– Rättshaverister använder ofta bilder som på ett absurt sätt förstärker vad de upplever: "du är en elak kossa, som behandlar de gamla som boskap på väg till slakt", berättar Jakob Carlander.

Foto: Göran Billesson

Vanmakt och rädsla i svåra möten med rättshaverister

En flod av grova och hotfulla mejl. Anmälningar i instans efter instans. Anhöriga som på arbetsplatsen ställer sig i vägen för anställda. Människor med ett rättshaveristiskt beteende leder till känslor av vanmakt, frustration och rädsla hos människor i offentliga sektorns kontaktyrken, förklarar psykoterapeuten Jakob Carlander.

rattshaveriaHan har skrivit en ”handbok för yrkesverksamma”, tillsammans med psykologen Andreas Svensson: Möta människor med rättshaveristiskt beteende (Gothia fortbildning 2015). Boken bygger på samtal med anställda i många olika verksamheter som har erfarenheter av detta. Den består av två delar:

Artiklarna bygger på ett föredrag på en fortbildningsdag för äldreomsorgschefer, och på läsning av boken.

”En dag kommer rättvisan och sanningen att segra”

En person med rättshaveristiskt beteende är, med rätt eller orätt, missnöjd med någonting – precis som vi alla kan vara ibland. Men rättshaveristen kan inte släppa det och gå vidare, utan fastnar och låter missnöjet fylla sitt liv.

– En rättshaverist ägnar den mesta tiden åt sin kamp. Konflikterna växer, som ringar på vattnet. De tolkar många gånger verkligheten på ett bisarrt sätt, säger Jakob Carlander. Man ska inte blanda ihop rättshaveristiskt beteende med att människor reagerar på något som inte fungerar. Vi har alla rätt att reagera då, till och med en skyldighet att göra det.

Har du ingen yrkesstolthet? Du och socialchefen borde söka er till ett koncentrationsläger.

Han berättar om två fall, som ger en bild av hur rättshaveristiskt beteende kan se ut i praktiken.

En dotter är varje dag hos sin demenssjuka mamma. Läkaren har haft ett så kallat brytpunktssamtal, om att övergå från behandling till palliativ vård, lindring i livets slut. Men dottern kräver behandling med penicillin och dropp, och motsätter sig smärtlindring som kan försvåra andningen. Dottern får sin vilja igenom, men hon blir inte mindre missnöjd för det.

Hon granskar kritiskt allt de anställda gör, och för anteckningar. Några gånger försöker hon handgripligen hindra vissa av de anställda att komma in till mamman, hon ställer sig helt enkelt i vägen. Kuratorn erbjuder henne att mamman får flytta till ett annat boende. Men dottern vägrar.

Ett annat exempel. I sin e-postlåda finner en enhetschef en dag ett brev från en anhörig, som samtidigt skickar det till en lång rad chefer och andra i kommunen:

”Vi blir sämre behandlade än boskap. Har du ingen yrkesstolthet? Du och socialchefen borde söka er till ett koncentrationsläger. Du är avskyvärd. Jag kommer att anmäla dig till IVO (Inspektionen för vård och omsorg). Är du stolt över att bli anmäld? En dag kommer rättvisan och sanningen att segra. Är det inte snart läge för dig att avsluta din tjänst här?”

Tusen brev i veckan

En anställd kan få tusen brev i veckan av samma person, ibland ett i minuten, enligt reportage i fackförbundspress. Rekordet är förmodligen 32 000 brev från en enda person. Breven är ofta mycket grova och aggressiva, och med hot om att anmäla till myndigheter, som i fallet ovan, och om att få massmedier att uppmärksamma det som hänt. E-post är en uppfinning som kraftfullt har underlättat för personer med det här beteendet!

– De som skickar alla dessa mejl, som många gånger har samma innehåll, skriver ofta på ett speciellt sätt som gör att breven avviker från hur det brukar se ut: VERSALER, förstorade textavsnitt, färgad text, och många frågetecken och utropstecken staplade på varann, berättar Jakob Carlander. De skickar dem ofta till många personer samtidigt.

