tak och öppet klimat. Dessa två faktorer, och några till, ligger till grund för en uppdelning av anställda i både offentlig och privat sektor i sex grupper, eller kluster.

Fördjupningstext: De uppskattade, De utsatta, De klämda, De involverade, De isolerade och De osedda

Det finns inte ett arbetsliv, det finns många – på en och samma arbetsplats ibland. Och mellan två arbetsplatser kan skillnaderna vara betydande. Med kollegan Erik Berntson ställde Annika Härenstam frågor om relationer till anställda i många olika typer av verksamhet. De hittade olika mönster över gränserna, utifrån gemensamma villkor och problem.

Frågorna handlade om man möter starka känslor i arbetet, om det finns hot och konflikter, om man får avlastning och stöd i arbetet från arbetskamrater, om relationen till ledningen och öppenheten i organisationen (högt i tak). Tre av klustren har mestadels positiva arbetsrelationer, tre ligger mer åt negativa arbetsrelationer.

Kommun- och landstingsanställda återfinns först och främst i tre kluster, som forskarna har döpt till De uppskattade, De utsatta och De klämda (sammanlagt 34 procent).

De uppskattade, De utsatta och De klämda

Vilka yrkesgrupper finns var i dessa kluster? En del finns i alla tre, visar det sig:

De uppskattade (21 procent) består till största delen av kvinnor i relationsarbeten i välfärdssektorn, som undersköterskor, sjukgymnaster, för- och grundskolelärare. De har goda relationer med både arbetskamrater och chefer, från bägge håll får de stöd. Men de starkaste relationerna har de ändå till vård- och omsorgstagare och elever, som uppskattar deras arbete (därav namnet). De upplever att de har höga krav, men också god kontroll i sitt arbete. De har hög arbetslust och låg sjukfrånvaro.

De utsatta (6 procent) har några yrkesgrupper som återkommer från De uppskattade, som grundskolelärare och sjuk- och undersköterskor i vård och omsorg. Men här finns också socialsekreterare, behandlingsassistenter – och statens poliser. De är utsatta (därav namnet) för våld och hot och andra relationsproblem i arbetet med elever, patienter och klienter. Detta medverkar till att den här gruppen har störst andel som säger att de känner olust inför att gå till jobbet. Men det är samtidigt i den här gruppen som de anställda allra mest uppskattar gemenskapen med arbetskamrater. Hot och våld och andra prövningar kan ju faktiskt också stärka sammanhållningen. De har ganska goda möjligheter till avlastning och stöd i arbetat – och klimatet är jämförelsevis öppet.

De klämda (7 procent) har påfrestande relationer i en konfliktfylld vardag med krav från flera håll (därav namnet). De har höga psykologiska krav och små möjligheter till inflytande och kontroll – och dåligt stöd från arbetskamrater och högre chefer. Hälften har själva en arbetsledande befattning och de finns hela vägen i skolan, från förskola till gymnasium, och inom vård och omsorg. Detta är alltså allra värsta gruppen ur hälsosynpunkt, med höga sjukskrivningstal och många som går till jobbet med olust. Och en del söker sig till andra arbetsplatser och yrken.

De involverade, De isolerade och De osedda

De tre övriga klustren visar på samma stora skillnader, fast här dominerar, i stort sett, privata företag i industri och service:

De involverade (30 procent) är den stora solskensgruppen på den här sidan, med toppnoteringar för allt: arbetsgemenskap, inflytande, möjligheter till avlastning och stöd, goda arbetsvillkor – och bästa hälsan av alla, med låg sjukfrånvaro. Nästan alla säger att det är lustfyllt att gå till arbetet! Merparten är arbetare och lägre tjänstemän med låg utbildning, som befinner sig i en kollektiv gemenskap inom industri och service – maskinoperatörer, säljare, inköpare, ingenjörer. Men här finns enligt forskarna också ”en hel del representanter från vårdyrken med lägre utbildning, till exempel undersköterskor och hemtjänstarbetare”.

