Kollegiala samtal minskade stressen

2 oktober 2018 Lästid: 4 min
Tre personer syns ur fokus sittandes vid ett konferensbord
Anställda som deltog i kollegiala samtal på jobbet under tio veckor blev mindre stressade, visar en ny studie. De uppskattade att få tid till reflektion och att kunna få, och ge, stöd och uppmuntran.

Foto: Maskot/TT

Kollegiala samtal i grupp är bra för den psykiska hälsan. Det visar en ny studie av samtalsgrupper inom kommuner och landsting. Utmattning, depression och ångest minskade bland dem som deltog i gruppsamtal på jobbet.

Närmare 100 medarbetare inom tio kommuner och ett landsting har ingått i ett försök med reflekterande kollegiala samtalsgrupper på jobbet. De träffades två timmar i veckan under tio veckor. Samtalen följde en strukturerad metod och leddes av utbildade handledare.

Syftet med projektet, som Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, drog igång, var att se om gruppsamtal kan förebygga sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa.

Mindre stress och utmattning

När satsningen började låg alla deltagare i riskzonen för att bli sjuka på grund av utmattning.

Efteråt mådde majoriteten bättre. Graden av utmattning hade sjunkit. De var mindre stressade. De hade mindre depressiva symptom och ångest.

Forskare vid Linnéuniversitetet har följt projektet och utbildat handledare. Resultaten är positiva, och ligger dessutom i linje med vad som kommit fram i tidigare studier av kollegiala samtal. Det sa Ulla Peterson, lektor vid institutionen för Hälso- och vårdvetenskap, då hon presenterade rapporten på ett SKL-seminarium i slutet av september.

– Man kan se det här som en relativt enkel och kostnadseffektiv intervention, som kan komplettera andra arbetsmiljöinsatser som redan görs på arbetsplatsen, sa Ulla Peterson.

Tre av fyra deltagare mådde så mycket bättre efter att ha varit med i en samtalsgrupp att de inte längre låg i riskzonen för att drabbas av utmattning. En av fyra bedömdes fortfarande vara i riskzonen.

Skillnad även efter ett halvår

Deltagarna jämfördes med en grupp anställda som hade lika stor risk för stress- och utmattningssymptom. Men de stod på väntelista, och hade alltså inte varit med i någon kollegial samtalsgrupp än.

Efter sex månader hade de som ingått i samtalsgrupper fortfarande tydligt mindre symptom på utmattning än väntelistgruppen, visade forskarnas uppföljning. Skillnaden hade dock minskat något.

De flesta som deltog i samtalsgrupperna var kvinnor. Majoriteten arbetade som förskollärare, barnskötare, socialsekreterare eller undersköterska. Medelåldern var 45 år.

Nästan alla som hade deltagit i de kollegiala samtalsgrupperna svarade att de skulle rekommendera gruppsamtal till en arbetskamrat om frågan blev aktuell. Ungefär en fjärdedel hade fortsatt att träffa någon eller några deltagare ur gruppen ett halvår efter avslutningen.

Uppskattat få tid för reflektion

Deltagarna ansåg själva att de hade blivit lugnare av att vara med i en samtalsgrupp.

– De har uppskattat att få tid avsatt för att reflektera utifrån sin egen situation, sa Ulla Peterson. De säger att det har varit värdefullt att få dela erfarenheter med andra, och ge och ta emot stöd och tips.

De som hade varit med i samtalsgrupper beskrev också att de hade fått ny energi. En del sa att de hade utvecklats som personer. De hade fått ny kunskap, lärt sig känna igen varningstecken och lyssna på kroppens signaler. De ansåg att de hade fått strategier och verktyg för att hantera stressiga situationer, både på jobbet och i privatlivet.

Vissa frågor lyfts till cheferna

Gruppdeltagarna satte upp mål för förändringar som de ville göra. Det kunde till exempel vara att våga ta upp problemet med en kollega som ständigt kommer för sent, eller att säga nej i vissa situationer. Målet kunde också vara att komma igång med promenader på fritiden, eller att ta upp en svår fråga med chefen.

Arbetsmiljöfrågor av mer organisatorisk karaktär, som handlade om till exempel bemanning, kom också upp i de kollegiala samtalen.

Det är handledarnas uppgift att sammanfatta och föra den typen av frågor vidare till de berörda cheferna. På så sätt ska gruppens synpunkter kopplas tillbaka till arbetsplatsens systematiska arbetsmiljöarbete. Studien ger inte svar på i vilken utsträckning gruppernas förslagen ledde till konkreta förändringar.

Rapporten visar att kollegiala samtalsgrupper kan vara en modell för att förebygga sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa, sa Rickard Bracken, projektledare på SKL. För kommuner som vill pröva kommer SKL inledningsvis att erbjuda en tvådagars handledarutbildning till självkostnadspris, i samarbete med forskarna.

För att fånga upp individer som riskerar att bli sjuka på grund av stress – utan att behöva göra stora enkäter – rekommenderade Ulla Peterson självskattningstestet KEDS (Karolinska Exhaution Disorder Scale). På Suntarbetsliv.se finns verktyget Stress och balans, som bygger på KEDS.

Här kan du läsa en artikel om en grupp som har testat kollegiala samtal

Kollegiala samtal

Deltagarna får tid och möjlighet att:

  • Reflektera kring stress och utmattning, utifrån den egna situationen.
  • Utbyta erfarenheter med kollegor från olika arbetsplatser.
  • Ge och ta emot stöd och uppmuntran.
  • Arbeta med individuella mål och hitta nya strategier för att hantera stressande situationer.

De bidrar också med förslag på hur man kan förebygga stress och utmattning, på individ- och organisationsnivå.

Metoden är utvecklad av Ulla Peterson, Linnéuniversitetet.

Om studien

Studien gjordes av Linnéuniversitet på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting, inom ramen för Uppdrag Psykisk Hälsa, som bygger på en överenskommelse med regeringen. Socialdepartementet finansierar arbetet som har sin organisatoriska placering på SKL.

En första inbjudan att delta gick ut till drygt 6 000 anställda. En femtedel (1 322 personer) svarade på enkäten om bland annat krav, kontroll och stressymptom. De 485 personer som bedömdes ligga i riskzonen erbjöds att delta i samtal. Av dem tackade 190 ja. Några arbetsgivare valde att inte starta grupper och några deltagare hoppade av. I slutändan bestod deltagargruppen av 97 personer, medan 56 stod på väntelista och fungerade som kontrollgrupp.

Här kan du läsa rapporten Reflekterande kollegiala samtal.

Text: Margareta Edling