– Brevskrivarna använder bilder som på ett överdrivet och absurt sätt förstärker vad de upplever: ”ditt svar var en verbal våldtäkt”, ”ni är som en grupp SS-generaler”, ”du är en elak kossa, som behandlar de gamla som boskap på väg till slakt”, ”när du säger så till mig, är det som att bli överkörd av ett tåg”.

Spelar in samtal och filmar anställdas arbete

Så här beskriver Jakob Carlander några typiska drag i ett rättshaveristiskt beteende:

– Personerna har långa och omständliga berättelser, som följer en bestämd ritual. Och de vill gärna vid varje nytt tillfälle berätta allt från början. De kan ha lärt sig en del dokument utantill.

– De ställer ofta krav som inte går att förena med de regler och lagar som finns, eller med forskningsresultat och beprövad erfarenhet. Det gäller exempelvis vilken behandling som en omsorgstagare ska ha, hur man ska utföra behandlingen, och vem som får göra det. Många försöker alltså lära yrkesutövare hur de ska utöva sitt yrke.

– De begär ut alla tänkbara handlingar. Ibland för att de är misstänksamma och vill se vad som står, ibland för att bestraffa de anställda som får mer att göra.

De spelar gärna in samtal med ansvariga i vården. Det förekommer att de filmar anställda som utför sina arbetsuppgifter.

Elva tusen anmälningar på fem månader

De är mycket benägna att anmäla till många instanser, överklagar gärna – och skickar hela tiden kompletteringar av uppgifter. Jakob Carlander tar som exempel på hur det kan vara när det som är värst: en enda person gjorde under fem månader 11 000 anmälningar till ett kontor för Inspektionen för vård och omsorg.

Det förekommer inte så sällan att de, efter att deras egen kamp är avslutad, vill bli ombud för andra: ”Jag vill inte att någon annan ska drabbas av det som vi har varit utsatta för”. Ofta talar de om att de har ”generalfullmakt” – utan begränsningar. Men Inspektionen för vård och omsorg har slagit fast att det inte finns lagligt stöd för att överlåta en patients rätt att bestämma över sina önskemål om vård och behandling till någon annan. Och patienten kan ju inte heller själv bestämma över den vård och behandling som vårdgivaren ska ge.

En procent stod för 30 procent av ”kontakttiden”

Det finns ingen svensk kartläggning av hur vanligt det är med rättshaveristiskt beteende. Enligt en studie i Australien utgjorde rättshaverister bara en procent av alla som hade kontakt med kommunen. Men den procenten stod för 30 procent av tiden som gick åt till kontakterna med medborgarna (brukare, anhöriga, skolföräldrar etc), berättar Jakob Carlander.

Man möter rättshaveristiskt beteende inom områden som berör förluster och separation, när det gäller relationer, arbete och hälsa, men också tillsyn, tillstånd och inspektion. Sammanlagt är det stora grupper i offentliga sektorn som råkar illa ut (även inom staten, framförallt Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen).

Offentliganställda har direktkontakten, men rättshaverister använder också andra typer av arenor för att nå ut med sitt missnöje: insändare i tidningar, samtal till ”Ring P1”, och möten i föreningar.

Jakob Carlander menar att man kan se olika grader i rättshaveristiskt beteende, och han använder en vanlig skala när det gäller psykiska diagnoser: minimal, lindrig, måttlig och svår. Någonstans i mitten kan människor tillfälligt, i en speciell situation, hamna i ett rättshaveristiskt beteende. Men i de svårare fallen kan det pågå i år efter år och gå riktigt illa – såväl för personen själv (som lider svårt), som för omgivningen.

Aggressiv självhävdelse parad med misstro

Vad ligger bakom? En äldre diagnos, som levde kvar ännu i början av 1980-talet, hette ”kverulansparanoia”, berättar Jakob Carlander.

