Varje år skadas 11 000 personer i fallolyckor. Många som drabbas arbetar inom vård, förskola och fritidsverksamhet, även om det förekommer i alla verksamheter.

Sanny Shamoun är forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet. Hon har tillsammans med sina kollegor tagit del av forskning och intervjuat personer som har råkat ut för en fallolycka inom vården. Deras analys visar att det är ovanligt att prata om fallrisker som en arbetsmiljöfråga. Dessutom saknas ofta ett förebyggande arbete. En stor del av de drabbade lägger ansvaret på sig själva.

Forskarna menar att det behövs kunskap och förståelse för vad fallolyckor är. En vanlig missuppfattning är att halka, snubbla och ramla i samma nivå inte räknas som en fallolycka, trots att dessa står för nästan tre fjärdedelar av alla fallolyckor och kan leda till långa sjukskrivningar.

Det går att arbeta förebyggande. Det bästa är att kombinera organisatoriska, tekniska och individuella åtgärder. Först och främst behöver frågan prioriteras i organisationen. Arbetsgrupper behöver veta varför fallolyckor inträffar och prata om vilka risker som finns på arbetsplatsen. Det är viktigt att tydliggöra regler och rutiner som minskar risken för fallolyckor. Alla behöver uppmärksamma och rapportera risker i vardagen. Sist men inte minst handlar det om att i samverkan på olika nivåer i organisationen arbeta systematiskt för att förebygga fallolyckor. Alla har ett ansvar och behöver bidra.