Idag, på den internationella kvinnodagen, och dagarna däromkring, får över 800 arbetsplatser besök av varsin arbetsmiljöinspektör som vill prata jämställdhet och arbetsmiljö med chefer och skyddsombud.
Det här är en äldre artikel och förhållanden kan ha ändrats. Läs gärna nyare artiklar på temat, se länkar upptill artikeln.
– Vi vill visa på nyttan av att ha ett genusperspektiv i det systematiska arbetsmiljöarbetet, säger Kersti Lorén, ansvarig för 8 mars-inspektionerna på Arbetsmiljöverket.
De arbetsplatser som får en 8 mars-inspektion är inte utvalda särskilt, utan inspektörerna kommer att fråga om jämställdhetsperspektivet i samband med inspektioner de ändå skulle ha utfört den här dagen.
– Det gäller att prata om hur det är på just den här arbetsplatsen, och inte vara för generell, säger Kersti Lorén.
Frågor som inspektörerna brukar ställa till chefer och skyddsombud på arbetsplatserna är bland annat:
- Hur många kvinnor respektive män jobbar här?
- Vad jobbar kvinnor respektive män med?
- Har män och kvinnor samma yrke? Gör de samma saker?
– Ofta jobbar män och kvinnor med olika saker, trots att de har samma befattning, säger Kersti Lorén.
– I parkförvaltningar till exempel, så är det ofta männen som kör ut växter i bilarna, medan kvinnorna är de som planterar växterna. Männen klipper ner buskarna med stora häcksaxen, medan kvinnorna går efter med sekatören.
Läs också: Bra arbetsmiljö är en jämställdhetsfråga
Kartlägg och jämför
I kommuner och landsting är det många arbetsplatser som har antingen mest kvinnor eller mest män anställda. Då blir det inte lika lätt att prata jämställdhet. Skillnaderna i villkor syns inte i en hemtjänstgrupp, när alla som jobbar där är kvinnor. Hur gör arbetsmiljöinspektörerna då på sina inspektioner den 8 mars?
– Det är knivigare, men det går också, säger Kersti Lorén.
Då kan de ställa frågor om skillnader i villkor för olika verksamheter inom samma kommun, för att få arbetsgivaren att göra riskbedömningar utifrån ett mer jämställt perspektiv. Vad är acceptabelt här i hemtjänstgruppen, jämfört med en arbetsplats där det arbetar mest män?
Ofta jobbar män och kvinnor med olika saker, trots att de har samma befattning
Samma metod kan man använda som chef eller skyddsombud, råder Kersti Lorén. Kartlägg och jämför med andra verksamheter i kommunen eller landstinget: Hur många medarbetare har cheferna i äldreomsorgen jämfört med till exempel den tekniska verksamheten? Hur ser hjälpmedel och verktyg ut som underlättar arbetet i de olika verksamheterna? Ta reda på vilka skillnader som är vanliga. Ju mer man vet, desto lättare blir det att göra en sådan kartläggning.
Använd avvikelserapporteringen för att se mönster
Att rapportera avvikelser är ett effektivt verktyg i det arbetet, tipsar Kersti Lorén. På en arbetsplats där alla anställda är duktiga på att rapportera risker, tillbud och olyckor kan man snart se ett mönster. Det kan handla om att man fick göra en förflyttning ensam fast man skulle vara två, för att man har kort om folk på morgonen när ingen vikarie har kunnat komma.
– Vi får ofta höra att avvikelserapporteringen inte ger effekt och att man sagt samma sak många gånger. Men det är bara det som finns på pränt som ”har hänt”. I allmänhet är de anställda otroligt duktiga på att rapportera allt som är avvikelser för vård och omsorgstagarna, men de glömmer ofta bort sin egen arbetsmiljö.
Kartläggning gjorde skillnader synliga
Arbetsmiljöverket har under flera år utvecklat sina metoder för att fånga upp och synliggöra skillnader i arbetsvillkor på manligt respektive kvinnligt dominerade arbetsplatser. Under åren 2011 till 2014 hade verket ett regeringsuppdrag att undersöka kvinnors arbetsmiljö utifrån fysisk belastning. Det gjorde de bland annat genom att mäta risken att få en belastningsskada på grund av arbetet.
Arbetsmiljöverket skulle också ta fram verktyg för riskbedömning med särskild inriktning på kvinnors arbetsmiljö. Inom ramen för det uppdraget besökte inspektörerna över 60 kommuner där de undersökte skillnaden i arbetsvillkor mellan äldreomsorg och teknisk verksamhet. Där såg de flera mönster – sådant som också visats tidigare av arbetsmiljöforskare.
Arbetsorganisationen påverkar skillnaderna
Inspektörerna såg att chefer i skola, vård och omsorg ofta hade ansvar för många fler medarbetare, än cheferna i teknisk verksamhet.
I skola, vård och omsorg fungerade kommunikationen med den högre ledningen ofta dåligt. Därför fick förvaltningschef och politiker inte veta så mycket om arbetsvillkoren ute på arbetsplatserna. I tekniska förvaltningar var det lättare för en medarbetare att lyfta på luren och prata med förvaltningsledningen, och kanske se till att få extra medel.
Skillnaderna fanns också i sådana konkreta saker som vem som skötte verksamhetens bilar. Omsorgsverksamheternas bilar sköttes av chefen eller en medarbetare. Det tog tid från den ordinarie verksamheten, och var egentligen ingenting de här personerna var experter på. I de tekniska förvaltningarna sköttes servicen av bilarna av en centralt placerad person.
– Det är sådana stuprör, man vet inte hur det ser ut i andra delar av organisationen. Det kunde vi visa med vår metod, säger Kersti Lorén.
I grunden handlar det om skillnader i hur man organiserar arbetet, menar hon.
– Det är en väldigt tydlig skillnad, det är något vi lärt oss under det här uppdragets gång.
Erfarenheterna från regeringsuppdraget Kvinnors arbetsmiljö har också påverkat arbetet med den nya föreskriften om socialt och organisatoriskt arbete (OSA). Föreskriften träder i kraft den 31 mars i år.
