På Skaraborgs sjukhus håller chefer ett samtal med medarbetare som varit utlånade under pandemin. Till stöd har de en samtalsmall. Med hjälp av den kan de ge sina medarbetare ett bra välkomnande tillbaka till arbetsplatsen.
I flera omgångar har de kommit tillbaka till sina ordinarie arbetsplatser, de som utlånats för att stärka intensivvårdsavdelningarna under pandemins olika vågor.
När en lång period av tungt arbete i skyddsutrustning är över ska de hitta sin nya plats i en arbetsgrupp som har fortsatt att utvecklas utan dem.
– I många fall går det bra att komma tillbaka. Men det är tyvärr inte ovanligt att den utlånade medarbetaren möts av oförstående kollegor och skuldbeläggande: ”Jaså, där är du. Vi har varit underbemannade i flera månader!”
Jaså, där är du!
Jörgen Ålebring är HR-strateg vid Skaraborgs sjukhus. Han blev förvånad när han insåg att det inte fanns en gemensam hållning för hur personal som lånats ut till IVA under pandemin ska få en bra inkludering på sin tidigare arbetsplats. Signalerna på att det behövs kom så snart den första omgången av utlånade började återvända under förra sommaren.
Återkomsten ibland tuffare än IVA
– För många har själva arbetet på IVA varit väldigt påfrestande och tufft. Och att i det läget inte få ett bra mottagande från sin ordinarie arbetsplats är orimligt. Några uttryckte att återkomsten var känslomässigt tuffare än själva jobbet på IVA. Vi ska ha klart för oss att många blev tvingade att mot sin vilja jobba på IVA. För dem är det särskilt viktigt med ett bra mottagande efter utlånet.
Han konstaterar att alla nog gör så gott de kan. Men pressade omständigheter kan göra det svårt för oss människor att se bortom våra egna problem.
– Det här är en helt ny situation. Det är jobbigt att bli av med personal, och den känslan riskerar såväl chefer som kollegor att förmedla till den som kommit tillbaka, förklarar han.
Den som kommit tillbaka har i många fall gått från mottagning på dagtid till att jobba tungt fysiskt på ett schema som täcker dygnets alla timmar. Detta med full skyddsutrustning, och med patienter som dör under varje pass. Eftersom många har tvingats iväg till IVA kan det också finnas skavande relationer i bakgrunden – beskedet från chefen kan ha känts bryskt och orättvist när det kom.
Det ser uppenbart ut som en situation där båda parter kan behöva hjälp att hitta varandras perspektiv.
Tog fram en mall
Så snart problemet var identifierat arbetade Jörgen Ålebring fram en mall för hur chefer bör bemöta medarbetare som kommer tillbaka efter att ha varit utlånade. I mallen får chefen konkreta anvisningar om hur samtalet ska genomföras. Den är enkel och kortfattad men noga genomtänkt. Syftet är att medarbetaren ska känna sig inkluderad i gruppen. Chefen ska också inventera nya kompetenser och/eller behov av stöd.
Mallen bygger på FIRO-modellen, en modell för hur man kan arbeta med mellanmänskliga relationer, samt ISMs (Institutet för stressmedicin) forskning på området. Den är inte menad att följas slaviskt. Den är ett stöd och samtidigt en vänlig påminnelse: många utlånade har mått dåligt under en längre period. En bra inkludering på den ordinarie arbetsplatsen är helt nödvändig för att motverka psykisk ohälsa.
Utlånade träffas för att dela erfarenheter
En av de chefer som kommer att använda den är Karin Salomonsson, enhetschef för ambulans/sjuktransport på Skaraborgs sjukhus. Alla utlånade i hennes enhet kommer att träffas för att prata om sina erfarenheter. Till det ser hon att mallen kommer väl till pass.
Men även i övrigt har hon varit en av de chefer som har jobbat med inkluderingen redan från den dag medarbetaren lånats ut.
Pernilla Dahlund, ambulanssjuksköterska, berättar:
– Karin var på IVA en dag i veckan för att träffa oss från ambulansen. Hon la in ett jättearbete för att vi skulle ha det bra – kollade läget, frågade hur vi mådde. Vi kunde ta vägen förbi henne och prata en stund. Det var en stor trygghet.
Hon hade alls ingen lust att lånas ut. Men hon hade två av de utbildningar som efterfrågades: ambulanssjukvård och anestesi. Det fanns inga frivilliga från ambulansen och ingenting att välja på. Pernilla tjänstgjorde på IVA från januari till maj 2021. Hon hade kunnat arbeta halvtid, men valde trots allt heltid.
– Det var så oerhört mycket att lära sig och att ta in, och så många nya kollegor. Jag kände att hela jag behövde vara där, för mitt eget välbefinnande.
Lärorikt trots allt
Hon skulle inte vilja vara utan tiden på IVA, hur tungt det än var.
– Det var otroligt lärorikt. Och personalen var fantastisk. Tänk att de orkade lära upp oss och ta hand om oss så väl som de gjorde!
De goda erfarenheterna har med ambulanschefens agerande att göra. Utlånet i pandemins första våg blev inte bra. Tre medarbetare bara försvann till IVA och Karin Salomonsson hade ingen koll på vad som hände dem. När hon skulle låna ut igen i den andra vågen var hon bättre beredd.
Stöttade personalen som lånades ut
– Det fanns inga frivilliga. Men i dialog med min fantastiska personal bestämde vi oss för att dela bördan. Vi hade fler med rätt kompetens än vi behövde bidra med. Därför kunde den som ville göra 50 procent på IVA och resten här på ambulansen. Dessutom var jag denna gång delaktig i schemaläggning och i mina medarbetares introduktion på IVA.
Karin Salomonsson såg till att personalen fick scheman med så små förändringar som möjligt. De fick också gå bredvid tillräckligt många pass för att känna sig trygga i sina nya roller. Dessutom har hon träffat dem kontinuerligt under utlåningsperioden. Allt detta har fungerat bra.
Mina kollegor var glada att se mig.
För Pernilla Dahlund var det en skön känsla att få komma tillbaka till sin ordinarie arbetsplats.
– Mest av allt var det så tydligt att mina kollegor var glada att se mig – ”vad skönt att du är tillbaka, blir du kvar hos oss nu?”. Och att vi utlånade blev så lyfta av Karin. Hon berättade för alla att vi från ambulansen hade varit väldigt uppskattade på IVA, att kollegorna där tyckte att vi hade gjort ett väldigt bra jobb med patienterna och i personalgruppen. Det gjorde mycket för självkänslan.
