Stressiga ronder och rutiner som inte följdes. Nu har de minskat stressen på Vrinnevisjukhusets medicinklinik – med nya rutiner och en mer personcentrerad vård.
Medicinkliniken på Vrinnevisjukhuset har två slutenvårdsavdelningar, där avdelning 1 främst vårdar stroke- och neurologipatienter. Vården här är avancerad och med stora patientflöden. Det händer mycket hela tiden, och behoven kan växla mellan akuta insatser, palliativ vård och rehabilitering.
– Det ställer höga krav på vårdpersonalen. Vi har haft en ganska bra struktur för omvårdnaden av våra patienter, men det var ändå stressigt och ibland lite rörigt. Vi har också haft svårt att rekrytera nya sjuksköterskor, säger Anna Berggren som är enhetschef på avdelningen.
Hann inte riskbedöma trycksår
Mersiha Zuberovic är specialistsjuksköterska, facklig företrädare och skyddsombud på avdelning 1. Hon håller med om att det fanns flera bra rutiner men samtidigt frustration över en del saker. Till exempel att hinna med riskbedömningar när det gäller undernäring eller trycksår. Ronderna var dessutom ostrukturerade och ineffektiva.
Ronderna drog ofta ut på tiden, för alla hade inte träffat patienten som man skulle prata om.
Mersiha Zuberovic, specialistsjuksköterska och skyddsombud
– De drog ofta ut på tiden, för alla hade inte träffat patienten som man skulle prata om och det fanns olika uppfattningar om vad som skulle göras. Istället läste man i journaler, provsvar och olika anteckningar för att fatta beslut. När alla sedan kom ut på avdelningen kunde läget med patienten vara ett helt annat och då blev det ännu mer stressigt.
Tydlig struktur för arbetet
Klinikens verksamhetschef hade hört talas om en metod för att ta tillbaka vården till dess ursprungstanke – att arbeta med patientens behov i centrum. Den kallas ”Gör om, gör rätt i vården” och har utarbetats av Anna Forsberg som är sjuksköterska och professor i vårdvetenskap. Med en tydlig struktur för arbetet blir patienten lyssnad på och får den bästa vården, samtidigt som vårdpersonal får en meningsfull och rimlig arbetssituation.
Ledningsgruppen bjöd in Anna Forsberg till en träff med all personal på medicinkliniken, först med fokus på sjuksköterskorna.
Tog tillbaka sin uppsägning
Bland dem fanns Rebecka Wihlstrand från avdelning 3, som är den andra slutenvårdsavdelningen på medicinkliniken. Hon hade nyligen lämnat in sin uppsägning, eftersom hon tyckte arbetssituationen var orimlig och att sjuksköterskorna jobbade för långt ifrån patienten.
– Istället satt man framför datorn, höll på med medicinlistor och kände sig otillräcklig inför de som vi skulle hjälpa, berättar hon.
Man satt framför datorn, höll på med medicinlistor och kände sig otillräcklig inför dem man skulle hjälpa.
Rebecka Wihlstrand, sjuksköterska och projektledare.
Under träffen hade Rebecka många både nyfikna och kritiska frågor. Det slutade med att hon tog tillbaka sin uppsägning. Hon blev också anställd som projektledare för det nya arbetssättet man beslutade att införa på medicinklinikens båda avdelningar.
Nya rutiner med personcentrerad vård
Förutom ett par träffar med Anna Forsberg fanns inte så mycket förberedelsetid, eftersom ledningen såg ett akut behov av att stoppa den allmänna sköterskeflykten. Respektive chef utsåg några sjuksköterskor, undersköterskor och läkare till så kallade facilitatorer, varav en även var facklig representant.
Facilitatorerna hade bland annat till uppgift att ta fram nya rutiner och så kallade professionskort som beskrev vad alla olika yrkesgrupper på avdelningen gör och har ansvar för. Facilitatorerna har sedan under arbetets gång haft kontinuerliga avstämningsmöten med chefer och projektledaren.
”Head to toe”
Den första konkreta rutinen som infördes kallas ”Head to toe”. Den innebär att sjuksköterskan i början av sitt arbetspass går in och undersöker patienten från topp till tå. Man letar efter förändringar för att på så vis upptäcka risker och problem. Samtidigt får man en närmare relation till patienten som känner sig sedd och lyssnad på, menar Mersiha Zuberovic.
– Vi jobbade på ett liknande sätt även tidigare, men det var inte alls på samma strukturerade vis. Nu har vi dessutom Ipads med oss i fickan där vi kan fylla i information direkt.
Ronderna fick också en ny struktur, där läkarna tog fram en rondmall för vad man ska gå igenom. Nu har all berörd personal träffat patienterna innan ronden, vilket gör att man på rondmötet kan fokusera på vad som ska göras med patienten och vem som ska utföra det.
Ny rond där man frågar patienten
En helt ny rutin som införts är något som kallas omvårdnadsrond. Den görs en gång i veckan och leds av sjuksköterska. Syftet är att fördjupa sig mer i hur patienten känner inför och mår i sin sjukdom.
– En del tycker det är lite som en dubbelrond, men på omvårdnadsronden är patientens upplevelse i fokus. Tillsammans med den dagliga rondens mer medicinska frågor får vi en bättre helhetsbild av patienten, berättar Mersiha Zuberovic.
Mindre övertid och lugnare arbetssituation
Förändringsarbetet på medicinkliniken har gjorts inom befintlig budget, bortsett från projektledaren som anställdes och kostnaden för att anlita Anna Forsberg. Att införa det nya arbetssättet har inte varit helt enkelt, konstaterar både Mersiha Zuberovic och Anna Berggren.
Många upplevde det som utmanande i början att ta till sig och hålla fast vid alla nya rutiner, eftersom det tog extra tid när det var nytt.
Vi har inte lika mycket övertid och de flesta hinner ta sina raster.
Anna Berggren, enhetschef
– De flesta människor tycker det är jobbigt med förändringar, och i det här fallet var tidsplanen så tajt. Men det finns engagemang och vilja för nu ser vi ju resultat. Vi har inte lika mycket övertid, de flesta hinner ta sina raster och även min egen arbetssituation har blivit lugnare, säger Anna Berggren.
Jobbar mer i team
Mersiha Zuberovic menar att arbetssituationen fortfarande är krävande och stundtals stressig, eftersom de har så komplexa patienter. Men när riktlinjer och rutiner nu satt sig, flyter dagarna flyter på ett bättre sätt med färre situationer där det hakar upp sig. Hon säger också att samarbetet mellan sjuksköterskor och undersköterskor är mycket närmare nu, där man ser varandra mer som ett team. Även dialogen med läkarna har blivit smidigare. Flera sjuksköterskor som slutat har dessutom valt att komma tillbaka.
– De tydliga rutinerna gör alla mer noggranna och man får mycket mer koll på patienterna, vilket ju också gör patienterna mer trygga. Jag upplever betydligt mindre etisk stress än förut, och kan nästan alltid gå hem i tid.
Anna Forsberg är sjuksköterska och professor i omvårdnad vid Lunds universitet. Hon menar att vården i Sverige har tappat sitt huvudfokus, nämligen att arbeta med patienten i centrum. Istället för att lyssna på patienten stirrar man på åkommorna, och då blir vården ostrukturerad och ineffektiv.