”Vi blir alla människor”

10 februari 2020 Lästid: 6 min

På en psykiatrisk vårdavdelning på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har antalet tvångsåtgärder minskat drastiskt. Samtidigt har sjukfrånvaron bland personalen sjunkit. En nyckel till framgång har varit programmet Safewards, som är till för att förebygga hot och våld.

Safewards syns, till exempel i form av en affisch med ömsesidiga förväntingar på personal och patienter. Jonna Järvsén, Jonas Bolin och Lotta Hallgren tycker att programmet fungerar bra.
Safewards syns, till exempel i form av en affisch med ömsesidiga förväntningar på personal och patienter. Jonna Järvsén, Jonas Bolin och Lotta Hallgren tycker att programmet fungerar bra.

Foto: Anna Wettergård

Sahlgrenska universitetssjukhusets avdelning 80 ligger på andra våningen i ett stort tegelhus, strax öster om sjukhusets huvudbyggnad. I de långa korridorerna jobbar 25 personer, med patienter som har allmänpsykiatriska diagnoser såsom depression, ångest, personlighetsstörningar och svårare krisreaktioner.

Jonna Järvsén är vårdenhetschef här, och visar runt på avdelningen medan hon berättar.

För henne började historien om Safewards för ett och ett halvt år sedan. Hon och en kollega var på konferens på Färöarna och lyssnade på ett föredrag om programmet. Det kommer ursprungligen från Storbritannien och har tagits fram för att förebygga hot och våld inom psykiatrin.

– Vi blev frälsta. De berättade om sådant som vi redan vet att vi ska göra, men nu fick vi ord för det. Det handlar mycket om att skifta maktförhållanden, från personal till patient.

Det fanns dock ett problem: programmet fanns inte i Sverige. Men Jonna Järvsén gav inte upp. Hon ordnade en egen översättning av programmet till svenska, och började improvisera.

– Det kändes så pass viktigt, så jag gjorde det.

Hon bestämde tidigt att personalen skulle få vara de som utformar programmet.

– Programmet går mycket ut på att vi ska lämna över makten till patienterna. Och då måste jag också kunna lämna över ansvaret till personalen.

Tio praktiska insatser

Safewards består av tio praktiska insatser; så kallade interventioner. En avdelning kan välja vilka av de tio de vill införa. På avdelning 80 bestämde man sig för att införa alla tio, och har hittills hunnit med sju av dem.

Personalen delades upp i fem grupper, med ansvar för två interventioner var. Grupperna fick beslutsmandat och egen budget.

– Jag har inte haft veto men de har fått konsultera mig.  De har stämt av allting på arbetsplatsträffar, och de har varit tvungna att vara metodtrogna. Annars har grupperna haft fria händer. Ibland har jag tänkt ”nej nej nej” men då har jag backat. Det har inte alls blivit som jag tänkte, men minst lika bra.

På avdelningen syns tecken på Safewards lite överallt. Alla arbetsgrupper har nämligen skapat något fysiskt, för att visa upp sin intervention.

På en vägg sitter det berömda trädet med utskrivningsmeddelanden. Där får patienter, som är på väg ut från avdelningen, lämna hoppfulla små lappar till sina medpatienter. ”Ge det tid. Personalen gör sitt bästa”, står det på en av dem.

– En tuff dag är det skönt att gå till trädet och läsa femtio stycken positiva meddelanden. Trädet är egentligen till för patienterna, men jag tror att det är lika viktigt för oss i personalen.

Kryddor och ansiktsmasker

På andra ställen finns fler exempel. I ”sinnesrummet”, till exempel, finns ett skåp fullt med hjälpmedel för den som behöver dämpa en ångestattack. Det är allt från starka kryddor till pyssel och ansiktsmasker.

Och på ett bord i matsalen ligger en pärm med några nedtecknade detaljer om var och en i personalen. Man får till exempel veta att Jonna Järvsén gillar hummerfiske, och vilken som är hennes favoritpodd.

Det kan göra det lättare för någon att stoppa mig i korridoren.

– Det kan göra det lättare för någon att stoppa mig i korridoren. Då kan de börja med att prata om det senaste avsnittet av podden, till exempel, innan de kommer in på svårare ämnen. Pärmen gör stor skillnad. Den gör oss alla till människor.

Safewards har tagit tid och resurser. Till exempel har en av interventionerna krävt mycket rollspelande, där personalen har fått prova på olika sätt för att trappa ner konflikter. Men Jonna Järvsén har sett till att frigöra tid, och satt in extra personal för att täcka upp.

– Det tar ju tid, eftersom det krävs både kunskapsförändringar, strukturförändringar och kulturförändringar.

”Tvångsåtgärderna har rasat ner”

Men arbetet har gett resultat. Bland annat har tvångsåtgärderna minskat.

– På resten av kliniken ökar tvångsåtgärderna. Men på de två avdelningar som har infört Sawewards har tvångsåtgärderna fullständigt rasat ner. Åtta av tio har försvunnit.

Sjukfrånvaron har också gått ner. Och då blir det lättare att få kalkylen att gå ihop.

– När tvångsåtgärderna minskar slipper vi sätta personer på ständig tillsyn. Och när sjukskrivningarna går ner får vi loss tid. Så i slutet av året ligger vi ändå på plus.

Och så en sak till:

– Medarbetarna verkar också nöjdare. Vi har en runda varje år där medarbetarna får berätta varför de väljer att stanna på arbetsplatsen. Och då säger nästan alla att det är för att de får vara med och forma sin arbetsplats.

