Du tänker kanske inte på mattfransarna och sladdarna på golvet, men de kan orsaka stort lidande. Ta på fallolycksglasögonen och titta på vardagsmiljöns risker!
Fallolyckor från hög höjd, som i bygg- och industrijobb, kan leda till dödsolyckor. De är sedan länge uppmärksammade – till skillnad från fall från låg höjd, inklusive halkolyckor, trots att dessa ofta får allvarliga konsekvenser för de drabbade. De hör till de allra vanligast arbetsolyckorna och de drabbar kvinnor mer än män.
– Vi såg detta när vi arbetade med arbetsmiljörisker i städarbete, där fallolyckor ofta förekommer. Arbetsskadestatistik bekräftar att det är så på många håll, och framförallt inom vård och omsorg, säger forskare Ann-Beth Antonsson. Vi tror att en orsak till att det ändå inte blir så uppmärksammat är att många tycker att sådana här olyckor är för enkla och vardagliga. Alla har vi ju ramlat, av olika anledningar.
Enligt en amerikansk studie är det här de tio vanligaste orsakerna till fall i vården:
- Föroreningar på golvet
- Otillräcklig dränering från avlopp och rör
- Ojämna golv inomhus
- Ojämnt underlag utomhus
- Väder, snö och is
- Otillräcklig belysning
- Ledstänger och trappor
- Stegar och bockar
- Snubbelrisk, föremål på golvet
- Golvmattor
Alla har ju ramlat någon gång
Tillsammans med Lisa Schmidt och Cecilia Österman är Ann-Beth Antonsson med i ett forskningsprojekt om fallolyckor i vård och omsorg. Forskarna samlar erfarenheter av olyckor och vill ta reda på varför olyckorna inträffar och vad man kan göra åt dem. Syftet är att utveckla en förebyggande strategi och förebyggande metoder som de ska pröva och vidareutveckla på tre vårdarbetsplatser.
Forskarna arbetar efter en modell som lyfter fram de tre viktigaste faktorerna: människan, tekniken, organisationen (MTO).
– Alltför ofta tar de drabbade själv på sig skulden, förklarar Lisa Schmidt. Många tycker att de har klumpat sig. Det här är vanligt i vården också när det gäller exempelvis stick- och skärskador. Vi vill undersöka omständigheterna kring att så många råkar ut för fallolyckor, för allt kan ju inte bero på individers klumpighet!
– Det gäller att ha en organisation som gör att du har tid nog till att ta det lugnt när du förflyttar dig. Du ska inte behöva gena med städvagnen på två hjul runt hörnet, säger Cecilia Österman. Med en tidsplanering som utgår från att man har nerförsbacke och medvind finns det inte marginaler och då ökar risken för fallolyckor!
Genom att analysera 150 fallolyckor, som är anmälda som arbetsskada till Afa Försäkring, hoppas de hitta några grupper av orsaker som de kan ta itu med för att hitta lösningar. Hälften av de anmälda olycksfallen som de hittills studerat har inträffat utomhus. De flesta av dessa är halkolyckor under vinterhalvåret.
Synliggöra och sätta ord på riskerna
– I många av kommentarerna till anmälningarna om arbetsskador talar de drabbade om att ”det gick så fort”. Man tror inte att det ska hända, och då är man oförberedd, säger Lisa Schmidt.
Om de anställda blir mer medvetna om riskerna, skulle det säkert påverka hur de beter sig, enligt forskarna.
– En enkel första åtgärd för att minska olycksrisken skulle kunna vara att ägna en arbetsplatsträff eller liknande åt fallolyckor, säger Cecilia Österman. Bara genom att synliggöra och sätta ord på riskerna kan man förebygga. Det gäller att sätta på sig halk- och snubbelglasögon och gå igenom allt från mattfransar till hur skorna ser ut. Kanske bör ”fallolycksrisk” vara en egen punkt på skyddsrondslistan?
Något annat som man kan börja med att göra är att notera och följa upp incidenter, händelser då någon varit på håret att falla.
En enkel första åtgärd: ägna en arbetsplatsträff åt fallolyckor
Regler för säkrare förflyttning
– I vår städstudie kunde vi se att ett riskmoment var när städarna gick i trappor med saker i händerna och inte höll sig i ledstången, säger Ann-Beth Antonsson. Ett gott råd är att ta hissen när man behöver transportera saker mellan olika våningar.
Rent allmänt ska man se upp med att ha händerna upptagna när man rör sig. Idag är många frestade att ha mobilen i högsta hugg, fast man rör sig, kanske raskt till och med. Och i värsta fall kollar och pillar man på den samtidigt.
Forskarna menar att man på en arbetsplats, för att minska fallolycksrisken, bör bestämma sig för vissa förhållningsregler för hur man förflyttar sig. Detta förekommer på sina håll i USA. Lisa Schmidt berättar att det då ofta handlar om att de gått in för att arbeta med säkerhetsaspekterna i arbetsmiljön. Ett vanligt slagord har hittills varit ”Säkerheten först”. Men då tänker man lätt mest på större, dramatiska risker. Nu talar man istället om ”Alltid säkert” för att göra alla mer medvetna också om de vardagligare fallolyckorna.
En drivkraft i USA är att skador kan bli kostsamma för företaget. Men det förekommer också att företag i högriskbranscher, som oljeutvinning, satsar på ”Alltid säkert” även inne på kontoren – för att vara trovärdiga i sitt arbetsmiljöarbete ute på plattformarna till havs.
Forskarna hoppas att ett skifte i tankesätt från ”Säkerhet först” till ”Alltid säkert” kan bidra till att fallolyckorna på låg höjd får den uppmärksamhet som de förtjänar, på alla typer av arbetsplatser.
Inte bara halka
I Sverige har forskning om fall på låg höjd hittills i hög grad handlat om halkforskning. Mycket har det handlat om hur skor ska se ut för att man ska stå kvar på benen trots is- och oljefläckar.
Sådan forskning behövs. Men man behöver också en bredare kunskap om varför olyckor inträffar och hur man kan förebygga och förhindra att de överhuvudtaget uppkommer, både inomhus och utomhus, menar de tre forskarna.
En särskild typ av forskning är de fallolyckor som äldre pensionärer råkar ut, främst i hemmet, som orsakar såväl lidande som kostnader för sjukhusvård och efterföljande omsorgsbehov i hemmet. Här handlar det mycket om vad som händer när vi åldras.
En del kunskap finns att hämta här också för fallolyckorna i arbetslivet, tror Ann-Beth Antonsson. Det kan finnas metoder för att förebygga som går att använda, inte minst för de anställda som arbetar i andra människors hem. Fallolyckorna i arbetslivet är också fler och allvarligare bland de yrkesverksamma över 50–55 år.
