Psykologer och socionomer behöver stöd de första åren i yrket, visar ny forskning. Och det finns metoder för att få dem att känna sig tryggare och vilja stanna.
Ingrid Schéle och Stefan Holmström, forskare vid Institutionen för psykologi, Umeå universitet, har tillsammans med kollegor studerat övergången från studier till yrkesliv för psykologer och socionomer.
– Det första tiden i det nya yrket verkar vara kritisk och kan få stor betydelse för hur deras arbetsliv utvecklas, säger Ingrid Schéle.
Arbetsmiljö, hälsa, välbefinnande
Forskarna ville få svar på hur de nyexaminerade upplevde sina första yrkesår. Hur rustade var de för övergången till det nya yrket? Vilket stöd fick de? Hur såg de på sin arbetsmiljö, sin hälsa och sitt välbefinnande?
De samlade in data från nyblivna psykologer och socionomer i upp till tre år efter examen. Sammanlagt blev det cirka 6 000 enkätsvar på tre enkätomgångar. Några deltagare fick även testa sitt arbetsminne. Forskningen inleddes med en pilotstudie, där cirka 1 000 nyexaminerade psykologer från åtta studieorter deltog.
Riskerar att lämna yrket
Psykologer och socialsekreterare (socionomer) ligger högt i statistiken över sjukskrivningar som hänger ihop med stress, jämfört med den arbetande befolkningen i stort.
I enkäterna svarade mellan 6 och 9 procent av de nyexaminerade att de hade varit sjukskrivna i mer än 14 dagar på grund av stressrelaterade diagnoser– under sin första tjänst. Bland dem som hade arbetat två eller tre år var andelen som svarade ja på den frågan tydligt lägre.
Det kan peka på tidiga avhopp, enligt forskarna.
– Vår försiktiga slutsats är att om du blir sjukskriven under det första året, ökar risken att du söker dig bort från den typ av yrke som du har utbildat dig för, säger Ingrid Schéle. Individerna riskerar att behöva ge upp en karriär som de drömt om, av hälsoskäl. Utflödet från dessa yrken är också en stor samhällsekonomisk förlust.
Frisk- och risksammanhang
Nyutbildade som det gick bra för, hade flera gemensamma drag i sina svar.
- De upplevde övergången från studier till arbete som i huvudsak positiv.
- De tyckte att de hade inflytande över arbetet.
- De kände att de fick stöd och att de ingick i ett professionellt sammanhang.
Den här gruppen skattade sin hälsa som god, eller ganska god. De befann sig i vad forskarna kallar en ”friskkontext”.
I den andra gruppen, ”riskkontexten”, var socionomer överrepresenterade. Skillnaden mellan yrkesgrupperna kan möjligen förklaras av att psykologutbildningen avslutas med ett års praktisk tjänstgöring (PTP), menar Stefan Holmström.
– Just att de har en handledare, som oftast finns på arbetsplatsen, ger rimligen psykologer en mjukare övergång till arbetslivet. De har också lägre arbetsbelastning första året. Socionomer kan kastas direkt in i arbetet och behöva ta väldigt tuffa beslut, säger han.
Yrkesmässigt stöd
De nyutbildade psykologerna är ofta mindre isolerade professionellt. Om de är knutna till ett så kallat PTP-program har de till exempel regelbundna träffar under praktiktjänstgöringen.
– Även om arbetsplatsen är jättetrevlig, kan det vara jobbigt att inte ha någon att prata med om sina egna yrkesfrågor, säger Ingrid Schéle. Just professionell isolering var en aspekt som vi tog med efter att ha läst vad deltagarna i pilotstudien skrev om vad som kunde vara extra jobbigt.
För universiteten gäller det att rusta studenterna med rätt verktyg för det framtida yrkeslivet och stärka deras tilltro till sin egen kompetens. De kan också behöva träna upp sin förmåga att tänka om och tänka nytt i krävande . Nyutbildade som var bra på det upplevde sin psykosociala arbetsmiljö som mindre påfrestande.
Färre arbetsuppgifter
Ett råd till arbetsgivare är att se till att nyutbildade får färre ärenden än erfarna kollegor.
Att ha lika stor arbetsmängd ser ut att påverka hälsan
– Att göra samma sak verkar gå bra, men att ha en lika stor arbetsmängd ser ut att påverka hälsan och välbefinnandet negativt, säger Ingrid Schéle.
Sammantaget visar resultaten att det är viktigt med en genomtänkt introduktion av nyutbildade, för att minska risken för stressrelaterad sjukskrivning och avhopp från yrket. Samma bild har tidigare kommit fram i forskarna Petter Gustavssons och Ann Rudmans studier av lärares och sjuksköterskors första tid i yrket.
Ansvaret för introduktion bör inte ligga enbart på den nyexaminerades närmaste chef, det är en större fråga än så, betonar Stefan Holmström. Enhetscheferna kan behöva stöd från chefer högre upp i organisationen.