Ändrat attityd

Två medarbetare som håller med om att det har blivit bättre är Lotta Hallgren och Jonas Bolin. De tycker båda att det är positivt att tvångsåtgärderna har minskat. Och att en massa gamla regler, som egentligen var onödiga, har försvunnit. De har ersatts av ömsesidiga förväntningar.

– Det är något som har hänt med personalen. Man har ändrat sin attityd mot patienterna. Tidigare satte vi oss i en maktposition som egentligen ingen kände sig hemma i, säger Lotta Hallgren.

Dessutom tycker de att programmet, med sina grupparbeten och rollspel, har fungerat som värdefull teambuilding.

– Nu är det väldigt tydligt att vi jobbar åt samma håll, och att vi är vi eniga. Vi tryggar varandra, fortsätter Lotta Hallgren.

De säger bägge två att de skulle rekommendera andra avdelningar att införa Safewards.

– Många saker i programmet var redan självklara, men nu har vi fått ner dem på papper. Jag skulle rekommendera programmet även till andra avdelningar, som kanske behöver det ännu mer. För oss var det här arbetssättet redan ganska självklart, men så är det nog inte överallt, avslutar Jonas Bolin.

Det här är Safewards

  • Ett brittiskt program för att förebygga hot och våld inom psykiatrin
  • Finns översatt till åtta språk
  • Består av tio praktiska insatser, eller interventioner
  • Forskning pågår med syfte att skapa en svensk version av programmet. Här kan du läsa om forskningen.

Tips till andra avdelningar

Jonna Järvséns bästa tips till andra avdelningar som vill införa programmet:

– Skaffa en kompis att bolla med, på en annan avdelning som också arbetar med programmet. Vi var två avdelningar som gjorde det samtidigt. Och så hade vi Skypemöten där vi kunde ge varandra tips och beröm, och få skryta lite. Det är ganska sällan som man får skryta i offentlig verksamhet.

– Inse att programmet tar tid. Försök inte att göra något annat förändringsarbete samtidigt. Det här är ungefär vad man mäktar med på en gång.

De tio praktiska insatserna, eller interventionerna

  1. Gemensamma förväntningar. Man klargör vilka förväntningar som patienter och personal kan ha på varandra. Dessa regler diskuteras öppet i personalgruppen, med patienter och ledning.
  2. Mjuk kommunikation. Personalen får lära sig uttalanden som är 1-2 meningar långa, och som kan användas när man måste 1) säga nej till patienten, 2) säga till patienten att sluta med ett beteende eller 3) be patienten att göra något som denne inte vill göra.
  3. Trappa ner. På en affisch i personalrummet finns en sammanställning av de-eskaleringstekniker, som kan användas för att trappa ner hotfulla situationer.
  4. Positiva ord. Personal försöker vid varje överlämning att säga något positivt om varje patient: om deras historia, egenskaper eller beteende. Man identifierar också bidragande faktorer till de beteendeproblem som patienten har.
  5. Mildra negativa besked. Potentiellt negativa besked, beslut eller händelser som patienter kan uppleva som svåra uppmärksammas. Personal kan sedan kommunicera dessa besked på ett sympatiskt sätt till patienten, och erbjuda stöd och hjälp.
  6. Lära känna varandra. Varje anställd ger icke-kontroversiell information om sig själv som de vill kommunicera med patienter. Patienterna uppmanas också att dela liknande uppgifter om sig själva. Denna information finns sedan skriftligt på avdelningen.
  7. Gemensamt hjälpmöte. Dagen startas i partnerskap genom att personal och patienter träffas för att diskutera hur de kan stödja varandra. Personal uppmuntrar patienter att identifiera sätt att hjälpa och stödja varandra under dagen.
  8. Känslor och hantering. Man uppmärksammar om någon patient är orolig eller mår sämre än tidigare. Lugnande metoder provas innan behovsmedicin sätts in. En miljö som ger en möjlighet till låg stimulans och lugn tid skapas. Man kan erbjuda en lugnande aktivitet eller en ”lugnande låda” med stressbollar, filtar, örtte, lugnande musik, öronproppar eller liknande.
  9. Förklara, försäkra och trygga. Efter ångestväckande incidenter följs patienters mående upp, antingen i små grupper eller var för sig. Allt för att återskapa trygghet och förståelse för vad som hände. Personalen är mer synliga efter incidenter, för att öka tryggheten på avdelningen.
  10. Utskrivningsbudskap. Före utskrivning uppmanas patienten att skriva ett positivt budskap till sina medpatienter. Dessa budskap är synliga på avdelningen för att ge en känsla av hopp till de patienter som befinner sig där.

Trygg på jobbet – här finns stöd

Två kvinnor sitter och pratar vid sjö.Känner du dig trygg och säker på din arbetsplats? Har ni koll på risker och rutiner? Oavsett utmaningar går det att arbeta förebyggande mot hot och våld på arbetet.

Till er hjälp finns Säkerhetsdialogen – ett verktyg som ger stöd i att förebygga på bästa sätt:

  • Få i gång dialogen genom filmer och aktiviteter
  • Hantera hot och våld inom SAM (systematiskt arbetsmiljöarbete)
  • Lär er vikten av tillbudsrapportering
  • Få vägledning vid akut händelse

Börja utforska Säkerhetsdialogen!

Text: Anna Wettergård