På Nygårdsskolan i Göteborg behåller man lugnet mitt i stormen – även när nästan hälften av lärarna är sjukfrånvarande på grund av coronaviruset. En bidragande orsak är den goda samverkan som har funnits på plats sedan länge.
– Redan innan min tid fanns det ett starkt och väl fungerande fackligt arbete på plats på skolan. Och jag har ett förflutet som lokalt fackombud, så även för mig var det helt naturligt att samverka.
Det berättar skolans rektor Marie Ahlén, som har jobbat här i ungefär fem år.
Det var när de nya coronariktlinjerna kom som allt förändrades. Eftersom man plötsligt skulle stanna hemma vid minsta förkylningssymtom försvann nästan hälften av både elever och lärare.
– Vi hade inga möjligheter att täcka upp för så mycket personal. Det skapade oro.
Alla scheman gjordes om
Tillsammans med skolans samordningsgrupp fattade Marie Ahlén beslutet att göra om allas scheman. Enligt det nya systemet stannar eleverna kvar i sitt hemklassrum, tillsammans med sin mentor, hela skoldagen.
Förändringen är stor, framför allt för de äldre eleverna. De förflyttar sig inte längre mellan lektionssalar, och träffar inte heller sina ämneslärare. Istället är det mentorn som håller i alla lektioner, utifrån lektionsplaner som ämneslärarna har gjort upp.
– Det skapar trygghet i gruppen. Dessutom minskar det smittspridningen, när man håller sig i samma grupp och på samma plats.
Det säger Juan Moya Rodriguez, skolans fackliga ombud för Lärarnas riksförbund.
Riskbedömning innan förändringen
Samtidigt har skoldagen blivit mer komprimerad. Elevernas raster har i princip tagits bort, och de slutar istället tidigare. Men man arbetar hårt för att lärarna fortfarande ska ha möjlighet att ta rast.
– Inför schemaförändringen gjorde vi en riskbedömning. Vi gick runt till lärarna och frågade vad de tyckte vi skulle tänka på, och då kom det här med raster upp. Därför trycker vi extra mycket på det nu. Det berättar skolans skyddsombud, IdaLouise Wichmann.
För att lärarna ska kunna få raster går man in och täcker upp för varandra. Högstadielärare, som det finns fler av, går in och hjälper till i de yngre årskurserna. Även rektorn hoppar in om det behövs. Schemana pusslas ihop varje morgon, av en årskursansvarig för varje årskurs.
Kommunikation och vi-känsla
Situationen är pressad. Lärarna behöver vara mentorer för en grupp elever hela dagen och ändå hinna planera undervisningen i sina egna ämnen. Dessutom ska man anpassa undervisningen efter elever som sitter hemma och försöker hänga med. Men stämningen är ändå god, säger IdaLouise Wichmann.
– Jag tror att det är för att lärarna känner sig lyssnade på. Rektorn har hela tiden varit närvarande, och kommunicerar tydligt och ofta. Dessutom har hon varit lyhörd för hur situationen ska kunna göras så dräglig som möjligt. Lärarna känner att ”nu kämpar vi på; nu gör vi en insats här”. Vi jobbar tillsammans, som en enhet med stark vi-känsla.
– Små saker spelar roll också. Som att det finns extra mycket fika i personalrummet under den här perioden. Det betyder mycket.
Saknar mest brödet
Även eleverna verkar hålla humöret uppe, säger Juan Moya Rodriguez.
– De flesta tycker att det är skönt att sluta tidigare på dagarna. Och dessutom ökar också deras vi-känsla, när de befinner sig i samma grupp hela tiden.
Men det finns en sak som eleverna saknar.
– Vi är väldigt bortskämda eftersom skolan brukar baka eget bröd, som är väldigt gott. Men nu har man tagit bort brödet och smöret för att minska smittspridningen. Så det är egentligen där det märks mest, avslutar Juan Moya Rodriguez med ett skratt.
Viktigt med en frizon
Rektor Marie Ahlén tycker att det är viktigt att skolan får vara en frizon från det som händer i samhället.
– Barnen är glada över att vara tillbaka efter påsklovet. Här är allt ungefär som vanligt, vilket ger en trygghet. Jag tror att de mår bra av att vara här.
Jag tror att de mår bra av att vara här
Hon är väldigt stolt och tacksam över att hon har den personal som hon har.
– De är fantastiska, och hoppar in och hjälper till där behövs. Jag försöker se till att uttrycka det också, så att de får höra det. Det är väldigt fin stämning på skolan.
Hon avslutar med sina två viktigaste lärdomar från den här tiden:
– En viktig sak är förtroende; att vi litar på varandra inom personalgruppen. Vi har också förtroende från min chef, det vill säga chefen för utbildningsområdet.
– Det är också viktigt att ha mod att tänka nytt. Det behövs för att kunna göra vårt bästa för våra elever, och samtidigt själva må så bra som möjligt.
