Hundratusentals kvinnor utsätts för våld eller hot i hemmet. Många av kvinnorna isoleras socialt. Då kan arbetsplatsen vara en livsviktig ventil. Hur kan chefer och skyddsombud hjälpa medarbetaren att berätta – och ta hand om svaret?
Våld i nära relationer är vanligt i hela samhället. Det berättar Åsa Witkowski, enhetschef på Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK. Där jobbar personalen på regeringens uppdrag med att höja kunskapen om mäns våld mot kvinnor.
Som en del av sitt uppdrag har NCK gjort en enkätstudie om våld i nära relationer. Drygt tusen kvinnliga anställda i region Uppsala fick frågan om de utsatts. Nästan en fjärdedel uppgav att de levde med våld, eller tidigare hade gjort det.
Vanligt att våldet ökar
Hur våldet ser ut skiljer sig åt mellan olika relationer. Det är vanligt att misshandeln tar sig uttryck både psykiskt och fysiskt, och att den blir värre med tiden.
– Det börjar ofta med nedsättande kommentarer så att man förlorar självförtroende och självkänsla. Sen trappas det upp till hot och fysiskt våld. Första gången kanske man blir knuffad, sen blir det grövre: strypgrepp eller slag med föremål. Till slut är det så allvarligt att man fruktar för sitt liv, säger Åsa Witkowski.
Förutom kroppsliga skador påverkas den psykiska hälsan. Självskadebeteende, depression och ångest är vanligare bland dem som utsatts.
När våldet eskalerar blir kvinnan ofta isolerad. Det beror både på att förövaren kontrollerar henne, och på att hon vill undvika frågor om sin relation.
– Man slutar träffa sina kompisar, för det uppstår alltid diskussioner när man ses. Kontakten med familjen blir sämre. Till slut är man isolerad med förövaren. Då är det väldigt svårt att se alternativ och hitta ut ur det destruktiva förhållandet, säger Åsa Witkowski.
Arbetsplatsen en stund av vila från våldet
Då kan jobbet bli en plats där den negativa spiralen bryts.
– Arbetsplatsen blir oerhört viktig som säkerhetsventil. Det blir stunder av vila från våldet, och man känner ett värde som människa. Kollegor och chefen kan vara de enda man träffar om man har förlorat kontakten med dem man tidigare umgicks med.
Vissa tecken gör det möjligt att upptäcka att en medarbetare utsätts för våld. Ett sådant är att partnern är överbeskyddande. Han kanske hämtar och lämnar på arbetsplatsen och ringer ofta. Ett annat tecken är upprepad korttidsfrånvaro. Självklart kan frånvaro ha en naturlig förklaring, men den kan ibland bero på att man är hemma medan skadorna läker, eller sover dåligt på grund av hot.
Var uppmärksam på korttidsfrånvaro
– Korttidsfrånvaro ska man vara uppmärksam på. Men om arbetsgivaren tar ett samtal när medarbetaren kommer tillbaka finns möjlighet att tidigt bryta våldsspiralen.
Det är bra att ha rutiner för att följa upp upprepad frånvaro, menar Åsa Witkowski. Om alla på arbetsplatsen vet om att chefen frågar hur det står till efter en sjukskrivning slipper någon känna sig utpekad.
Tänker man ställa frågan behöver man ha beredskap för att hantera svaret
Inför ett samtal när man misstänker våld är det viktigt att tänka igenom hur man ska hantera att kvinnan medger att hon blir misshandlad. Ta reda på förutsättningarna för att erbjuda hjälp, råder Åsa Witkowski. Boka kontakt med företagshälsovården, ta reda på telefonnumret till närmaste kvinnojour. Som chef går det bra att ringa Kvinnofridslinjen, en stödtelefon som drivs av NCK, för att få stöttning.
– Tänker man ställa frågan behöver man ha beredskap för att hantera svaret, sammanfattar hon.
Utgå från vad du sett
Under samtalet med medarbetaren är det bra att utgå från konkreta observationer, tycker Åsa Witkowski. Om man har dokumenterat frånvaron eller skadorna man har sett, så är det lättare att hålla en linje. Visa dig intresserad av personens välmående genom att fråga. Misstanken behöver ju inte stämma.
– Säg “jag har sett det här. Jag är orolig för dig, kan jag göra något för att hjälpa dig?”, säger hon.
Att chefen frågar på ett nyfiket och icke-dömande sätt ger bäst chanser för att personen vågar berätta att hon utsatts för våld. I slutänden är det kvinnan själv som bestämmer vad hon vill berätta. Ifall hon inte säger något behöver man ta samtalet också nästa gång man fattar misstanke. De fackliga representanterna spelar också en viktig roll, då det kan vara lättare att berätta för dem.
– Det kan kännas mindre hotfullt att berätta för skyddsombud. Därför är det så viktigt att både de och arbetsgivarna har kunskap om våld.
Åsa Witkowski säger att det finns ett stort behov av kunskap om att hjälpa medarbetare som utsätts för våld. Det gäller både arbetsgivare och fack. NCK bidrar bland annat genom att hjälpa regioner att ta fram handlingsprogram för våld i nära relationer.
NCK utbildar regioner om våld i nära relationer
Det första handlingsprogrammet utvecklades 2014 för region Uppsala. Senare har fler regioner tillkommit. När region Blekinge skulle införa ett eget handlingsprogram hjälpte NCK till genom att utbilda både chefer och HR-representanter i att stötta utsatta medarbetare.
Annars syftar de flesta av NCK:s utbildningsinsatser till att hjälpa kommun- och regionanställda att stötta våldsutsatta brukare och patienter. Åsa Witkowski tycker att det är bra med utbildning som riktar sig till flera roller i organisationen på samma gång.
Vad har du gjort på armen, det måste ha gjort ont.
– Utbildningen kan öka den teoretiska förståelsen för våldet och dess konsekvenser. Men det är också viktigt att träffa varandra för att underlätta samverkan. Det ökar förståelsen för vad exempelvis arbetsgivaren respektive HR kan göra.
Åsa Witkowski påpekar att ett bemötande inte alls behöver vara perfekt för att vara till nytta för en utsatt kvinna. En plötslig reaktion kan också hjälpa.
– Ibland reagerar man spontant: “vad har du gjort på armen, det måste ha gjort ont.” Efteråt tänker man att det var dumt eftersom vi inte satt i enskilt samtal. Men det är inte fel att reagera, risken är inte att vi bryr oss för mycket.