Arbetar du hemifrån? Tänk dig att en forskare ber dig att fotografera hur du har det. Vad skulle du fota då, och vad skulle du berätta om bilderna? Just det ska ett 50-tal anställda i två kommuner göra nu.
Risken för smittspridning av covid-19 har gjort att arbetslivet förändrats stort på mycket kort tid. Det har inte hänt förut i modern tid att människor uppmanas stanna hemma på det sätt som skett under pandemin. Därför finns det inte heller någon forskning om vad som händer när arbetsplatser stänger och medarbetare tvingas att arbeta hemifrån under en längre period.
Att arbeta hemifrån är i sig inget nytt. Även tidigare har det varit möjligt för många vars arbetsuppgifter inte är platsbundna. Skillnaden är att det som förut byggde på frivillighet nu blivit en påtvingad verklighet.
Frågan är vad som händer när människor tvingas arbeta hemifrån. Och mer precist vad som händer när gränsen mellan privatlivet och arbetslivet plötsligt utmanas.
Forskaren Kristina Palm har i ett tidigare forskningsprojekt ringat in ett antal strategier som människor har för hur de vill hålla isär eller väva ihop arbete och privatliv. Nu ska hon och forskarkollegorna Calle Rosengren och Gisela Bäcklander bygga vidare på den forskningen.
Arbeta hemifrån tidigare frivilligt
– Den här pandemin ger oss en unik möjlighet att undersöka vad som händer när människor tvingas att använda en annan strategi än de annars skulle ha gjort, säger Kristina Palm.
Forskarna har en hypotes som de arbetar efter.
– Om man har möjlighet att välja strategi så är det bättre än om man tvingas till en strategi. Nu vill vi fånga det här tvingandet och se vad det gör med människor.
Att arbetet spiller över i hemmet är en sida av det som nu händer, men att hemmet spiller över i arbetet är en känsligare fråga, enligt Kristina Palm.
– Det kommer sig av att vi är anställda för att göra ett arbete på arbetet, och att det inte har något med ens privata person att göra.
Fotograferar sin arbetsplats hemma
Hennes erfarenhet är att det finns som en osynlig mur mellan arbete och privatliv.
– Men nu när vi har digitala hjälpmedel så går de här världarna ihop. Under corona kan det vara så att ens arbete på ett plan fungerar utmärkt att göra hemma. Men det kanske ändå inte fungerar för att jag har en partner som också arbetar hemma. Eller så bor vi trångt eller har andra skäl.
Nu ska ett 50-tal medarbetare och chefer i två mellanstora till stora kommuner ta fotografier från sin arbetsvardag. Deltagarna har fått anmäla sitt intresse och forskarna väljer bland intresserade. Det gäller att få en jämn fördelning av kön, åldrar och livsfaser, till exempel med eller utan barn, eller med utflugna barn.
Intervjupersonerna ska alltså först fota där hemma och sedan välja ut fyra av sina bilder och visa och berätta om dem för forskaren. Allt ska ske i digitala möten, forskaren kommer inte hem fysiskt till intervjupersonerna.
Mer makt till intervjupersonerna
– På det här sättet ger vi mer makt åt intervjupersonen, eftersom de ska ta fotografier som är betydelsefulla för dem.
Det vanliga är annars ofta att forskare följer fasta mallar och använder enkäter med färdiga frågor och kanske även några svarsalternativ som intervjupersonerna får välja mellan.
Med den här metoden vill vi få tag på viktiga frågor som vi som forskare kan missa.
– Med den här metoden vill vi få tag på viktiga frågor som vi som forskare kan missa genom vår egen förförståelse. Genom att ge mer makt till respondenten, intervjupersonen, kan vi upptäcka sånt vi som forskare inte tänker på.
Intervjupersonernas egna berättelser kompletteras med att forskarna ställer några frågor, som till exempel: ”Varför har du tagit den här bilden?” och ”Hur är den betydelsefull för dig?”.
Nya arbetssätt i spåren av corona
De ska även studera mer långsiktiga effekter av hemarbete, och vilka erfarenheter och arbetssätt som tas med in i det nya ”normala” arbetslivet efter att restriktionerna lättas. Forskarna kommer därför att studera två tidpunkter, den ena under corona och den andra post-corona, när pandemin är över.
Det finns utmaningar med att arbeta hemifrån vare sig man vill eller ej. Och det finns utmaningar för arbetsgivare och forskare om hur den här nya situationen ska hanteras.
Nu under corona suddas gränsen mellan arbete och privatliv ut ännu mer.
– Det är en gråzon ur ett etiskt perspektiv för hur långt en arbetsgivare och vi som forskare får gå in i det privata. Men det här är en fråga som blir allt viktigare. Nu under corona suddas gränsen mellan arbete och privatliv ut ännu mer, och vi kan med vår forskning belysa det.
Berättar under resans gång
Projektet ska pågå i 2,5 år. Men Kristina Palm och kollegorna i projektet kommer att dela med sig av sina iakttagelser och analyser medan forskningen pågår, och inte vänta tills de är helt klara. Det blir till exempel poddar, medverkan i filmer och tidningsartiklar.
– Vi ska bidra med tips och trix under resans gång.
Anledningen till det är att den här formen av påtvingat hemarbetet är så nytt. Då kan det vara bra om kunskaperna som de får längs vägen kommer till nytta direkt i verksamheterna, menar Kristina Palm.
Materialet kommer att publiceras i både vetenskapliga artiklar och populärvetenskapliga artiklar. Forskarna ska också sammanställa en del av fotona till en utställning i slutet av projektet.