Det går att rusta chefer, så att de kan förebygga psykisk ohälsa hos sina medarbetare. Till stor del handlar det om att skapa en organisation där det är lätt att prata om psykisk ohälsa. Det är en av de viktigaste slutsatserna i en ny studie från Göteborgs universitet.
– Jag har verkligen brunnit för den här frågan.
Monica Bertilsson, universitetslektor i folkhälsovetenskap vid Sahlgrenska akademin, berättar att upprinnelsen till den nya studien kommer från hennes tidigare arbetsliv. Som doktorand forskade hon på människors arbetsförmåga, och innan det arbetade hon med rehabilitering inom psykiatrisk öppenvård.
Även i denna studie fortsätter hon att titta på psykisk ohälsa på arbetsplatsen. Men den här gången har hon, tillsammans med forskargruppen, riktat fokus på chefer. Deras arbete för att förebygga psykisk ohälsa har nämligen stor betydelse för hur medarbetare mår.
– Vi vill rusta chefer. Det skapar bättre möjligheter för alla i arbetslivet.
Studien bygger på svar från webbenkäter som skickats ut till chefer i privat och offentlig sektor under 2017. Totalt var det 2921 enkätsvar som togs med i studien, varav 40 procent kom från den offentliga sektorn.
Generella insatser är avgörande
Frågorna rörde sig framför allt inom två områden. Dels hur mycket cheferna själva arbetar med förebyggande insatser, som översyner av arbetsuppgifter och samtal om psykisk ohälsa. Och dels vilka faktorer som hänger ihop med att cheferna genomför de här åtgärderna.
Det visade sig att en avgörande faktor är ifall organisationen som helhet har frågan på agendan.
Generella insatser inom organisationen kan bestå av stressrådgivning eller föreläsningar om depression och ångest. Och insatser som dessa är faktiskt den viktigaste faktorn som avgör ifall cheferna själva arbetar förebyggande mot psykisk ohälsa.
– Det handlar om att den här frågan görs talbar. Det är svårt eftersom det finns ett stigma, och det dessutom inte syns på en människa hur arbetsförmågan är påverkad. Det är lätt att det kopplas ihop med känslan av att inte vara en fullgod arbetare. Men man måste våga lyfta frågan.
Det man måste göra är att bädda för cheferna. Ge dem verktyg, så att de får något att erbjuda sina medarbetare.
– Den är den mest värdefulla slutsatsen i den här studien; att det går att rusta en organisation. Det tycker jag är väldigt lovande, och jätteintressant. Det man måste göra är att bädda för cheferna. Ge dem verktyg, så att de får något att erbjuda sina medarbetare.
En annan sak som organisationen kan göra är att ordna chefsutbildningar. Chefsutbildningar om psykisk ohälsa gör det också mer sannolikt att cheferna kommer att arbeta förebyggande.
Lång väg kvar att gå
Monica Bertilsson säger att det kanske har blivit lättare på senare år att prata om psykisk ohälsa, men att det fortfarande finns lång väg att gå.
– Vi kan se i studien att det är fortfarande bara en tredjedel av cheferna som har lyft frågan i enskilda samtal, och 17 procent som har gjort det gemensamt i arbetsgruppen.
Något som sticker ut bland studiens slutsatser är att föreläsningar om stress, till skillnad från föreläsningar om ångest och depression, inte verkar göra någon skillnad.
– Jag tror att föreläsningar om stress är för generella. För att föreläsningar ska hjälpa behöver de behandla det specifika. Man måste också få med hur olika faktorer påverkar personers arbetsförmåga. Det är där chefer och medarbetare kan mötas.
För att föreläsningar ska hjälpa behöver de behandla det specifika.
– Däremot kan man inte säga att föreläsningar om stress inte är bra. Det är bara inte kopplat till just våra frågor om chefers förebyggande arbete.
Outforskat område
Monica Bertilsson säger att studien är viktig inte minst eftersom det här är ett relativt outforskat område. Den kunskap som kommit fram nu kan användas för att utveckla olika verktyg.
– Det här är såvitt jag vet den största studien som har gjorts vad gäller chefers arbete med psykisk ohälsa. Det är viktigt att ta reda på vad chefer kan och vet.
Studien är stor, men urvalet är inte slumpmässigt. De som har svarat är till största delen sådana som själva registrerat sig i en medborgarpanel. Det är en brist som, enligt Monica Bertilsson, helt enkelt beror på att det inte finns något offentligt register för att få tag på chefer på annat sätt.
Hon tror också att det kan finnas en viss risk att cheferna överskattar sitt eget förebyggande arbete i enkäterna.
– Det är en brist som gäller alla enkätstudier. Men det är sambanden som är intressanta här, och inte de absoluta siffrorna.
Och nu går forskningen går vidare.
– Vi håller på att etablera det här forskningsfältet nu, och har precis fått finansiering för ett nytt projekt inom samma ram. Nästa gång vill vi ta reda på vilka organisatoriska förutsättningar som behövs för att chefer ska kunna genomföra de här åtgärderna.