Tidiga insatser för barn – nu sprids Skottlandsmodellen

Samma språk, samma verktyg och samma barnfokus. Med barnets bästa för ögonen använder allt fler kommuner en skotsk samverkansmodell för att stötta familjer i tid. Nu pågår forskning om effekterna av Skottlandsmodellen, och om hur den påverkar arbetsmiljön för dem som arbetar med den.

Unga som far illa eller hamnar snett är ett misslyckande. Väl riktigt på glid kan det vara svårt att vända utvecklingen. Lägg därtill misstro mot socialtjänsten, som ska skydda barn och stötta familjer. Förutom att unga far illa eller gör andra illa är risken frustrerad personal, ibland hotad – såväl i socialtjänst som skola. Hur kan vi vända det här?

Ett sätt är att börja med socialt arbete mycket tidigare och att samverka mer för barnets bästa. Det kallas tidiga samordnade insatser (TSI) och är en omställning inom socialt arbete.

Skottlandsmodellen minskar byråkrati

I Sverige pågår ett arbete med TSI inspirerat från Skottland. Skottland har en internationellt uppmärksammad modell för att nå utsatta barn och unga. Skottlandsmodellen innebär tidiga samordnade insatser från professioner som möter barn och föräldrar. Alla Skottlands kommuner arbetar sedan 2016 enligt samma modell. Den ger skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården verktyg för att stötta barn tidigt, med barnets och familjens behov i fokus, och med så lite byråkrati som möjligt.

Sedan Skottlandsmodellen infördes i Skottland har både ungdomsbrottsligheten och antalet omhändertagna barn minskat. Utvärderingar visar att modellen har gett bättre möjligheter att ge barn det stöd de behöver genom en smidigare och tydligare arbetsprocess.

Forskning om Skottlandsmodellen

– Det här är ett sätt att försöka överbrygga glapp, att koppla ihop organisatoriska mellanrum. Och att få en gemensam begreppsapparat, säger Agneta Mallén, universitetslektor vid Lunds universitet.

Hon leder ett Brå-finansierat forskningsprojekt om tidiga samordnade insatser för barn som kan utsättas för eller hamna i kriminalitet. En frågeställning är hur medarbetare upplever de nya yrkesrollerna och arbetssätten. Forskarna har hittills observerat projektgruppsmöten och intervjuat chefer och medarbetare i förskola och grundskola i Malmö stad. Malmös pilot kallas Trygga barnet och utgår från Skottlandsmodellen.

Positivt gensvar i förskolorna

– Verksamheterna ska vara med och skapa processen, vilket inte är så lätt alla gånger när man har olika verksamhetskulturer, säger Agneta Mallén.

I Skottlandsmodellen ingår en rad gemensamma verktyg för att prata med barn och vårdnadshavare för att få en bild av barnets värld, oavsett ålder. Ett viktigt verktyg är ”må bra-hjulet” med åtta indikatorer för barnets välbefinnande. Indikatorerna används inte bara vid oro eller sårbarhet utan förebyggande för alla barn, faktiskt redan inom mödravården. Reaktioner från förskolan i Malmö visar att det här är efterlängtat.

– Man vågar ställa frågor till föräldrarna och vågar vara extra nyfiken på ett sätt man kanske inte hade gjort annars. Det är väldigt uppskattat, berättar Agneta Mallén.

Exempel: en småländsk version av modellen

Medan Malmö är i startgroparna för Skottlandsmodellen har andra kommit längre. I Kronobergs län fattade redan 2017 de åtta kommunerna, regionen och Polismyndigheten ett gemensamt beslut om att införa en länsgemensam modell för barn och unga med inspiration från Skottland.

Då hade antalet placerade barn blivit fler, kostnaderna ökat och socialtjänsten mäktade knappt med. Var lösningen att anställa fler? Inte när det snarare rådde brist på socionomer och socialsekreterare.

Därtill fanns en stigande mängd regeringsdirektiv och olika projekt med nya synsätt och arbetssätt för att jobba mer förebyggande mot kriminalitet och utsatthet bland barn och unga.

– Vi såg vår chans att samla ihop alla processer och direktiv och göra det så lätt som möjligt för medarbetarna genom att hitta en länsövergripande process med gemensam struktur och ett gemensamt språk, berättar Erika Lagergren, länsgemensam processledare.

Så föddes Kronobarnsmodellen, som blev det småländska namnet på det länsgemensamma arbetssättet.

Samverkan kräver gemensamt språk

De första ett och ett halvt åren användes till att hitta ett gemensamt språk och gemensamma verktyg över yrkes- och förvaltningsgränser med utgångspunkt i Skottlandsmodellen.

– Vi ville göra ett så grundligt arbete som möjligt. Det var också viktigt att medarbetare inte skulle känna sig pressade, säger Erika Lagergren, som understryker hur viktigt det är att olika professioner samlas mycket och pratar tillsammans.

Hon beskriver en diskussion som visar hur viktigt det är med en gemensam begreppsvärld och hur olika uppfattning olika yrkesroller kan ha. En liten grupp skulle arbeta med må bra-hjulet, där begreppet trygghet finns med.

– Några satt med armarna i kors. En deltagare, en polis, sa: vi vet vad vi menar med trygghet.

Då bad Erika Lagergren alla att definiera ordet trygghet när hon räknat till tre. Polisen nämnde fysisk trygghet, psykologen anknytningsteori och förskollärarna sa att det ju handlar om hur barnet leker med de andra på lekplatsen.

– Hur frustrerade hade man varit över att samverka med så olika bilder? Släpper vi dessutom in en tioåring och dess vårdnadshavare, kanske från ett land utanför Europa, så finns ytterligare helt andra tankar.

Läs också: Så jobbar de i Växjö med tidiga insatser för barn