Psykiatrikern Jan-Otto Ottosson skrev 1983 i boken ”Psykiatri” att den som är drabbad av ”kverulansparanoia” är ”präglad av aggressiv självhävdelse, parad med misstro mot auktoriteter och samhällets administration. Det är en man som håller på sin rätt, överklagar från instans, och som i avslag ser bevis på samhällets ruttenhet och systematiska maskopi mot honom”. Diagnosen är borta, men människor som har detta beteende är det inte.

En noterbar skillnad är att man idag inte skulle tala om ”en man”. Även inom det här området har kvinnorna ryckt fram de senaste 30 åren. Jakob Carlander konstaterar att det verkar som om män oftare får det här beteendet när det gäller ekonomi och vad de har rätt till enligt lagen, kvinnor har det oftare i frågor som har med relationer att göra. Men rätthaveristiskt blir allt mer könsneutralt.

Sätta sig in i andras tankar och känslor

Det kan vara viktigt för den som blir utsatt för människor med rättshaveristiskt beteende att förstå att dessa har problem med att något som kallas mentalisera. Det handlar bland annat handlar om förmågan att sätta sig in i andras inre världar av känslor och tankar och föreställningar. Människor med rättshaveristiskt beteende är svaga när det gäller att mentalisera.

De som är bra på att mentalisera begriper lättare hur andra – och de själva – agerar, och varför. Jakob Carlander tar som exempel följande väsentliga insikt: ”Den som lämnar mig det här beskedet, säger inte detta för att vara elak”.

En annan viktig del i att kunna mentalisera är att förstå detta: ”Det som finns i mitt sinne, finns just i mitt sinne – och inte hos den andra”.

Narcissism och paranoia

Rättshaverism har inte någon egen diagnos. Istället finns det flera diagnoser som i kombination förklarar varför rättshaverister gör som de gör. Jakob Carlander talar om att dessa personer inte kommer ur en traumatisk krisreaktion, det vill säga en mycket starkt reaktion på någonting svårt, som exempelvis förlust av en anhörig. De hamnar i ett tillstånd då de ältar och grubblar, samtidigt som de har ångest.

Det finns också några personlighetsdrag som man kan se hos personer med svårt rättshaveristiskt beteende, förklarar Jakob Carlander. Ett är narcissism, som begränsar personens perspektiv: ”jag och mina upplevelser är viktigare än allt annat”. Ett annat är paranoia: ”jag vet att beslutet är felaktigt och manipulativt”.

Hur ska man som chef och medarbetare reagera på rättshaveristiskt beteende? Vad kan man göra? Läs om detta i artikeln ”I samtal med rättshaverister är svalkande likgiltighet bra”.

Text: Mats Utbult, 09 augusti 2016

Senaste artiklar

Här är medarbetarenkäten en del av SAM

Färre frågor, men vassare och mer vetenskapligt baserad. Västra Götalandsregionens nya medarbetarenkät har omarbetats rejält. – Vi trycker hårt på att medarbetarenkäten är en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet, säger…

Arvika testar kollegiala samtal mot stress

Förskolan i Arvika har prövat kollegiala samtal i grupp, som ett sätt att minska risken för utmattning. Rehabkonsulten Marie Niljung tror starkt på metoden, även om det har varit lite…

Områden

Tillsammans skapar vi en arbetsplats som får oss att må bra.

Var vill du börja?

Läs mer om SAM

SAM

Video

Verktyg

Vill du skapa en frisk arbetsplats? Våra verktyg är baserade på forskning och testade av kollegor till dig.

Här hittar du riktigt bra stöd på vägen!

Så gör andra

Hur jobbar andra med sin arbetsmiljö? Hämta tips och inspiration till din arbetsplats!

Video

Vad säger forskningen?

Allt fler forskare uppmärksammar arbetsmiljö som en framgångsfaktor för friska arbetsplatser. Här får du veta vad de kommit fram till.

Vilken ny kunskap kan ni använda?