På en specialistmottagning är det mycket att lära för den som kommer ny. Då kan en mentor vara till stor hjälp. På Uddevalla sjukhus stöttas nya sjuksköterskan Mikaela Siver av en mentor hela första året på det nya jobbet. Det har också gett nya och utvecklande arbetsuppgifter för specialistsjuksköterskan Eva Axelsson.
Varje vardag besöker mellan 200 och 300 patienter öppenvårdsmottagningen på ögonkliniken på Uddevalla sjukhus. Med så många patienter är det den största kliniken sett till patientflöden efter sjukhusets akutmottagning.
Hit kommer alla möjliga patienter, men en stor grupp är de med kroniska ögonsjukdomar som behöver göra återkommande kontroller och undersökningar, berättar vårdenhetschefen Marina Flingmark.
Hon har 31 sjuksköterskor, optiker, ortoptister och undersköterskor anställda på sin enhet.
Eftersom det är en specialistmottagning behöver alla ha särskild kunskap om de instrument och den utrustning som de och läkarna använder vid sina undersökningar. Sjuksköterskorna gör dessutom vissa självständiga bedömningar av patienterna utan att läkare är inblandade.
— Hit till oss kommer sällan helt nyexaminerade sköterskor. De har ofta några års allmän sjuksköterskeerfarenhet. Men som nya här behöver de ett stort stöd, säger hon.
Mycket nytt att lära
En av de senast anställda sjuksköterskorna på mottagningen är Mikaela Siver. Innan hon började här för ett år sedan hade hon jobbat som sjuksköterska inom olika verksamheter i åtta år. Hon var alltså ganska typisk för de som börjar på ögonkliniken.
— Detta är en specialitet så mycket är helt nytt. Jag hade till exempel aldrig provat synen på en patient innan jag började här. Vissa grejer känner man igen men långt ifrån allt, säger hon.
Nästan samtidigt som hon började sitt nya jobb startade Västra Götalandsregionen ett projekt kallat Senior arbetskraft.
Tanken med projektet är att erfarna medarbetare ska stötta nya kollegor genom att fungera som mentorer för dem. På det viset skulle mångårig personal som är svåra att ersätta också bli lockade att stanna kvar längre i yrket.
Komplement till handledningen
När Marina Flingmark fick höra om mentorsprojektet tyckte hon att det lät spännande. Hon såg att det skulle vara ett bra komplement till den introduktion av ny personal som de redan har. I projektets första omgång fick drygt 10 vårdenheter pengar för att kunna avsätta mentorstid och ögonkliniken blev en av dem. Klinikens erfarna specialistsjuksköterska Eva Axelsson blev mentor.
Alla vårdenheter som blev antagna i projektet, fick bestämma själva hur de ville fördela mentorstiden. Eva fick en timme i veckan till att vara mentor åt Mikaela och två andra nyanställda sjuksköterskor på enheten.
Marina Flingmark och Eva Axelsson började med att göra en planering. I ett rullande schema fick de tre nya sjuksköterskorna träffa Eva Axelsson ensam och den fjärde veckan träffades alla fyra tillsammans på veckans mentorstimme. På det viset fick var och en ställa sina egna frågor och få personligt stöd. Dessutom fick de möjlighet att den fjärde veckan tillsammans gå igenom mer praktiska moment som hur något instrument eller verktyg fungerar.
Mentorn ger mer kontinuerlig kontakt
Sedan tidigare har alla nyanställda en handledare som lär upp dem på nya moment. Det kan vara en särskild typ av undersökning som de gör på en patient, eller hur ett instrument eller verktyg fungerar.
— Skillnaden mellan handledaren och mentorn är att mentorn ger en mer kontinuerlig kontakt under ett års tid. Handledaren finns där i vardagen för praktiska moment och kan svara på snabba frågor, säger Mikaela.
När Eva Axelsson har haft sina mentorsträffar med de nyanställda har de satt sig avskilt i ett ledigt konferensrum eller undersökningsrum. De har pratat om frågeställningar som har varit aktuella i stunden.
Jag tycker de kan mer än de tror och jag får påminna dem om det.
— När man är ny och oerfaren upplever man ofta att det är mycket man inte kan. Men jag tycker att de kan mer än de tror och jag får påminna dem om det, säger hon.
Diskuterat etiska frågeställningar
Mentorsträffarna har blivit ytterligare ett utbildningstillfälle. Hon har också kunnat fånga upp om adepterna behöver mer utbildning utöver det som ingår i den vanliga introduktionen.
De har också pratat om mer övergripande frågor som inte direkt rör ett instrument eller undersökning. En sak som Mikaela Siver har funderat över är hur hon ska hantera frågor från patienter som hon inte har svar på direkt i stunden. De har också diskuterat etiska frågeställningar och hur patientflödet fungerar på kliniken.
— Vid ett tillfälle pratade vi om dokumentation. Det skiljer sig jättemycket åt vad man skriver i journalen på olika avdelningar. Det fanns en fras som jag inte förstod som man skrev, säger Mikaela.
Pandemin har påverkat
Under året som har gått med Corona-pandemin har tyvärr mentorsprojektet fått stå tillbaka vid några tillfällen. Under några perioder har Mikaela Siver blivit utlånad till andra avdelningar och därför har inte hon och Eva kunnat genomföra alla mentorsträffarna.
För mentorn Eva Axelsson gav projektet också möjlighet att utveckla hur hon kan stötta nya medarbetare. Vid två tillfällen har alla mentorerna i projektet fått träffa varandra och utbyta erfarenheter och tips.
Mikaela Siver tycker att det har varit väldigt positivt att få möjlighet till mer stöd genom mentorsprojektet. Bara vetskapen att man har ett forum till att ta upp sina funderingar i, är en trygghet.
— Jag ställer många frågor till mina handledare. Men det är oftast korta snabba frågor för att komma vidare med en undersökning av en patient. Däremot är det svårt att hinna med att diskutera djupare kring saker man funderar på. Det har mentorsträffarna gett tid till.