De som tillhör De involverade är enligt forskarna etablerade på arbetsmarknaden, deras arbete är uppskattat och de behöver inte möta problemen på egen hand – till skillnad från de två återstående grupperna, där bilden verkligen är mörkare:

De isolerade (23 procent) är en stor grupp, nästan var fjärde anställd, och finns inom industri, service, administration, ofta små arbetsplatser. Klustret har fått sitt namn för att de anställda är isolerade från social gemenskap i arbetet, med dåliga möjligheter att få stöd och avlastning och små möjligheter att påverka sitt arbete. Många är män, ofta äldre och i hög befattning, även om det också finns speciella yrken som chaufförer och del arbetare i småföretag. Och det finns också lågavlönade kontorister. Men många i gruppen har ändå en hög position och därför kan det säkert förvåna åtskilliga när forskarna beskriver detta som ”ett riskkluster ur hälsoperspektiv”: näst sämst hälsa, hög sjuknärvaro och olust inför att gå till jobbet.

De osedda (13 procent) finns i samma miljöer som många av De involverade och De isolerade – industri och manligt dominerade jobb – men de har det mycket, mycket kärvare än de andra. De är ofta tillfälligt anställda, i ”utkantsjobb” som är lätta att fastna i, med dålig arbetsgemenskap med såväl arbetskamrater som chefer. De tycker inte att de kan föra fram kritik till ledningen och inte heller att ledningen visar dem hänsyn – det är som att ingen ser dem. Här finns näst högst andel som känner olust inför att gå till jobbet och forskarna kallar gruppen ”ett ohälsokluster”.

Meningsfulla ”friskjobb”

Till sist – För en del läsare kanske den positiva bilden av De uppskattade och De utsatta kan krocka med bilden av vård, omsorg och skola som mer ohälsodrabbat än andra. Men Annika Härenstam är inte förvånad av att återfinna de här grupperna i de hälsosamma klustren.

– Redan för över tjugo år sedan, när jag arbetade med den första arbetsmiljörapporten för Stockholms läns landsting, tillhörde lärare, sjuksköterskor och undersköterskor det som vi då kallade ”friskjobben”. Tio år senare, efter 1990-talet, hade siffrorna för de här grupperna rasat enormt, men de var fortfarande inte sämst. Och sedan dess har det inte förvärrats. För vissa grupper, som sjuksköterskor, tror jag att det har vänt.

– I de här grupperna är det en hög andel som tycker att deras arbete är meningsfullt och det betyder mycket för hur man har det på jobbet, säger hon. Men det räcker förstås inte att arbetet är meningsfullt. Man måste få resurser och förutsättningar. Det finns sådana sjukhus och skolor som får det. Men på de arbetsplatser som inte får det, har de anställda det ofta bedrövligt!

Inlägg taggat med:

Kompetensutveckling
Kommunikation
Text: Mats Utbult, 26 mars 2014

Senaste artiklar

De går före med digifysisk vård

Numera är det lugnt i väntrummet på Ringens vårdcentral. Många patienter får istället vård via en chatt - något som har skapat stora förbättringar för både patienter och personal. Det…

”Alla har rätt till en trygg arbetsmiljö”

På jobbet gäller de regler som lagen och arbetsgivaren sätter, och alla har rätt till en trygg arbetsmiljö. Stefan Blomberg, psykolog och forskare är mycket tydlig när han pratar om…

Mät hur ni har det på jobbet

Hur kan man mäta på rätt sätt, och göra förändringar och förbättringar på arbetsplatsen som hör ihop med resultaten av mätningen? Det berättade Dan Hasson om på Gilla Jobbet. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete handlar…

Områden

Tillsammans skapar vi en arbetsplats som får oss att må bra.

Var vill du börja?

Läs mer om SAM

SAM

Verktyg

Vill du skapa en frisk arbetsplats? Våra verktyg är baserade på forskning och testade av kollegor till dig.

Här hittar du riktigt bra stöd på vägen!

  • OSA-kollen

    Jobba tillsammans med organisatorisk och social arbetsmiljö

  • OSA-kompassen

    Vägar till föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö

Så gör andra

Hur jobbar andra med sin arbetsmiljö? Hämta tips och inspiration till din arbetsplats!

Vad säger forskningen?

Allt fler forskare uppmärksammar arbetsmiljö som en framgångsfaktor för friska arbetsplatser. Här får du veta vad de kommit fram till.

Vilken ny kunskap kan ni använda?

SwAge-modellen gynnar alla åldrar

Vad får människor att stanna kvar i arbetslivet? Viktigast är en arbetsmiljö som gör arbetsplatsen hållbar för alla åldrar, visar...