Att sitta mycket still på arbetet kan ge sjukdomar och värk i kroppen. Nu har Arbetsmiljöverket undersökt hur arbetsgivarna tar ansvar för att motverka de riskerna.
Långvarigt stillasittande på jobbet kan ge besvär från muskler och leder. I längden kan det bidra till sjukdomar som diabetes typ 2 och hjärtkärlsjukdom. Undersökningar visar att den fysiska aktiviteten i allmänhet har minskat under pandemin.
– Ju mer tid man spenderar i stillasittande desto högre risk för stark smärta i nacke och skuldra.
Det säger David Hallman, forskare vid Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle.
Han medverkade under ett webbinarium om Arbetsmiljöverkets inspektionsinsats som Myndigheten för arbetsmiljökunskap arrangerade den 29 oktober.
En tredjedel av anmälningarna om arbetssjukdom till Arbetsmiljöverket beror på ergonomiska faktorer, bland annat stillasittande.
Arbetsgivarna har ansvaret
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi säger att arbetsgivaren ska undersöka förekomsten av alltför låg belastning i form av stillasittande på arbetsplatsen. Om det förekommer sådant stillasittande ska det riskbedömas. Och om riskbedömningar visar på risker ska arbetsgivaren vidta åtgärder.
I höst har Arbetsmiljöverket genomfört 1 400 inspektioner av olika arbetsplatser. Arbetsmiljöverkets inspektörer har undersökt hur arbetsgivarna motverkar skadligt stillasittande med stöd av systematiskt arbetsmiljöarbete utifrån föreskrifterna om belastningsergonomi. På grund av pandemin har inspektörerna arbetat digitalt och via telefon.
Inspektionerna har varit en del av kampanjen Friska arbetsplatser belastar rätt, som EUs arbetsmiljömyndighet EU-OSHA driver just nu.
Byt arbetsställning och ta pauser
Enligt föreskrifterna om Belastningsergonomi ska anställda ha handlingsutrymme att påverka sitt arbete så att de kan växla arbetsställning och ta pauser. Dessutom ska arbetsgivare informera om tecken på överbelastning, risker med stillasittande och lämpliga arbetsställningar.
Något färre än hälften av Arbetsmiljöverkets inspektioner under hösten ledde till ett så kallat inspektionsmeddelande. Två tredjedelar av anmärkningarna handlade om att arbetsgivarna inte har undersökt eller riskbedömt stillasittande. En tredjedel handlade om att arbetsgivarna brast i information och kunskap. Till exempel att de inte informerade medarbetare om riskerna med att sitta still länge.
Endast ett par procent av bristerna handlade om handlingsutrymmet. Det vill säga att medarbetarna inte kan lägga upp arbetet så att de kan undvika stillasittande.
Handlar om balans
Det handlar om att ha balans mellan rörelse och stillasittande. Anställda i hälso- och sjukvården och städare kan snarare behöva sitta mer under arbetsdagen. Tjänstemän behöver oftast röra på sig mer på jobbet.
– Det gäller att man belastar rätt. Inte för mycket och inte för lite, konstaterar Heli Aarnipuro, projektledare på Arbetsmiljöverkets inspektionsinsats.
Enligt nya allmänna rekommendationer från Folkhälsomyndigheten bör vi röra på oss ett par minuter varje halvtimme.
David Hallman rekommenderar en rörelsepaus minst varje timme på jobbet. Det är bra att variera mellan att sitta, stå och röra på sig. Det räcker inte med att byta ut sittandet mot att stå. Men all slags rörelse räknas. Han betonar att det behövs mer forskning inom området.
– Vi behöver förstå hur vi kan göra smarta interventioner för att få bättre balans mellan rörelse och stillasittande på jobbet.
Organisationen lägger grunden
Det saknas rekommendationer om rörelse och stillasittande som är anpassade för olika yrken. Mer kunskap var något som arbetsgivarna efterfrågade i Arbetsmiljöverkets inspektioner. Arbetsgivarna behöver också skapa förutsättningar för en balans mellan rörelse och vila. Det kan till exempel vara en möjlighet att växla arbetsuppgifter och att kunna ta paus ibland.
– Har arbetsgivaren kunskap, ambition och förutsättningar för att skapa handlingsutrymme åt de anställda så är det en bra bas. Sedan behövs det förstås också beteendeförändringar, säger Tomas Nessen, analytiker på Myndigheten för arbetsmiljökunskap.