Hot och våld är den vanligaste orsaken till allvarliga arbetsolycksfall för anställda inom socialt arbete. De har också en hög risk för långvarig sjukfrånvaro med psykisk diagnos. För de som jobbar som socialsekreterare finns dock tecken på att arbetssituationen har förbättrats. Det här visar ny statistik och forskning.
Afa Försäkring har valt att titta närmare på sin statistik om allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro för anställda inom socialt arbete. Det handlar bland annat om socialsekreterare, behandlingsassistenter, socialpedagoger, kuratorer, psykologer och diakoner. Statistiken finns i en ny rapport, som nyligen presenterades vid ett livesänt hybridseminarium.
Rapporten bygger på siffror från Afa Försäkrings skadedatabas. Analytikerna har där brutit ned statistiken för att kunna titta närmare på vad som orsakat arbetsskador och långa sjukskrivningar. De har bland annat sorterat uppgifterna utifrån de olika yrkesrollerna inom socialt arbete.
Utmattning vanlig orsak till lång sjukskrivning
Anställda inom socialt arbete löper högre risk att drabbas av långvarig sjukskrivning än andra yrken inom kommuner och regioner. Men risken har faktiskt minskat för gruppen de senaste åren.
Den absolut vanligaste orsaken till långa sjukskrivningar är reaktion på svår stress, exempelvis utmattningssyndrom. Den näst vanligaste orsaken är så kallat förstämningssyndrom, som framför allt handlar om depressionsdiagnoser. Det är kvinnor i 40-årsåldern som löper högst risk att drabbas.
Misshandel och hot bakom många arbetsolycksfall
Risken för arbetsolycksfall ligger under genomsnittet för hela den svenska arbetsmarknaden. Men några yrkesgrupper inom socialt arbete sticker ut när det gäller risken för allvarliga arbetsolycksfall. Det gäller främst behandlingsassistenter och socialpedagoger. Här är risken högre än genomsnittet för hela den svenska arbetsmarknaden.
Hot och våld – det vill säga att man blir misshandlad eller hotad på jobbet – är den vanligaste orsaken till ett arbetsolycksfall. Någon form av fysisk attack ligger bakom hela fyra av fem sådana olyckor. De som löper högst risk att drabbas av olycksfall på grund av hot och våld är behandlingsassistenter och socialpedagoger.
Hög personalomsättning fortfarande vanligt
Det är idag välkänt att socialsekreterare, särskilt de som har ansvar för utredningar av barn och unga, ofta arbetar under påfrestande villkor. Deras arbetsplatser har också ofta en hög personalomsättning. Men här finns också positiva trender.
Pia Tham är professor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle. Hon berättade om sin forskning om socialarbetares arbetsvillkor ur ett 15-årigt perspektiv.
Problemet med personalomsättning hänger kvar
En slutrapport om det publiceras våren 2023, och hittills kan man se två övergripande mönster: De första åren av 2000-talet försämrades arbetsvillkoren, men från 2018 ser man en förbättring på flera olika områden. Betydligt färre av de intervjuade anger att de ofta har för mycket att göra, ofta måste arbeta övertid eller att arbetet hopar sig.
Den andra trenden är att arbetet blivit mer specialiserat och avgränsat.
Men även om mycket blivit bättre, finns det fortfarande en hel del kvar att ta itu med, menar Pia Tham.
– Problemet med personalomsättning hänger kvar. 43 procent säger att det är troligt att de kommer att söka nytt arbete.
Stora skillnader mellan sjuka och friska arbetsgrupper
Ett område i Pia Thams forskning sticker ut – nämligen skillnaden mellan sjuka arbetsgrupper och friska. Sjuka arbetsgrupper innebär i det här fallet att mer än 50 procent av gruppmedlemmarna uppskattat sin hälsa som sämre än genomsnittet för alla socialsekreterare i studien. I friska grupper är det tvärtom – mer än 50 procent har uppskattat sin hälsa som bättre än genomsnittet.
När det till exempel gäller arbetskrav svarar hela 71 procent i de sjuka grupperna att de ofta har för mycket att göra, jämfört med 28 procent i de friska grupperna. Och 50 procent svarar att man ofta får arbetsuppgifter utan att få de resurser som behövs för att utföra dem, jämfört med 5 procent i de friska grupperna.
– De sjuka grupperna avviker så pass mycket jämfört med de friska att det är något vi behöver undersöka vidare, säger Pia Tham.
