Individuella hälsoplaner och överanställning av barnskötare – det har gjort personal vid sex förskolor i Sundsvall friskare och minskat behovet av timvikarier. Förskollärare Lena Berggren orkar numera jobba heltid och trivs på jobbet.
Lena Berggren har arbetat med barn i nästan 35 år. Efter en pressad period för några år sedan var hon beredd att ge upp och sluta jobba när hon fyllt 55. Idag har hon fyllt 56 och går till jobbet på Åsta förskola med glädje.
Anledningen är, enligt henne, att hon fick chansen att delta i ”Språngbrädan”.
Pilotprojektet Språngbrädan är en av flera insatser som startade efter att kommunens politiker gav verksamheten i uppdrag att minska korttidsfrånvaron inom förskolan.
Det var hösten 2016 och ett halvår senare var Språngbrädan igång. Målet var att få 20 personer som ofta var sjukskrivna att må bättre genom att öka deras fokus på återhämtning, kost och motion.
Det praktiska arbetet utfördes av hälsocoacher från ett externt företag som inledde arbetet med en gemensam föreläsning för hela gruppen. Därefter fyllde alla i en hälsoenkät som i sin tur la grunden för en individuell hälsoplan. Språngbrädan erbjöd sedan aktiviteter efter vars och ens behov. Under projektåret träffade den anställda en coach under två timmar varje månad. Träffarna skedde på arbetstid.
Får hjälp att värna raster
När Lena Berggren mådde som sämst hade hon konstant ont i nacke och axlar, högt blodtryck och svårt att sova. Trots perioder med sjukskrivning på heltid var hon fortfarande lika trött och till slut lyckades inte ens medicinerna få ned blodtrycket.
I dag har hon fått ordning på åtta av tio av de problem som hon räknade upp vid det inledande hälsosamtalet och hon är ”lyrisk” över resultatet:
– Blodtrycket är normalt, värken borta och orken tillbaka. Kvar är några kilos övervikt men det räknar jag med att klara på egen hand och jag ska absolut fortsätta med medicinsk yoga.
Förutom att vara tillbaka på heltid har jobbet blivit roligt igen och hon har lärt sig att ta det lite lugnare.
– Nu småspringer jag inte längre mellan arbetsuppgifterna och jag får hjälp av arbetskamraterna att värna mina raster.
Det är inte bara personalen som är lyrisk. Statistiken visar att korttidsfrånvaron inom de sex förskolor som deltog i Språngbrädan har minskat från 16 till 10 procent sedan hösten 2016.
Alla mår bättre och sjuktalen sjunker
Eppi Saari basar över förskolorna i Bällsta och Åsta i Matfors och är Lena Berggrens chef. Enligt honom mår alla som har deltagit i Språngbrädan bättre än innan projektet och de flesta har mindre frånvaro.
Jag får hjälp av arbetskamraterna att värna mina raster
Louise Häggquist, ordförande i Kommunals sektion för barn och skola, har även hon bara gott att säga om Språngbrädan.
– Det tråkiga är att inte alla som vill och behöver kan få samma möjlighet.
Som grädde på moset visade det sig också att projektet var ekonomiskt lönsamt. Att låta 20 personer delta i Språngbrädan under 2017 kostade kommunen 192 740 kronor (inklusive lönekostnaderna för de månadsvisa samtalen med coacherna). Enligt kommunens beräkningar skulle samma personers frånvaro plus kostnader för vikarier ha kostat 345 600 kronor.
Ekonomiskt lönsamt
Även åtgärden att överanställa sex barnskötare visade sig vara lönsam eftersom kommunen både minskade kostnaderna för sjukfrånvaro och antalet timvikarier. En poäng var också att några av de överanställda fick ägna en del av sin arbetstid åt att planera bemanningen dag för dag.
För Eppi Saari, vars område fick två av de sex tjänsterna, innebar det att han kunde hushålla bättre med pengarna samtidigt som han och övriga medarbetare slapp ringa in vikarier.
– En person med överblick har lättare att se när det är möjligt att slå ihop barngrupper eller flytta personal. Något som direkt minskade antalet timvikarier. I mars 2017 fick jag in 15 timrapporter, samma månad i år fick jag in sex, säger han.
Överanställda ska inte ta över långtidsvikariat
Men det som såg enkelt ut på pappret, visade sig vara svårare att genomföra i praktiken. En bit in i projektet hade flera av de överanställda barnskötarna gått in på långtidsvikariat, vilket ledde till att själva poängen med överanställningarna försvann.
Louise Häggquist på Kommunal märkte då att arbetsplatsombuden åter började rapportera om stress och ohälsa.
Enligt förskolechef Eppi Saari berodde problemen på bristande kommunikation om uppdraget kring bemanning.
Idag är ordningen återställd, och förskolechef Eppi Saari och Louise Häggquist är överens om att så länge det är svårt att få tag på vikarier måste reglerna för vad som gäller för de överanställda vara mycket tydliga.
Tät dialog med politiker, chefer och medarbetare
Det krävs mycket mod för att våga satsa på överanställningar. Det menar Gudrun Forslund, projektledare och kommunens HR-strateg inom barn och utbildning. Många var skeptiska och hon har haft en tät dialog med politiker och verksamhetschefer både innan och under projektet. Medarbetarna har hon mött vid arbetsplatsträffar.
Trots farhågor visade kommunens utvärdering att även överanställningarna har ”gått med vinst”.
Att låta alla kommunens förskolor använda samma bemanningsmodell skulle kosta 14,4 miljoner kronor per år (= 36 årsarbetare på heltid). Att fortsätta bemanna med timvikarier skulle under samma period kosta 26,7 miljoner kronor (= 65 årsarbetare på heltid).
– När vi visade siffrorna trodde vissa att vi hade räknat fel, säger Gudrun Forslund och konstaterar att alltför många saknar kunskap om hälsoekonomi.