Ljumma vårvindar lekte när Sydvästenpriset delades ut för fjärde året i rad i Borås. Anna Thuresson och Annette Eriksson, chefer i Borås respektive Marks kommun, var stolta och glada pristagare.
– Jag har Sveriges roligaste jobb, säger Anna Thuresson under prisutdelningen.
– Jag konkurrerar med Anna om att ha Sveriges roligaste jobb, säger Anette Ericsson.
Sydvästenpriset delas ut av Centrum för välfärdsstudier vid Högskolan i Borås för att uppmärksamma och premiera hållbart ledarskap inom välfärden. Båda pristagarna betonar vikten av att trivas och ha roligt på sin arbetsplats.
Annette Eriksson är enhetschef inom individ- och familjeomsorgen i Marks kommun.
Medarbetarna ska känna att arbetet är inspirerande, roligt och intressant, att det finns en gynnande arbetsmiljö som skapar möjligheter, trygghet och stabilitet, betonar hon.
Jag har tillit till mina medarbetare.
– Det är viktigt att framstå som en attraktiv arbetsplats för att locka till sig engagerade människor på en konkurrensutsatt arbetsmarknad, säger Annette.
– Jag håller med, säger Anna, chef för kvalitets- och utvecklingsenheten vid sociala omsorgsförvaltningen i Borås kommun.
– Med ett bra ledarskap skapas miljöer där människor mår bra och kan utvecklas, och jag har tillit till mina medarbetares kompetens och förmågor, tillägger hon.
Varit chef sedan hon var 20
Trots att Anna bara är 33 år har hon haft chefsbefattningar sedan hon var 20.
– När enhetschefen på mitt första jobb gick på föräldraledighet fick jag rycka in. Det var jättesvårt i början och jag var rädd att komma för långt från brukarna, minns Anna.
Hon lärde sig dock snart att nyttja den kompetens som fanns hos medarbetarna, göra dem delaktiga och inte vara rädd för att be om hjälp.
– Jag har också haft nytta av att jag växte upp med basket. Inom lagsport lär man sig jobba ihop som grupp, vinna och förlora tillsammans, sätta upp tydliga mål och hjälpas åt att ta sig dit. Dessutom lär man sig att ge och ta emot konstruktiv feedback, menar Anna.
Annette har andra erfarenheter som format henne som människa och chef.
Kan göra något bra trots svårigheter
– Jag firar faktiskt 40 år som synskadad, säger hon lite överraskande och förklarar:
– Jag firar att jag har levt ett jättebra liv trots att jag miste synen. Jag har jobbat, gjort karriär, blivit chef och har tre fantastiska barn.
Hon fick också tidigt lära sig att ta emot hjälp och våga lita till andra människor. Priset kom vid precis rätt tillfälle menar hon. I sitt dagliga arbete möter hon människor som kämpar med missbruk och annan problematik. Människor hon och hennes medarbetare arbetar för att hjälpa till bättre liv.
– Priset tydliggör att man kan göra något bra trots svåra omständigheter. Jag hoppas det kan vara en inspiration. Dessutom har vi fantastiskt många bra chefer och medarbetare i Marks kommun. Nu råkade det vara jag som fick priset, men jag tycker det lyfter fram hela verksamheten och kommunen på ett positivt sätt, säger Annette.
Att vara chef kan vara tufft även utan funktionsnedsättning eller ung ålder.
Döpt till Sydvästenpriset – kan blåsa runt chefer
– Det kan blåsa och storma rejält på toppen, därav namnet Sydvästenpriset, säger Margareta Lundberg Rodin, projektledare för priset. Därför är det viktigt att uppmärksamma dem som orkar vara chefer och bedriver ett kvalitativt och hållbart ledarskap som gynnar medarbetare och brukare.
I år gick det dock inte att uppbringa en enda sydväst i Boråstrakten, trots förra sommarens torka. Pristagarna fick hålla till godo med varsin svart hatt, men de såg strålande glada ut ändå. Diplom och 25 000 kronor i prispengar fick de också.
Prisceremonien för Sydvästenpriset inleddes med en föreläsning av professor Lotta Dellve vid Göteborgs universitet. Hennes forskning kring sjukskrivning och arbetsmiljö visar att närvarande chefer med goda relationer till sina medarbetare är viktiga för en arbetsmiljö där de anställda mår bra och vill arbeta kvar. Det stämmer väl in på Annas och Annettes ledarskap.
–Vi brukar vaska fram fyra finalister bland 15-30 nominerade. Men i år valde vi Anna och Annette direkt, de var så självklara, avslutar Margareta.