En pandemi betyder inte bara social oro och ekonomisk stress. När allt fler arbetar hemifrån ökar också risken för våld i nära relationer. I Trollhättans stad har cheferna fått hjälp att ta upp ämnet med sina medarbetare.
Våld i nära relationer är en viktig fråga vid alla utvecklingssamtal och minst en arbetsplatsträff per år. Cheferna är utbildade och alla medarbetare som behöver får fem fria stödsamtal. Trollhättans riktlinje, policy och handlingsplan skapar trygghet i skuggan av Corona.
Det menar Gerd Eriksson Holmgren, chef för Enheten mot våld i nära relationer i Trollhättan.
Hon är en eldsjäl i stadens arbete och har, tillsammans med personalkontorets HR-expert, tagit fram en riktlinje för det interna arbetet. För att den ska få genomslag finns både en vägledning och en två-årig handlingsplan. Den senare uppdateras varje år.
– Det gör att vi var ”hyfsat förberedda” när restriktionerna kom, säger hon och tillägger att stadens 5000 anställda bara är en liten del i ett större sammanhang.
– Men 80 procent är kvinnor och vi vet att det är de som löper störst risk att utsättas för våld.
Riktlinjer och utbildning
Enligt stadens riktlinje ska alla chefer varje år gå en obligatorisk utbildning för att lära sig se signaler på om någon kan vara utsatt, dokumentera och hänvisa dem som behöver till hjälp.
Vid varje utvecklingssamtal ska de fråga:
- Känner du dig på något sätt otrygg hemma?
- Har du någon gång blivit illa behandlad, psykiskt eller fysiskt hemma?
- Uppvisar du något beteende som du ser att andra inte mår bra av?
Alla chefer ska också informera om våld i nära relationer på minst en arbetsplatsträff (APT) per år.
Tar upp på arbetsplatsträffar
Andreas Ekholm är enhetschef inom omsorgsförvaltningen med ansvar för 37 medarbetare vid tre servicebostäder för unga vuxna. Efter nio år som chef är han observant på frågan. Men han har inga belägg för att våldet skulle ha ökat under just det här året. Kanske för att staden arbetar hårt för att motverka det, spekulerar han.
För egen del tog han upp frågan vid två APT redan före sommaren.
– Medarbetaransvar innebär att alla – både chefer och kollegor – måste säga till om vi märker att någon i arbetsgruppen ändrar sitt beteende. Att uttrycka oro till chefen är inte att tjalla, säger han.
Frågar vid medarbetarsamtal
Frågan om våld i nära relationer är också självklar vid alla medarbetarsamtal:
– Oavsett hur lite tid vi har måste den upp på bordet. Får jag minsta indikation om att något inte är som det ska tar jag ärendet vidare till Enheten mot våld i nära relationer, säger han.
Där finns kuratorer som kan ge råd och stöd både vid individuella samtal och i grupp. Enheten kan även erbjuda skyddat boende.
Att cheferna uppfyller sitt uppdrag kontrolleras genom en fråga i medarbetarenkäten: Min chef lyfte frågan om våld i nära relationer i mitt senaste utvecklingssamtal.
Analysen av den senaste enkäten inte är helt klar, men 85 procent angav att de hade fått frågan. Ett bra resultat – men inte tillräckligt, enligt Gerd Eriksson Holmgren som redan planerar att lägga in nya aktiviteter i handlingsplanen.
Några exempel är rutiner för chefer kring skyddade personuppgifter, fler digitala kanaler och ökad information om användbara metoder för hur chefer kan fråga medarbetare om våld, hur de bör hantera svaret och hur de ska dokumentera förekomst av våld i medarbetarens nära relationer.
VIN-ombud stöttar cheferna
För att sprida kunskapen internt i organisationen erbjuds alla anställda utbildning. Formen anpassas efter situation och arbetsgrupp. Några exempel är storföreläsningar och filmer på stadens intranät. Där finns också tips om hur frågan kan tas upp på ATP och i introduktionen för nyanställda.
Inom omsorgsförvaltningen utses också personer, så kallade VIN-ombud, inom varje verksamhetsområde. Deras uppgift är bland annat att stötta chefer när de ska ta upp frågan om våld i nära relationer med sina medarbetare.
Hos enhetschef Andreas Ekholm sitter rutinerna ”i ryggmärgen” men han minns hur laddat det var första gången han skulle ta upp ämnet. Under pandemin träffar han inte medarbetarna lika ofta. För att veta vad som händer är han extra beroende av träffarna med skyddsombuden i den lokala samverkansgruppen.
Ett av dem är Björn Gunnarsson från Kommunal som arbetar på boendet Furulundsvägen 5 och 9.
– Vi håller koll och om vi misstänker att något är fel går vi vidare till cheferna, säger han.
