Ett väldigt lovvärt och ambitiöst projekt, med en oväntad extra vinst. Det tycker forskaren Roy Liff om Västra Götalandsregionens mentorsprojekt, där nyanställda specialister får stöd av erfarna mentorer det första året på den nya arbetsplatsen.
2020 startade Västra Götalandsregionen ett projekt för att låta erfaren och äldre personal få tid för att stötta yngre medarbetare. Den äldre personen skulle fungera som mentor för den yngre så kallade adepten. Sex yrkesgrupperna är med i projektet: läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter och biomedicinska analytiker.
Forskarna Roy Liff och Ewa Wikström från Göteborgs universitet fick i uppdrag att studera införandet av projektet. De har intervjuat tre chefer och sexton mentorer, och har nu publicerat en rapport om det.
Forskningsprojektets fokus har varit att titta på hur deltagarna har infört mentorskapet på sin arbetsplats. I intervjuerna har forskarna ställt frågor till chefer och mentorer om vilka aktiviteter de har utfört i mentorsrollen och vilka erfarenheter mentorerna har från sina möten med adepterna.
Kom att handla mer om att behålla yngre
Från början var tanken med projektet att få äldre personal med specialistkunskap att stanna längre i yrket. Men successivt har det förskjutits till att mer handla om att behålla yngre inom specialistområden. Övergången från när man som till exempel nybliven specialistläkare ska gå över till att bli en alltmer självständig läkare med jourer och bakjourer kan vara svår.
— De kan känna sig osäkra på att klara av jobbet. Det kan bli oerhört traumatiskt att ställas inför allvarliga situationer som man inte klarar av. Även inom andra yrkeskategorier kan personerna bli så negativt påverkade av sin yrkeserfarenhet att man väljer att lämna specialistsjukvård för verksamheter inom sjukvård men utan direkt patientarbete, säger Roy Liff.
Fler tillfällen till frågor
Genom mentorsprojektet har mindre erfaren personal fått mer tid till att gå bredvid en erfaren person. Adepterna får träna mer och de får fler möjligheter att ställa frågor vilket ger större trygghet att klara specialistrollen.
En grundtanke från projektledningen i mentorsprojektet har varit att låta deltagarna själva styra upplägget. Som Roy Liff ser det hade ett alternativt upplägg varit att prata med deltagarna om skillnaderna mellan handledning och mentorskap.
Men från projektledarens sida ville de inte styra upp projektet utifrån ett teoretiskt resonemang om mentorskap. I stället valde de att låta alla deltagarna pröva den metod och modell som de tycker passar dem bäst.
Deltagarna fick bestämma metod
Att man har gjort så är både den starka och svaga sidan i projektet som Roy Liff ser det.
—Som mångårig intervjuare i forskningsprojekt har jag aldrig upplevt att deltagare pratar så positivt om hur bra det här har varit. Deltagarna ser inga bekymmer, svagheter eller svårigheter i projektet, säger Roy Liff.
Anledningen till det tänker han har att göra med att det har funnits en stark vilja i organisationen att ha en form för överföring av kunnande från äldre till yngre. Dessutom har man låtit deltagarna få välja en modell för mentorskapet som ligger nära det som man brukar göra.
Mentorskap – inte praktisk handledning
Baksidan som Roy Liff kan tänka sig med den här modellen är att man inte till fullo utnyttjat den roll som mentorskapet kan ha och som skiljer sig från handledarrollen, som mer handlar om att lära ut praktiska moment.
Mentorskapet är en längre relation.
— I mentorskapet kan finnas djupare dimensioner som man kanske inte upptäcker om man bara utgår ifrån den traditionella handledarrollen som modell. Mentorskapet är en längre relation som kan skapa en förtrolighet mellan mentor och adept och ge en chans att fånga upp frågor kring trivsel och yrkesval hos adepten.
Roy Liff poängterar att de alltså inte har sett de här negativa sidorna bland de intervjuade, men pekar på det som en risk.
Nu intervjuas adepterna
Redan nu är Roy Liff och hans kollega Ewa Wikström igång med den andra delen av studien. I den ska de intervjua adepterna som har ingått i mentorsprojektet. Och inte förrän de har blivit intervjuade går det att säga hur projektet har fungerat, men så här långt är deltagarna mycket positiva.
— Det har blivit mer tid till lärande situationer. Det blir en lägre tröskel att ställa frågor. Det ger också tillfälle till en trevlig social situation mellan mentor och adept som på sikt kan leda till djupare frågor kring yrkesval.
